HyperX Pulsefire Haste 2 Pro

Jag som recenserat en del möss och testat desto fler har blivit något bortskämd. Inte bara vill jag ha en mus som är trådlös och lätt, men den ska gärna också ha ett skönt klickande (som inte är för högljutt), ett bra skrollhjul och självklart god prestanda med mjukvara du inte bävar dig inför att använda. HyperX har lyckats göra en mus som täcker nästan alla dessa punkter… men det finns en stor smärtpunkt som en kräsen och bortskämd användare som mig inte kan bortse från.

Musen i fråga är HyperX Pulsefire Haste 2 Pro – en trådlös, 61 gram lätt gamingmus med upp till 4 000 Hz pollingfrekvens. På så sätt och vis är det faktiskt en helt vanlig mus; ingenting av det ovanstående sticker ut särskilt mycket. Men är det en bra mus som är värd priset på ~1 000 -1 400 kronor? Det listar vi ut nu!

Design och form

Först och främst måste jag ändå lyfta en av musens svagare punkter: färgen. Pulsefire Haste 2 Pro kommer i endast ett utförande: en tråkig, nästan kontorsaktigt monoton grå färg. Och medan jag gillar grå finns det en god anledning varför nästan alla prylar kommer i svart eller vitt: det passar helt enkelt setupen bättre. Den gråa färgen må vara oförarglig, men i vare sig du kör med en svart eller vit setup sticker den ut något oerhört mycket. Låt oss bara ha normala färger, HyperX! Den milda texturen på musen är dock riktigt bra och känns varken för hal eller skrovlig, trots att extra tejp för bättre grepp följer med i förpackningen – kände jag inget behov av att använda den.

Designen i övrigt är dock mycket trevlig. Längs skrollhjulet finns trevliga inslag av RGB som lyfter det monotona utförandet, HyperX-loggan är stor men inte inskränkande och vi har till och med en DPI-knapp på musen – vilket är särskilt ovanligt i dagens marknad. På undersidan har vi en enkel switch mellan Off/Bluetooth/2,4GHz och på sidorna finner vi två små men lättåtkomliga sidoknappar. Inget mindre eller mer.

Med mottagare och dongel!

Formen är dock givetvis viktigast, och HyperX har valt att välja en något neutral form på musen. Längden på 124 mm är fullkomligt normal (Superlight 2 är 125 mm och Viper V3 Pro är 127,1 mm) och likaså är bredden på 66 mm, oavsett hur stora dina händer är borde denna fungera galant. Det som dock saknas är en så kallad hump – att musen “sticker ut” lite extra för att ge handflatan stöd – vilket gör att musen blir något mindre skön i handen om du använder palm-grepp. Nästan till den grad att jag kan föreställa mig att det blir obekvämt efter flera timmars användning, men det beror till stor grad på hur din hand (och ditt grepp) är format. Den platta profilen ger helt enkelt inte nog med stöd för det greppet, enligt min mening, särskilt om du har större händer. Men för claw– och fingertip-grepp är formen helt godkänd, om än något mer tråkig (och sämre passande) jämfört med konkurrenterna. Det finns en god anledning varför ”humps” är väldigt vanliga idag – det passar många bättre!

Användning & Batteri

Det första som slog mig när jag först använde musen var två saker: viktfördelningen och glidet. Jag börjar med det positiva och kan med glädja meddela att denna mus har fantastiskt bra glid. De små PTFE-fötterna på undersidan gör att musen glider avsevärt mycket bättre än sina dyrare konkurrenter (Razer, Logitech) vilket ger Pulsefire Haste 2 Pro en särskilt snabb och kvick känsla.

Men viktfördelningen… vad hände här? Aldrig någonsin har jag upplevt ett problem med viktfördelningen på en mus – oftast brukar de ha vikten något centrerad eller mot baken. Men här upplever jag att tyngdpunkten är alltför långt fram i musen, vilket tog mig ett bra tag att bli van med. När jag gav musen till mina icke-bortskämda vänner upplevde de precis samma sak, detta är inte bara min elitism som skiner igenom. Är det något du vänjer sig vid? Absolut. Och kommer ni där hemma över huvud taget märka av det? Kanske inte. Men det bortser inte från faktumet att viktfördelningen här är väldigt annorlunda, och kan ta ett tag att vänja sig vid. Trots att musen endast väger 61 gram – helt vanligt för dagens möss – upplevs den tyngre på grund av viktfördelningen.

