Kong: Survival Instinct

Horisonten skulle bäst beskrivas som apformad, för det är oftast på avstånd du får syn på den mäktige Kong. Såvida han eller någon annan ondskefull titan inte beslutar sig för att leka ”bonka bäver” med den mänskliga hjälte du kontrollerar. Spelet har en tydlig koppling till filmuniversumet, med överlevnad och pusselmekanik i centrum. Men frågan kvarstår – kommer spelets installation verkligen att ”överleva” länge i din konsol?

David har det tufft. När en plötslig titanattack slår till och ödelägger staden, kastas allt i kaos. Mitt i förödelsen tappar han kontakten med sin dotter, Stacy. Här kommer du in som spelare. Du ska leda David i hans desperata sökande efter henne, samtidigt som du undviker de enorma titanerna som sprider både oväsen och förödelse (mest det senare!). David, en enkel oljeriggarbetare, är den karaktär du följer genom kollapsande byggnader och brinnande ruiner, där varje steg kan vara hans sista.

I Kong: Survival Instinct möter du inte bara en stad i förfall utan även ikoniska varelser från Monsterverse – det filmuniversum som startade med Godzilla från 2014. Ja, det här är en ganska uppenbar och kanske ”smutsig” ’tie-in’ till detta universum, något som märks i både produktionsvärdet och den cirka 5–6 timmar långa speltiden.

Titanerna, däribland den mäktige Kong och den uschlige Abaddon, dominerar landskapet i detta 2.5D äventyrspusselspel. Dessa massiva varelser kan både hjälpa och stjälpa din överlevnad, och deras närvaro är alltid påtaglig, oavsett om du letar i ruiner eller slåss mot Hyenas – en legosoldatgrupp ledd av den återvändande skurken Alan Jonah (som i filmen spelas av Charles Dance). Berättelsen utspelar sig efter händelserna i Godzilla vs. Kong och tar dig djupare in i Monsterverse, där du konfronterar både nya och gamla fiender i en värld på gränsen till undergång. Din uppgift är enkel: hitta din dotter innan skiten träffar fläkten (d.v.s innan alla titaner beslutar sig för att göra en slutgiltig fruktsallad av mänskligheten!). En lika enkel(!?) som banal uppgift visar det sig…

God eller ond… vilken sida står egentligen Kong på?

Går det att spela med ögonbindel?

Med hjälp av ORCA, en prototyp baserad på organisationen Monarchs teknologi, kan du försöka påverka titanernas beteende. Detta görs via denna glorifierade iPad, där du löser ljudpussel – förutsatt att du först lokaliserat de avläsningsplatser spelet konstant pekar dig mot. Efter att ha samlat tillräckligt många av dessa, låser du upp nästa del av spelet. Ljudpusslen är dock oerhört simpla; du flyttar runt objekt tills ljudvågen blir komplett och vips har du kommit vidare. Sedan är det upp till dig i rollen som David att bara lunka vidare, konstant framåt i halvsegt tempo. Spelmoment som på många sätt skulle kunna göras blint nära nog…

Som ett 2.5D sidscrollande pusselplattformsspel har spelet dock sina poänger. Med David löser du enklare miljöpussel, bryter ner väggar för att nå tidigare otillgängliga områden och försöker överleva fiendeattacker från Hyenas, Alan Jonahs elitstyrkor. Som om det inte vore nog dyker titanerna upp då och då och försöker mosa dig likt en övermogen finne. Inte den mest smickrande liknelsen, men likväl en passande beskrivning av hur dessa moment känns att spela. Det handlar mest om att få David att inte vara för långsam; du behöver bara hålla dig i rörelse mer eller mindre konstant för att överleva. Här kommer hoppmekanik och änterhake in i bilden och blir några av verktygen som behöver klaffa rätt rent tidsmässigt. Sen en sekund och vips, får du ett redigt knytnävsslag över hela bröstet från Kong. Något som skickar dig vidare till nästa liv tämligen snabbt.

Problemet blir dessvärre värre på grund av den stela, fördröjda styrningen, som utvecklarna envisats med att implementera. Att springa genom ett brinnande hus, medan gigantiska varelser slår ner väggar, borde vara spännande, men den styltiga kontrollen förstör upplevelsen. Missförstå mig rätt, det är inte uselt, bara stelt på ett sätt som tar bort mycket av spelglädjen under dessa sekvenser.

Värre blir det när fiendesoldater kommer in i bilden. Dels har du begränsad ammunition i ditt handvapen – men framför allt strävar spelet efter att få dig att parera, ducka och vända dessa situationer så gott det går till din fördel, utan att egentligen kännas roliga även dessa. Dessvärre är det samma problem här. Spelets stela styrning är precis över gränsen till att vara tolererbar, men de gånger du hamnar i kläm mellan fiendesoldater från båda hållen – eftersom spelet visas i profil – blir det ohållbart och klumpigt.

Att undvika attacker är en sak. Att undvika titaner som slåss, och det bara handlar om att springa… är en annan…

Hela spelet osar licens-spel likt de skräpspel som kom i ur och skur till Nintendos tidigare konsoler. Där Kong: Survival Instinct ibland lyser till är när pussellösningar och världsbygge möts. Spelare som är ’Die Hard’-monsterverseälskare kommer få underhållande information för karaktärer och vad som faktiskt hänt – samtidigt som sagda pussel (exempelvis flytta lådor, hitta hemliga gångar och slå sönder lås) känns någorlunda tillfredsställande. Detta är visserligen detaljer för oss mer generella spelare, men för de insatta, som vill ha en enkel spelupplevelse som fördjupar detta filmuniversum, kan det ändå finnas något att hitta här.

Världen tappar dock sin charm när spelets längd och det slarviga kontrollschemat hindrar mig från att ha genuint roligt. Det kan ske någon enstaka gång här och var att jag får en gnutta spelmys, men på det stora hela säger min instinkt snarare att spelet inte lär överleva på sin nuvarande lagringsplats särskilt länge. Om vi åtminstone fått spela som King Kong någon gång, kanske det hade varit roligare. Men med den anonyme David, vars smygande, springande och skjutande är under all kritik, blir det tyvärr en tråkig upplevelse. Trist, men sant.