Efter utannonseringen av den kommande Resident Evil 4-remaken började Emil fundera på en tanke han burit med sig i många år. Nu kände han att det kanske var dags att erkänna den offentligt…
Ibland har man en åsikt om något som kanske motsätter sig den generella massans tycke. När det kommer till åsikter finns det egentligen inte mycket som är rätt eller fel, det handlar om olika tycken och preferenser helt enkelt. Man debatterar inte fakta (även om det tydligen faller under åsikt för vissa). En så kallad ”hot take” kan liva upp stämningen under en åsiksbaserad diskussion. Nu är inte det här så mycket en diskussion som en tradig men kortvarig monolog (kanske rakt ner i avgrunden), men jag vill bara säga det att…
…jag gillar inte Resident Evil 4.
Det är inte det att jag inte förstår vad RE4 gjorde för spelindustrin. Det grundade i princip en genre, eller finslipade den åtminstone, med sitt ”över-axeln-skjutande” vilket lade grunden för hur utvecklare närmar sig tredjepersonsskjutare än idag. Att spelet dessutom portats till i princip allt som är mer eller mindre möjligt visar bara hur älskat det är av både spelare och journalister.
Sen finns det såna som jag (hoppas det i alla fall, så jag slipper vara helt ensam). Jag har startat upp RE4 flera gånger, på flera plattformar, för att varje gång komma till slutsatsen att det helt enkelt inte är för mig. Dock är det svårt att sätta fingret på varför det inte tilltalar mig. Jag hade inga förväntningar första gången jag testade att spela det, min kärlek till tidigare spel i serien är som högst ljummen och jag gillar b-film, en känsla som spelet dryper av.
Kanske är det att jag helt enkelt inte gillar den typen av skräck som RE4 erbjuder. Enligt mig är den faktiskt väldigt frånvarande genom stora partier, och har istället ersatts en typ av stresshantering i form av sina begränsade kontroller. Många argumenterar att de första tre Resident Evil-spelens tankkontroller (tillsammans med ibland oundvikligt förvirrande kameravinklar) är designade på det viset som de är för att spelaren ska känna sig mer hjälplösa. Illa design kallar jag det. På samma sätt köper jag inte att Leon t.ex. låser sig på plats när man siktar i RE4. Att det då känns som att spelaren ständigt är inträngd i ett hörn när denne måste skjuta. Jag stör mig mest på hur stelt det hela blir och upplevelsen surnar illa kvickt. Visst kan det vara gjort för balans, men det funkar bara inte för mig. Inte heller har det att göra med hur genren utvecklade sig och snart tillät spelare att manövrera sig medan de sköt. Leons koncentrationssvårigheter med att hantera vapen och röra på benen samtidigt är något jag ogillat sedan dag ett.
Frustration kan vara en del av en genuin skräck upplevelse, men att ge mig vapen att försvara mig med för att sedan begränsa mina rörelser är inte ett vinnande koncept. Anledningen till att jag verkligen gillar Amnesia-spelen är att jag inte ens får möjligheten att försvara mig. Således har Frictional Games eliminerat inte bara en spelmekanik, utan även en frustration. Visserligen har de ersatt den med en annan som andra stör sig på: ”Varför kan jag inte försvara mig?”. En minst lika legitim frustration och begränsning att störa sig på som Leons sovande ben; men jag behöver aldrig brottas med tanken att ens försöka försvara mig utöver att vräka en stol i ren panik i vägen för mina efterföljare.
Som jag skrev innan så kan jag inte förneka vad RE4 gjorde för industrin. Precis som Doom Eternal tillät FPS-genren att ta ett efterlängtat och sent omsider steg framåt från att ha suttit fast i de brungråa och upprepande skyttegravarna genren varit fast i alldeles för länge, till något relativt nytt och fräscht igen, med ena foten stadigt placerad i sin shootergrund och den andra på väg att ta ett skutt vidare till nästa plattform; bara det att jag personligen inte alls gillade vad Eternal gjorde och slutade spela efter bara ett fåtal timmar. Kanske kommer jag mötas av en negativ respons från läsare efter detta. Läsare som tycker jag har ”objektivt fel”, men det är ju som tur är bara åsikter om spel. Njut istället av de spel ni har kul med, våga prova annat och låt alla tycka olika om så är fallet; så länge det handlar om subjektiva åsikter givetvis.
