Left Alive

Ta en nypa Armored Core, en tesked Mobile Suit Gundam och en stor skopa Metal Gear Solid så får vi Left Alive, det senaste smyga-skjuta-actionspelet från Square Enix. Frågan är om spelet lever upp till de titlar som det tagit sin inspiration från eller om det faller platt?

Premissen

I en inte allt för avlägsen framtid har den globala politiken förändrats. Världen är inte längre uppdelad i länder indelade i politiska sfärer utan fördelas i ekonomiska grupperingar. Det var länge sedan mänskligheten hade ett fullskaligt totalt krig, men det har inte stoppat oss från att försöka ha ihjäl varandra. Proxykrig är ett vardagligt faktum och den lilla staden Novo Slava finner sig i korselden när grannlandet Garmonia går rakt igenom staden för att invadera Ruthania på andra sidan.

Den första huvudkaraktären vi stöter på och får ta kontroll över är mechpiloten Mikhail Shuvalov, vars Wanzer-mech förstördes i de initiala striderna i samband med invasionen. Ensam och utan stöd vandrar vi genom Nova Salvas gator och stöter på reportern Patrick Zemaire, som erbjuder tips om en väg ut ur stan i utbyte mot att Mikhail räddar ledamoten Vladimir Bunin.

Med ett tydligt mål upplagt får man nu smyga och skjuta sig igenom den ockuperade staden. Tillgången till ammunition och vapen är skral så man får förlita sig på improviserade vapen såsom Molotov Cocktails, improviserade minor och granater.

Grafik och presentation

Inspirationen från Metal Gear Solid är oerhört tydlig. Vilket kanske inte är så konstigt när Yoji Shinkawa, karaktärsdesigner från Metal Gear Solid-serien har varit med och utvecklat Left Alive. Allt från de monstruösa Wanzer-robotarna, till karaktärerna i sig och även filmfotografin i mellansekvenserna har en tydlig hänryckning av Metal Gear Solid. Med det sagt är ju det inte direkt negativt att dra inspiration från andra spel, speciellt när det är personer själva som varit med och skapat inspirationskällan. Här är det mer en fråga om utförande, och i min mening faller estetiken något platt, då vi sett den förr på många andra ställen och den gör sig inte speciellt unik här.

På ett rent tekniskt plan är grafiken helt klart adekvat. Bilden av en mörk, krigssargad stad är professionellt realiserad med mörka gränder endast sporadiskt upplysta med gatlyktor. Spelet flyter på bra på Playstation 4, men av vad jag har läst på Steam-recensionerna har spelet rätt grova prestandaproblem på PC, även på kraftfulla system.

Ljudbilden i sig är det knappast något fel på. Förutom en liten detalj där spelet konstant tjatar på dig när fiender är nära. De visuella markeringar som dyker upp runt kanterna av skärmen är mer än tillräckliga som hjälpmedel, så syftet med att ens inkludera en röst som tjatar på dig hela tiden är väldigt oklart.

Personliga tankar

Det finns helt klart några goda tankar bakom Left Alive, storyn tar ut svängarna med en och annan oväntad twist. Men i slutändan faller spelet på dåligt genomförande. Ta nivådesignen som exempel, spelet har en vana att föra dig igenom trånga korridorer fyllda med rader av fiender. Vilket innebär att du har väldigt få alternativ hur du tar dig an utmaningen, och oftast leder de till att man använder repetitiva taktiker för att ta ut fienderna en och en. Någon möjlighet till att smyga sig runt fienden finns inte.

Detta faktum leder till många irritationsmoment. Då tillgången till material och ammunition varierar starkt under spelets gång kommer man garanterat finna sig i en situation där man inte har tillräckligt med något av dem för att ta ut fienden, och då möjligheten att smyga sig vidare sällan finns så sitter man mer eller mindre fast.

Bångstyriga kontroller ger inte heller spelet några plus i kanten. På Playstation använder man kryss för att både sätta sig mot skydd och göra kullerbyttor. Detta leder ibland till pinsamma situationer där man avsåg att sätta sig mot skydd och det slutar med att man rullar ut rakt in i fiendens siktlinje i stället.

På tal om fiender varierar deras kompetens stort från stund till stund. Ibland är det örnögda specialstyrkor där varje fiende inom 500 meter kan triangulera din position, om bara en av dem får syn på din lilltå sticka ut bakom en skåpbil. I andra fall är de både döva och närsynta och kommer inte märka om du marscherar upp till dem i full fart, redo att slå ned dem med ett järnrör. Detta gör att man hela tiden är osäker hur man ska förhålla sig till fienderna.