Lunark

I framtiden kommer månen att koloniseras för att säkra människans överlevnad. Som de flesta av oss som har tagit del av Science Fiction berättelser, kommer en totalitär regim att ta kontroll och förtrycka vissa typer av individer. En person är den enda som kan stå i vägen och få fram en förändring till det bättre. Ja, ni gissade rätt, givetvis är det vi!

I Lunark spelar vi som Leo. Han bor på den numera koloniserade månen. När vår berättelse utspelar sig heter denna koloni Lunark. Leo jobbar för regeringen där han använder sina akrobatiska och uthålliga färdigheter för att utföra uppdrag åt denna regering. Oftast handlar det om att hitta gömda artefakter i andra världar, vilket är just det vi ska göra när spelet tar sin början. Under detta uppdraget träffar Leo några mystiska figurer som kallas för de odödliga. Dessa typer antyder att Leo är en av dem och är förutspådd att uträtta stordåd. Leo tycker detta verkar underligt och otroligt, men när han återvänder till Lunark blir han anklagad för att ha sprängt sin arbetsplats i bitar. Han inser ganska snart att han inte har något annat val än att fly för sitt liv och kan lika gärna gå med i den stundande revolutionen när han ändå håller på.

Vi har här att göra med ett tvådimensionellt och sidscrollande plattformsspel. Men till skillnad från andra spel inom den genren handlar det inte om att vara snabb över huvud taget. Tvärtom har det här spelet ett betydligt mer långsamt tempo och att spelaren ska ta sig an problemen och farorna som kommer i Leos väg lugnt och metodiskt. Problemen vi kan utsättas för är pussel, fällor och/eller fiender. Det gäller således att gå, springa, hoppa, klättra och skjuta sig fram. De spelare som har spelat spel som Flashback och Another World kommer definitivt att känna igen sig här.

Till en början är jag väldigt positivt inställd till spelet. Det kändes som att det här spelet skulle vara en smakbrytare till alla högtempo-spel vi har fått ta del av på senare tid. Historien bidrar även den till mina i början positiva känslor. Eftersom att den tacklar teman som mänsklighet, moral och människans förhållande till datorer och annan teknik.

Tyvärr grusas mycket av min positivitet en bit in i spelet och tråkigt nog är det vad utvecklarna vill uppnå med spelet som jag inte är positiv till. Utvecklarna vill som sagt göra ett kärleksbrev till Flashback och ta oss tillbaka till en lite mer metodisk spelstil. Tyvärr har de valt att inte anpassa spelet efter tidens tand, genom att till exempel göra kontrollerna lättmanövrerade och finslipade, har de istället valt att de ska kännas lika omoderna som spelet de hyllar. Kontrollerna blir en del av problemlösningen. Inte nog med att vi ska lista ut vilken plattform vi ska hoppa till eller vilken avsats vi ska klättra till, vi ska dessutom lista ut vilka knappar vi behöver trycka på för att lyckas med det. Det är mycket möjligt att det här är ett medvetet val av utvecklarna Canari Games, men det känns som ett handikapp och att svårigheten i spelet bygger på att ingen kommer kunna röra Leo på ett bekvämt sätt.

Om detta är medvetet av Canari Games, har de dessutom programmerat in en fördröjning mellan knapptryck och Leos rörelser/handlingar. Jag förstår att det här ingår i det kärleksbrev de har skrivit i och med det här spelet, men det känns som en modern kopia av spelet de hyllar och den handikappade styrningen gör att mycket av underhållningen dödas. Det är synd för jag gillar som sagt berättelsen.

Den handmålade grafiken gillar jag också. Här syns inspirationen från Flashback och Another World väldigt tydligt Nu finns det en uppsjö med retrospel som har liknande grafik, men jag tycker ändå att det syns att Lunark har haft en väldigt hög ambitionsnivå. Ljudbilden består mest av ett Synth-drivet soundtrack, som definitivt gör sitt jobb för att få oss att känna som att vi befinner oss i en futuristisk värld. Det växlar ibland till att vara mer suggestiv och mystisk när miljöerna blir mer atmosfäriska.

Det märks att Canari Games älskar Flashback och Another World och de vill dela med sig av sin kärlek till spelare över hela världen. Tyvärr anpassar de inte spelets kontroller efter tidens tand, utan är lika stela, svårmanövrerade och framförallt omoderna som spelen de hyllar. Även om historien är bra och att den handmålade grafiken är charmig och välgjord. Kan jag inte bortse från att det på grund av kontrollschemat inte är särskilt kul att spela. Jag ser gärna fler spel av den här typen, men önskar då mer moderna kontroller. Allting från förr måste inte alltid vara med i ett hyllningsverk. Tyvärr får Lunark agera typexempel på detta.