Knowledge Keeper

Ett spel som Mario har en tutorial som är löjligt enkel. Dör du inte så är det rätt vilket borde göra att jag drar i mitt hår som inte finns men märkligt nog inte gör det. För varje död blir jag lite klokare.

I en svunnen tid levde folket skyddat och bekvämt skyddade av två magiska kristaller. En dag så valde en förrädare att stjäla dem för ta kontroll över världen. I ett försök att göra detta splittrades kristallerna och spreds över 4 olika världar. Monster började härja och världen blev en farlig plats. Det är nu vårt uppdrag att hitta delarna och återställa ordningen. Detta genom 50 banor i 4 olika världar. Där har vi premissen som presenteras i några stillbilder när vi startar spelet.

Jag startar mitt i en bana utan någon ledtråd vad vi ska göra. Banan ses ovanifrån och det står en liten karaktär på golvet i mitten. Jag testar att trycka på några knappar på kontrollen men inget händer. Jag rör på styrspaken och går runt lite. Jag ser något som ser ut som vatten och en gul port och i nästa rum fanns en gul kristall. Jag tog den, möttes av en vit spiral och landade på nästa bana. Här fanns genast lite mer olika objekt som till exempel gula portar och blåa portar. Det visade sig att när jag gick igenom en gul port blev jag blå och porten bytte färg till blå. Det är på det här sättet jag lär mig hur jag spelar. I princip inga pop-ups, testa och se vad konsekvenserna blir. Om jag går hitåt vad händer då? Aha en staty som skjuter laser – jag dog.

Det finns två tillfällen det kommer pop-ups. Det är när vi hittar ett svärd och magi och detta för att informera vilken knapp vi ska trycka på för att använda dem och att de bara går att använda en gång. Vad vi kan göra med dem står inte utan vi får åter igen testa oss fram vad vi kan nyttja dem till. De är inga attribut utan syns i ena hörnet. Ismagi kan bara användas när vi är blå och eld bara när vi är gula så lite planerande krävs både när vi ska ta dem och använda dem. Om vi får en eldboll så är det också just för att det finns ett objekt på banan som behöver brännas. Undan för undan presenteras nya objekt som vi måste undvika eller interagera med. Några gånger dyker även lite mer avancerade pussel upp där vi får leda ljus, räkna matematik och liknande. Jag vill ju inte avslöja för mycket. Världarna skiljer sig inte nämnvärt annat än den grafiska omgivningen, till exempel slott, tempel, helvete och industrilokal.

Jag stötte egentligen aldrig på problem förrän på näst sista banan vilket tog mig gott och väl 30 minuter, annars tar banorna någonstans mellan 30 sekunder till 5 minuter. Ibland har vi löst banan men råkar gå ned i ett hål på väg till kristallen på banan (dom är oftast 2, en blå och en gul) vilket leder till att vi får börja om.

Kontrollerna är enkla, styrspak och X+Y-knapparna. RB gör att vi kan starta om banan vilket behövs tämligen ofta då det är lätt att snurra in sig i hur banan ska lösas och det är inte alla möjligheter som går att backa. Något som kan störa är att ibland när vi flyttar objekt kan dessa glida iväg längre än vi vill. Det går även att dra i lådor men hur vi tar tag i dom introducerades aldrig och även i slutet var jag osäker och fick pröva flertalet gånger innan jag lyckades varje gång. Grafiken är som många gånger nu för tiden i pixelstil. Den gör sitt jobb och passar in på stilen. Det fick mig att få en återblick till ”Salomons key” till NES fast snyggare. Musiken fanns där och smälte in i bakgrunden efter ett tag försvann den, om det var i spelet eller mitt huvud vet jag inte.

För priset är det ett spel jag absolut rekommenderar om du gillar pussel. Några timmars spelande med hjärngymnastik som går snabbt att starta upp. Det är inget vi spelar för storyn skull, utan för banorna i sig. Jag är imponerad över ett spel som saknar tutorial i form av ständiga pop-ups och istället finns i bandesignen. Bra jobbat USANIK!