Just Cause 4

Ett fyrverkeri av explosioner och brisader! Rico ska befria en övärld ännu en gång, och denna gång kan man spränga på mer intrikata sätt än någonsin, men om det gör spelet bra, ja det återstår att se…

VAD ÄR DETTA EGENTLIGEN?

Med en öppen värld, och regioner att befria, så står Rico Rodriguez redo att ta sig an äventyret. Utströsslat över kartan hittar du nyckelevent och andra typer av småuppdrag som ger dig mer manskap som sedan kan hjälpa till att ta över än fler regioner och på det sättet hjälpa dina allierade. Allt i jakten på att få självstyre från den elaka despot som satt sig på makten. Du gör uppdrag, tjänar poäng som sedan kan användas som soldater, för att flytta frontlinjen – och därför ta över nya områden. Allt för att ta ner motståndarsidan ”The Black Hand”.

Den största skillnaden, utöver den tornado som flyger runt på kartan, är att fokuset på änterhaken är ännu större. Denna gång kan du ha över 10 olika ’tethers’ – d.v.s. sätt att använda änterhaken. Dessutom återkommer ’boosters’, med vilka du kan få saker och ting som kopplas med dina änterhakar att flyga all världens väg. Alla de möjligheter som ges här är alla till för att skapa ett härligt kaos. Gör så att skurkar flyger all världens väg, fortfarande sittandes skrikandes i sin Jeep, eller varför inte bara sätta en ballong på en kille och se han flyga upp i den övre stratosfären. Kombinationerna är många, och det är verkligen bara fantasin som sätter gränserna.

Däremot något som inte fått så värst mycket fantasi är berättelsen i spelet. Jag vet att Just Cause serien aldrig tagit storyn på största allvar, och så är det även här. Stereotypa elakingar runt varje hörn och antagonister som känns papperstunna hjälper verkligen inte, men å andra sidan vet spelmakarna att detta vilket märks av i den lättsamma dialogen. Vad som däremot är lekfullt är den mängd nya bekanta man lär känna, som t.ex. den tuffa filmregissören som vill ha din hjälp med inte bara stunts, men att överleva också.

Bye bye! Ses i Nangijala!

Just Cause 4 är mer än någonsin en sandlåda där fysik står i första rum. Placera bomber på tanks, eller sätt samman två fordon och se de smälla samman i en härlig explosion. Dessvärre så faller mycket av spelet just för att man lätt tappar fokus då uppdragen blir slentrianmässiga och allt efter ett tag, börjar upprepa sig. Trots sin fantasifulla uppbyggnad sett till fysik, så är spelets hundratals pluppar på kartan märkligt nog inte tillräckligt beroendeframkallande att försöka få avbockade. Som ett öppen-värld spel så ska varje plupp på kartan skänka dig den där upptäckarglädjen, men det blir i princip alltid att du kommer till ett ställe där du spränger allt du ser…och sedan kanske…ja, kanske, tar dig an uppdraget som finns där. Det är en ond cykel, då man tar sig runt på kartan letandes efter den där rätta känslan – och även om spelets explosiva pangande hjälper till mycket, så tappar det för mycket i drivkraft, för att man ska kunna rekommendera det nog.

Men innan vi avslutar denna recension, så vill jag dock anmärka på grafiken och prestandan. Till skillnad från Just Cause 3 som än idag inte har blivit fullt så optimerat, så är verkligen denna fjärde del betydligt mer optimerad från start. När du väl kommer in i spelet, så är laddningstider betydligt kortare, och trots att spelet ser riktigt bra ut, och är open-world, så flyter det på bra. Så för alla dess tillkortakommanden, så kan man inte längre placera dålig optimering där.