Razer Kishi V3 PRO

Nu är det nästan 5 år sedan som Fredrik tittade över första varianten från Razer Kishi. Sedan dess har en del lyckats hända, förbättringar implementerats och insikter gjorda. Är detta den ultimata upplevelsen för att spela on-the-go?

Introduktion

Sedan ett tag tillbaka har strömning blivit en riktigt het potatis. Microsoft, Sony, Valve, tja, alla utom vår kära Nintendo har någon from av streaming nuförtiden. Nintendo har dock alltid varit ledande i frågan kring bärbart spelande, men detta är under attack. Vart år kommer det någonting nytt, Valves egen Steam Deck har satt sina klara spår, om en ganska maffig och dyr sådan. Vad händer då med oss som vill ha det där lite billigare? Det där lite enklare, men som fortfarande är premium. Är det Razers Kishi V3 Pro vi ska titta på då?

Razer är sannerligen någon av de knäppaste, mest innovativa gamingmärke som finns. Allt från deras ödmjuka möss till ett par högtalare du sätter på din gamingstol, det kanske inte är så konstigt att just Razer är dem som spatserar på mobilgamingmarknaden. Varför inte ha en cool kontroll till den där lilla manicken alla går runt med i fickan? Vi alla har ju faktiskt dessa nuförtiden! Kishi-serien blev svaret, och från start var denne endast anpassad för mobiler men skulle sedan utökas inför Kishi V2. Det var bara att göra som på första Kishi, men nu expandera ryggen längre för mindre paddor! Wow! Vilken idé! Detta har Kishi V3 Pro behållit, men med Kishi V3 pro XL kan du få in hel normalstor padda kring 13 tum! (Någon borde stoppa deras vansinne!). Sedan kommer även den vanliga Kishi V3 som är billigare men utan premiumaspekterna. Hur som helst är det V3 Pro jag fått mina klor på, det är denna vi granskar idag.

Montering

Precis som tidigare Kishi-kontroller är denna mycket simpel att sätta ned din mobil i. Du endast drar i ena sidan för att expandera, sedan placerar du din enhet och släpper – klart! Eftersom Apple sedan Iphone 15 under 2023 börjat med USB-C kontakter kan vi också hädanefter kalla denna för en riktigt ’’universell modell’’. Själv använder jag en Asus Zenphone 8 som kör Android. Razer uppmärksammar dock att du bör ha en version över Android 12.

Som ni kan se består kontrollen av två sidor med en lång mittrygg som kan expanderas upp till 8 tum (ung 20,32cm) – Detta motsvarar en Ipad-mini eller Samsung Galaxy Tab. Om du drar ut den till maxlängd så är sida till sida strax under 31cm, men i oförlängt tillstånd är den totalt 24 cm. Detta kan vara lite bökigt att knöka ned i en väska till skillnad från deras originella, kompakta design från Kishi V1, men ingenting omöjligt.

Vi har lite fler alternativ med denna Pro-variant gällande anpassning. Inom kontrollbitarnas innersida, där dess rygg och kontroll möts har vi USB-C kopplingen. Problem kan tillkomma om det visar sig att din mobil är för stor eller liten, men då har Razer inkluderat några små gummistöd av olika storlek som du kan byta ut – eller avlägsna helt om så nödvändigt. Dessa kommer i A, B och C storlek och varierar med en dryg millimeter emellan där A är fyra och C – sex mm. Efter lite tester insåg jag att B var bäst för min dryga 5mm tjocka mobil, då gav det bra stöd på båda kortsidor. Dock fungerade inte detta med mitt 18 mm tjocka plånboksfodral, denna stödjer endast upp till 16 mm. Nåja, ”oöverträffad skalkompabilitet’’ kanske inte räcker hela vägen alltid.

Utöver dessa har vi även två extra utbytbara hattar till spakarna där ene är en halv centimeter högre än de två standardhattar som ligger på 1cm, samt en med samma längd fast med konvex design istället för konkav (utböjd istället för skålad). Utbytbarheten av gummistöden är extremt lätt, det är bara att ta, dra och placera. Spakhattarna satt däremot ganska hårt i början och gjorde mig nervös att jag skulle ha sönder någonting. Men efter lite bök så fick jag loss hatten och kunde därefter placera som jag ville. Det var som att skaftet nöttes in lite, då detta blev lättare att göra efter några gånger.

