Ni no Kuni: Wrath of the White Witch släpptes ursprungligen till PS3 i början av 10-talet och togs emot med varma applåder och fin kritik av både spelkritiker och av den breda massan. I detta JRPG utvecklat tillsammans med Studio Ghibli spelar du som den lilla pojken Oliver vars mamma förolyckas vilket leder honom in på ett äventyr i en annan värld, just för att försöka rädda sin mamma i deras ursprungliga värld.
Du har säkert redan både hört och sett en del från spelet, men för dig som inte har så kan jag berätta grunden. Kort efter Olivers mammas olycka får han reda på att han är en trollkarl och på så sätt har möjlighet att kunna rädda sin mamma i den parallella värld som existerar jämte hans egen. Han får hjälp av den lilla fen Mr. Drippy som guidar honom genom den nya världen och som även fungerar som en handledare för dig som spelar. Spelet är satt i en underbart sagolik värld med animationer från mästarstudion Studio Ghibli, vilket också syns tydligt i spelets grafik. Under spelets “filmer” känns det exakt som att du tittar på någon av Ghiblis anime-filmer, även extra mycket om du väljer att ha japanskt tal under spelets gång. Övergångarna mellan konversationssnuttarna och möjligheten att fortsätta springa runt i världen är sömlösa, och hade de svarta inramningsrutorna i bildens under- och överkant inte markerat skillnaden så hade du inte märkt att du helt plötsligt var spelbar igen. En utsökt demonstration av riktigt bra grafik.
Detta är ju dock ingenting nytt i den nya remastrade versionen. Den ljuvliga grafiken var något som slog mig förra gången jag satte mig ned för att spela Ni no Kuni för kanske 5-6 år sedan och överlag märkte jag själv ingen större skillnad. Oklart om det kan vara för att jag numera förväntar mig den här typen av grafik, eller om min tidigare bild av att spelet redan hade fantastisk grafik fanns kvar, eller så var det kanske för att jag spelar med en projektor som inte har stöd för 4K. För den remastrade versionen ska tydligen se ännu mer utsökt ut när du spelar på en riktigt bra skärm. Oavsett om det är en större förändring eller inte så spelar det i mitt tycke inte särskilt stor roll. Det såg fantastiskt ut när det kom, och det ser fortfarande fantastiskt ut.
Gameplaymässigt är det ingenting som har förändrats, fightingsystemet är detsamma, världen är detsamma och självklart även storyn. Dock är även det ingenting du kommer bli besviken på, det är en härlig värld att förlora sig bort i och du har många timmar framför dig om du ska rädda världen som Oliver. Om vi verkligen ska sätta spelet under lupp så finns det såklart vissa saker som hade kunnat vara bättre, som Olivers barnsligt positiva personlighet som gränsar till pinsamhet stundtals, eller den ojämna balansen kring de små monster du kan tämja och få hjälp av på ditt äventyr, men det hör egentligen inte hemma i den här recensionen som mestadels handlar om den remastrade versionen.
Man kan ju dock fråga sig varför man släpper en remastrad version om så pass få saker verkar ha förändrats? I min åsikt så handlar det väl snarare om att fler ska få uppleva detta mästerverk till JRPG. Tidigare har det bara funnits tillgängligt på PS3 men nu äntrar det även världen för folk med PS4, PC och Switch. Även om versionen till Nintendos konsol inte är en remaster utan bara det ursprungliga spelet, men som sagt du kommer inte märka någon skillnad. Så har du redan spelat igenom spelet när det kom finns egentligen inget nytt att sukta efter, mer än att återuppleva sagan igen. Har du dock inte spelat det så tycker jag genast du googlar upp Ni no Kuni: Wrath of the White Witch och beställer hem det så du har något vettigt att göra när regnrusket drar in över höst-Sverige.
Denna recension baseras på PS4-versionen.
Spelet finns även till Xbox One, PC och Nintendo Switch.
Ni no Kuni: Wrath of the White Witch. Lägsta pris 449 kronor enligt Prisjakt.nu 2019-09-20.
Recensionsex tillhandahållet av Bandai Namco.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.