När den frånskilde mannen, som händelsevis också är helikopter körande räddningspilot, ser hela Los Angeles bokstavligen falla in på sig självt, så bestämmer han att rädda sina nära och kära. Punkt slut!
När det gäller katastrof filmer så måste man någonstans utgå från dess genre och på något sätt ha överseende för många saker. Det tycker jag i alla fall.
I drama så är skådespeleriet extra viktigt, precis som att i action film så är action sekvenserna väldigt viktiga. I katastrof filmer, så är effekter väldigt viktiga.
Faktiskt mer viktiga än historierna som finns i dom.
Alexandra Daddario har talang; det har vi sett i True Detective. Men här är hon mest till för att vara snygg och sexig dotter Mall 1A,
I denna film är den Dwayne ”The Rock” Johnson som axlar manteln som räddningspersonal snubbe nummer ett vid namn Ray. Hans liv är lite halvkaotiskt efter en separation från sin fru spelad av Carla Gugino, som när vi möter honom precis fått skilsmässopapperna. Därefter så möter vi hastigt hans fru nya kille; en dryg och rik entreprenör spelad av Ioan Gruffudd, och hans dotter spelad av den vackra talangen Alexandra Daddario.
Och ja….det är allt ni egentligen behöver veta om storyn.När hus i helvete till slut bryter ut så vill The Rock rädda familjen, och enbart familjen, och där är filmens story i ett nötskal. På det strösslar regissören ett tjockt lager av effekter och dödsfall. Folk som ramlar ner från broar, dammar som brister och enorma sprickor i marken.
Det är här som man behöver hitta filmens unika prägel, för utan en sådan vad är det då.
I denna film är det egentligen enbart det faktum att The Rocks karaktär enbart går efter att finna sin familj. Han hjälper om det behövs, men är i princip enbart ute efter att rädda familjen. Något som är ganska fräsch i en typ av film, där det många gånger det handlar om att rädda varenda jävel och deras jycke.
Effekterna är okej ibland, tackiga ibland. Något som dessvärre gäller många andra aspekter i filmen.
Men där tar det unika slut och slentrian registrerandet tar över.
Filmen gör inga anspråk på något mer än att förse tittaren med effekter. Precis som jag skrev i början av texten så är effekterna viktiga i en katastrof film, men det måste självklart finnas något som engagerar dig som tittare.
Det finns det inte här. Träiga skådespelarinsatser (där enbart Paul Giamatti i en bifigur står ut) som får den bästa att bli trött och vilja stänga av. Dumma beslut rent storymässigt och framförallt en stor variation i kvalitet av effekter gör detta till en av de mer sämre katastrof filmerna på länge.
Till och med för att vara en katastrof film så är denna alltså inte direkt engagerande; dels för den extremt ointressanta storyn, men framförallt för att helhetsintrycket får en att känna – Meh!
Denna film är knappt hyrbar, mest för att den är en sån bagatell. Så jag skulle inte rekommendera att hyra eller köpa denna film. Om ni får låna av en polare så, kör i vind!