Komfort & konstruktion

Denna ska delvis basera sig på Razers Wolverine V3 Pro kontrollen, men det märks att de behövt banta på en del kvalitetspunkter för att klämma denna från Wolverines 2 200 kr prislapp till den kring 1 800. Skalet som omsluter Razer Kishi V3 Pro är 100% av plast vilket är en besvikelse för en kontroll som påstår sig vara premium. Inget gummigrepp för handflatorna eller metallknappar för dina fingertoppar, endast plast i olika textur. Jag finner ändå konstruktionen vara kompakt i mina händer gällande kontrolldelarna, om jag greppar hårt så får vi ingen flex. Att vrida ska vi dock undvika på grund av ryggen, vilket är helt förståeligt.

Gällande grepptyper påstår denna kunna erbjuda alla varianter – men när produkter gör detta blir jag skeptisk. Denna har utöver de vanliga R1,2 och L1,2 ett par M1 och M2 på greppytans baksida, vilket jag kommer åt med mina ringfingrar. Sedan har även ett par L4 och R4 som sitter på längst in på ovansidan. Dessa ska vara till för de som spelar med klogrepp, vilket för mig är helt vansinnigt.

Inget gummigrepp, hade även velat se 4 M-knappar istället för 2

Designen skiljer sig från exempelvis Xbox Elite Controller 2 eller Sony Dualsense Edge, vilka har en mer inåtlutande form där du placerar din övre handflata. Den mer utböjda formen hos Razer Kishi V3 PRO gör i sint tur att dina pekfingrar som lägger sig vid R1, L1 blir för korta för att nå L4 och R4 i fingertopp eller handflatsgrepp. Detta är medvetet eftersom de är till för klogreppspelare, men eftersom Razer Kishi V3 Pro i sig är mycket, mycket bredare och större i dimensionerna än en vanlig kontroll så kan jag inte föreställa mig att någon utan en medelmåtta handprofil kan använda denna greppstil. När jag prövar klo så slinter mina händer på grund av dess glatta greppytor samt placeringen av ansiktsknapparna (A,B,X,Y) är så långt ifrån min högra tumme att det blir en ansträngning att nå B och Y. Om denna nu ska kunna spelas med klogrepp är det då en minimal mängd spelare med långa, breda händer som kan göra detta.

Min vanliga fingertoppsgrepptyp passar denna någorlunda väl, även om jag inte kan komma åt R4, L4 utan ansträngning och jag finner fortfarande dess ansiktsknappar vara obekvämt långt ifrån min högra tumme. Även att dess vänstra styrspak sitter i en halvdan vinkel i förhållande till D-pad. Kontrollen känns i slutändan överdimensionerad samtidigt som den är för liten, det är svårt att sätta fingret exakt vad som känns fel. Men rent ergonomiskt finner jag denna dåligt anpassad – den är för stor i handflatan och knapparnas placering för distanta.

Upplevelse, funktioner & spelstöd

Nu var föregående spalt ganska negativ, men det finns vissa trevliga upplevelser med konstruktionen också, nämligen den trevliga feedbacken och ljudkaraktären från alla knappar. Varje ansiktsknapp med dess taktikla Mecha-design ger ifrån sig en härligt studsig känsla med ljus ljudprofil, medan axel, trigger och menyknapparna är lite stelare med ett mysigt halvdovt ljud. Det som dock tar hem priset är 8-riktnings D-paden som har en lite halvstel responsivitet och ljuvlig klickighet, perfekt när man spelar plattformare! Tyvärr är jag inte ett jättefan av spakarna, de kräver en alldeles för hög aktiveringskraft och återgår till central position med en nästan våldsam kraft. Detta ska vara en av kontrollens höjdpunkter i och med att de är denna nya TMR (Tunneling magnetoresistance) teknik som ger högre precision, undviker stick-drift och lägre responstid med mindre batteridrift. Ny teknik i all ära, framförallt gällande hållbarhet – men mycket kommer också ned till användarkomfort. I mitt fall, föredrar jag gamla Hall Effect-varianter, men det kanske bara handlar om att lära en gammal hund att sitta.

