Potata, Potata, Potata… vad har du nu ställt till med? Kan vi rädda världen när vi är osympatiska och själviska? Och vad händer med räven?
Potata vaknar upp en dag och upptäcker att hennes räv är sjuk. Som tur är har hennes mor möjligheten att göra en brygd som kan bota räven om hon bara får tag på rätt ingredienser. Sagt och gjort så skickas Potata ut på en jakt för att hitta de saknade ingredienserna. På vägen hittar hon en glödande blomma som hon plockar och i samband med det väcker hon en älva som inte alls blir glad och här börjar vårt äventyr på allvar.
Spelet innehåller mycket dialog, dock aldrig så långa i taget och väldigt få mellansekvenser så även om tålamodet är kort så är det inte ett problem. Det bör dock sägas att det underlättar om dialogen läses för att veta hur du ska gå vidare. Jag är lite ambivalent vad det gäller dialogen. Bitvis vill jag bara trycka förbi den men rädslan för att missa något som jag behöver är för stor, bitvis är jag nyfiken på själva dialogen och lite av den humor som fanns i den. Dessvärre så tappade jag intresset för själva storyn i sig och fokus hamnade på annat, nämligen ledtrådarna.
Potata är en karaktär som kan upplevas som tämligen osympatisk och det finns alltid ett mindre sympatiskt drag i de dialoger med val som finns genom spelet. Som en referens så kan hon liknas vid karaktären Herman i Brandman Sam. Fast Potata väntar inte på att någon annan ska lösa hennes skapade oreda.
Under jakten på medicin och delarna av den blomma som Älvan sov i får vi lösa pussel, springa fram och tillbaka genom världen, göra uppdrag för en annan mindre sympatisk karaktär och mycket mer. Jag får erkänna att jag med jämna mellanrum fann mig själv helt förvirrad i vad jag höll på med och vart jag skulle härnäst. Som tur var så släpptes spelet 2020 och jag fuska genom att titta på en walkthrough till skillnad från andra spel vi recenserar som vi oftast får på förhand.
Under min tid med spelet, som i sig inte är så långt, försökte jag placera in det i en genre. Det är ett 2d-äventyr som där historien och problemen kräver att karaktären färdas fram och tillbaka genom världen. Ofta genom konceptet få en ledtråd eller se ett problem, ut och leta efter något som kan lösa problemet och spring tillbaka. De olika områdena vi färdas till är tämligen lika grafiskt men kan skilja i svårighetsgrad både i utformning men också mängden taggiga saker och saker som försöker äta upp dig. Då och då stöter vi på något som kan liknas vid en boss som i sin tur hjälper oss komma vidare efter en batalj. Något som slår mig under spelets gång är den ojämna svårighetsgraden vilket i sin tur kan påverkas av att berättelsen inte är riktigt helt linjär. Eller så är den linjär och det ibland upplevs som att sido-uppdragen måste göras för att komma vidare. Svårighetsgradens ojämnhet kan visa sig i en svår ledare som följs upp av en som knappt märks att det är en ledare eller ett avsnitt med tydlig och enkel information om vad som ska göras till att bara kastas ut till vargarna för att hitta ledtrådar på måfå.
Kontrollen upplever jag som bra för denna typen av spel. Den karakteristiska fördröjningen vid hopp och slag är tämligen låg och de få knappar som faktiskt används känns naturliga och jag kom på mig själv att aldrig tänka på vilken knapp som utför vilken handling redan från början.
Den grafiska stilen tilltalar mig med sin delvis handritade stil såväl som en flört till 90-talets super nintendo-pixlighet. Gulligt utan att bli barnsligt och den gör sitt jobb och passar bra till storyn. Detsamma gäller ljudet, det finns där, tillför sitt men inget som jag kommer komma ihåg på samma sätt som jag kan alla små ljudeffekter i tillbaka till framtiden filmerna.
Potata är ett spel som jag kanske kommer plocka fram ur gömmorna igen för att hitta några fler uppdrag som jag missat. Spelet ska spelas i korta sessioner så att storyn och dialogen tas in ordentligt och då kommer de 2,5-7 timmar som spelet tar att räcka tämligen länge vilket gör att jag tycker 145.- som det går att få tag på vid skrivande stund inte är så farligt om genren uppskattas.
Fotnot: Potata: Fairy Flower är inget nytt spel. Det släpptes ursprungligen år 2020 och fick nu komma även till Xbox Series X/S och Playstation 5.
Denna recension baseras på Xbox Series X|S versionen.
Spelet finns även på Playstation 4|5, Xbox One, Nintendo Switch och PC.
Potata: Fairy Flower. Lägsta pris 149 kronor för Xbox Series X/S kronor enligt Xbox.com 2023-08-30.
Recensionsex tillhandahållet av Sometimes You.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.