Quantum Break

Du börjar spelet i ett förhör där Jack Joyce; protagonisten i spelet berättar vad som hänt för en kvinna som verkar vara någon form av agent. Det han redogör är hur världen varit på väg att förstöras på grund av en tidskataklysm och vad som ledde fram till det. Och detta är bara början…

Quantum Break är Remedys senaste spel; ett spel med fokus på tidsreser och tids manipulation. Du styr tidigare nämnda Jack Joyce i sitt uppdrag om att rädda världen, sina vänner och familj och försök till att stoppa antagonisten Paul Serene. Ett spel som verkligen bär många tydliga spår från Remedys tidigare spel.

Du har slow-motion sekvenserna från Max Payne, berättarröst läget från Alan Wake, och framförallt tydligt är det i story och den lättare noir känslan i spelet.

Det är särskilt storyn som spelet pushar mest för; med bra casting som t.ex Shawn Ashmore (X-men), och Aiden Gillen (Game of Thrones) och Dominic Monaghan (Lost, LotR) så bygger den upp en väldigt solid grund.

Den är dessvärre inte vattentät, då själva manuset ibland blir aningen tunt, men för den som gillar mer story baserade spel så kan jag ändå tycka att det blir bra; särskilt då jag tycker skådespelarna gör bra jobb, både i de tv-avsnitt som medföljer (ja, det kommer med fyra avsnitt, som baseras utifrån val i spelet), men även i spelet i sig självt.

TV-Avsnitten känns välproducerade nog att få dig att vilja se mer.

Om vi sedan tar en titt på själva spelet och dess mekanik så är det lite upp och ner. Vi förflyttar oss från ett regelrätt tredjepersonsläge till ett tredjepersonsläge snett bakifrån (tänk Dead Space/Gears of War), där du styr Jack Joyce medan han automatiskt hukar sig bakom objekt, skjuter tidsprojektiler, stannar tid och är allmänt livsfarlig. Det mer ordinära tredjepersonsläget är för när du ska lösa pussel i miljöerna, och det läget som är mer snett till höger i bild är för när du är i strid.

Här tycker jag de skulle gått med ett ren tredjepersonsvy genom alla situationer, då jag inte finner mig kunna ha lika bra kontroll och översikt i den mer ”sneda” vyn. Helt enkelt på grund av att karaktären döljer en större del av skärmen. Självklart så blir man van vid detta ju mer man spelar, men jag tycker ändå det skulle varit bättre om de hade kört med den mer centralt placerade tredjepersonsvyn.

Mycket pangande och tidskrafteri!

Apropå just striderna; du har ett antal skills som du lär dig i spelet. Det är t.ex Time Rush, där du springer fram och gör en melee attack, Time Dodge, där du med hjälp av dina tidskrafter fasar dig fram likt teleportering, Time Blast, där du skjuter en tidsprojektil och Time shield som kan reflektera kulor och attacker. Alla skills är välbalanserade och när du fått in finessen så kan verkligen motståndarna tas ut på roliga sätt. I övrigt så har du även tillgång till diverse skjutvapen som du kan kombinera med vissa av dina tidskrafter för att ta ut dina fiender ännu bättre. Dina krafter kan du dessutom uppgradera, genom att hitta tidsfragment på kartorna som i princip är skill poäng. Du kan på detta sätt t.ex öka styrkan eller räckvidden av dina förmågor.

Jag skulle säga att dessa skills är roliga och tillhör spelets mer starka attribut.

Om vi sedan går vidare till grafik och ljud, så har kan man säga att Remedy har haft en klar vision med spelets visuella stil. Mycket går i turkos och gult och grafiken är i regel riktigt bra. Dock så dras vi med mycket ljusa scener i spelet där det lätt gör karaktärerna väldigt uncanny valley, och även gör att det ibland kan bli svårt att urskilja kontraster och därmed få lite svårt att se vart man ska gå. Men överlag så är hela paketet rent grafiskt väldigt fint, och musiken likaså.

Du kan stoppa tiden för fienderna och under tiden skjuta på de för att bygga upp effekten av skadan.

Om man då ska titta på lite av spelets svagare sidor så har jag märkt att det lider av endel märkliga buggar (detta hoppas jag ska ha fixats i patchning vid release/eller senare). Då du ska klättra runt i miljöerna (liknande Assassins Creed), så är det många gånger som din karaktär helt enkelt inte griper tag i saker och ting. Vilket kan få många frustrerade, då det oftast är enda vägen till att komma vidare. Likaså så var jag med om att spelet kraschade två gånger på min Xbox One, vilket ändå bör ses som ovanligt för en konsol kan man tycka, men ändå så hände det.

– Nu ska du få din buse!

Sen har vi många små fel som att spelkaraktärerna klättrar på saker som inte ska gå att klättra på; en gång så klättrade figuren upp på en buske på samma sätt som han brukar klättra på lådor, och såna saker gör att spelet känns lite ofärdigt. Men om man ser förbi de buggar och för mig dåliga val vad gäller synvinkel i strid, så är detta ett bra spel och en riktigt bra grund för en franschise.

Du spelar igenom spelet ganska lätt på normal svårighetsgrad, det tar kanske runt 8-10 timmar, vilket för mig känns bra. Och spelet har ett helt adekvat återspelningsvärde då du kan använda krafterna på lite olika sätt på banorna och därmed också kan hitta de collectibles som finns utströdda runt omkring om du väljer att köra om.