Nu ska vi dock gå in på det ni kanske alla undrar över. Hur är denna på resande fot? Och hur går det nu att spela på det sättet? Jag har använt denna både genom Razer Nexus programmet som låter dig hantera dina lokala mobilspel, men denna tillåter även lätt åtkomst och rekommendationer till Xbox Cloud gaming, eller bäst av allt, Nvidia GeForce NOW. Nu ska jag dock inte gå in så mycket på dessa utöver att uppmärksamma deras existens, om du har konton på några av de större spelklienterna kan du koppla dessa och därefter lira över molnet. Det var förbannat fränt att lira Doom 2016 via mitt Steam-konto på min mobila enhet med minimal fördröjning, men detta är en recension av Razers program, oavsett om denna rekommenderar andra klienter via Nexus. Gällande mobilspelstöd gav denna ingenting att gnälla över, förutom att detta är det enda sättet att använda deras mysiga Sensa HD haptiska feedbackmekaniker. Dessa hade jag velat njuta mycket mer av i exempelvis deras lokalströmningsprogram Razer Remote Play.

Nu börjar vi snacka riktig strömning, Razer Remote Play tillåter en sömlös variant från datorn. Det är bara att få ned programmet på både denna och mobilenheten, matchar koder och sedan går det att dra igång. När du väl får upp din dators startskärm är det bara att navigera precis som du annars gör, fast med vridrörelse. Peta dig vidare till din favoritklient, välj ett spel som har stöd för handkontroll och njut sedan av bärbart spelande! Om du tycker detta är för krångligt har jag någonting smidigare kring hörnet. Utefter att Nexus och Remote Play börjar kommunicera med varandra dyker det upp en ’’fjärrspel’’-spalt i Nexus. Utefter att din dator och enhet har sparat sina profiler är det bara att klicka på spelet du vill lira och sedan sköter Nexus och Remote Play resterande. Smidigt och enkelt!

Premium mobilspelande – På riktigt?

Nu när jag slutligen nått denna bit på recensionen ställs jag inför den avgörande frågan – är denna värt det? Med en prislapp kring 1 800 kronor (utgångspris på 169,99 euro, därefter återförsäljares beslut) finner jag detta en smula smärtsamt. Vi har en kontroll som jag inte finner lever upp till premiumkvalité, även om 1800 kr i regel hade varit ett okej pris för en sådan, Microsoft erbjuder ju sina fantastiska Xbox elite 2 runt samma pris. Jag förstår dock inte riktigt beslutet att dra ned kvalitén från Wolverine V3 PRO – om Kishi V3 PRO hade varit en gnutta dyrare än Wolverine V3 PRO men erhållit samma kvalitet hade jag möjligtvis inte haft några problem, Wolverine V3 PRO är ändå en av de kontroller vi gav ’’toppklass’’ trotts en hög prisbild. I detta fall känns det som att de gjort en halvhjärtad satsning på att leverera en mobilkontroller med premiumaspekter, utan att gå hela vägen och efterfråga priset som krävs. Den har även endast 2 M-knappar på sin baksida istället för 4, vilket också känns som en onödig besparing.

Sedan har vi dessa kära Razer-program som jag gillar oerhört, både Nexus och Remote Play. Men de är inte låsta bakom någon registrering av kontrollen, du kan tekniskt sett gå in på din app-butik och ladda ned dessa gratis utan några hinder. De kan även erbjuda vissa virtuella kontroller till din enhet om du saknar en egen, och att ha en som du kan koppla via Blåtand är nästan lika simpelt som Kishi V3 PRO. Vad denna kontroll gör bäst är dess enkla anpassning, dess sömlösa sammankoppling och i regel dess enkelhet, du behöver ingen extra kabel och du kan hålla upp mobilen nära dina ögon på samma sätt som du gör en Nintendo Switch. Det funkar utmärkt att ha med denna på tåget och bussen, men om du inte vill betala extra för halvdana mobilspel så måste du förlita dig på molntjänster – och dessa är inte utan sina brister.

Vad jag kommer fram till i slutändan är att en prisbild på 1 800 kronor inte är värt detta eftersom dess användningsområden är oerhört små. De scenarier där lokal strömning föredras över moln är om din familj endast har en tv, men fler enheter att spela från. Dina föräldrar kanske vill titta på tv och då är det bara att starta strömningen från din enhet. Andra scenarier kan vara att du bara vill ligga i soffan och spela utan att behöva sitta vid datorn. Det finns såklart fler alternativ utöver de jag nämnt, men att skaffa en pro-kontroller för detta känns lite som att skjuta en ekorre med bazooka. Då hade jag kanske tittat på deras vanliga Kishi V3 istället och skippat det halvdana pro-fläsket.