Klickandet är dock trevligt och tyst, precis som optiska brytare brukar vara. HyperX är något förtegna gällande brytarnas specsheet, men jag kan åtminstone berätta att de känns gediget byggda, ger inga skumma missljud och känns – ärligen talat – nästan som varje annan mus i sin priskategori (t.ex. NZXT Lift Elite). Bättre än Logitech, men något sämre (och mer högljudd) än Razer. Sidoknapparna är likaså fullkomligt godkända och skrollhjulet fungerar precis som den ska: taktil och med rätt mängd motstånd. Snyggt jobbat!

Och batteriet då? Tja… återigen oförargligt. 90 timmar utlovas på 1 000 Hz polling, vilket är standard oavsett prisklass och torde vara nog för de allra flesta användare. Och medan jag inte mätte antalet timmar innan jag behövde ladda musen vill jag ändå påstå att batteritiden till högsta grad lever upp till förväntningarna. Och detta trots att musen har en liten RGB-lampa!

Gaming & Mjukvara

Och sedan kommer vi till vad musen faktiskt är ämnad för: gaming. Med sin höga pollingfrekvens (4 000 Hz som högst) och lätta vikt är det tydligt att musen är ämnad åt den mer seriösa skaran gamers som söker god prestanda. Dagens sensorer är hur bra som helst och detta är inget undantag; Pulsefire Haste 2 Pro är responsiv (även vid 1 000 Hz pollingfrekvens) och hade inga som helst problem att skanna av ytorna jag testade den på. Även på blåtandsläget kändes musen responsiv, men jag skulle ändå försöka använda 2,4 GHz-dongeln så ofta som möjligt för att minska latensen.

När jag bytte till 4 000 Hz pollingfrekvens kändes musen… precis likadan. I vanlig ordning vill jag påpeka att pollingfrekvenser till större del är ren marknadsföring, men att HyperX ändå siktar på något högre pollingfrekvens är ändå ett gott tecken. Det är trots allt en – på pappret – 4x snabbare upplevelse jämfört med 1 000 Hz, även om jag kanske inte märker av det, skadar det inte heller för användning i spel.

Mjukvaran i fråga är HyperX:s NGENUITY som enligt min mening alltid fungerat bra. Tydligen ska det dessutom komma en ny uppdaterad version som blir ännu bättre, men den som finns nu är godkänt på alla sätt och vis. Här kan du ändra DPI-knappens olika lägen, justera RGB:n, ändra pollingfrekvens och lift-off distance (hur högt du behöver lyfta musen innan sensorn slutar läsa av). En funktion som jag dock saknar är möjligheten att öka pollingfrekvensen endast när jag är i spel – vilket är en funktion som Razers mjukvara erbjuder. Som det är nu behöver du manuellt ändra pollingfrekvensen i mjukvaran, vilket snabbt blir tröttande om du är som mig och gör det ofta.

Slutliga tankar

HyperX Pulsefire Haste 2 Pro är, precis som sin gråa färg, en något monoton och tråkig mus. I sin prisklass är det precis vad du förväntar dig: bra batteritid, god prestanda och skönt klickande. Formen är ointressant men kommer passa många. Det som höjer musen rejält är faktiskt PTFE-fötterna på botten som ger musen oerhört bra glid, men utöver det finns det inte mycket som gör att musen sticker ut. Utöver den tråkiga färgen, kanske.

Problemet är att denna prisklass – 1 000-1 400 kronor – är genomsyrad av möss. Det finns möss här i alla sorters storlekar, färger och former, varför köpa just Pulsefire 2 Haste Pro? Jag har egentligen inte mycket negativt att säga om denna mus – utöver mina subjektiva åsikter om färgen och viktfördelningen – och skulle vilja påstå att konkurrenteras möss är minst lika bra.

Min bedömning är väldigt enkel: gillar du den gråa färgen och letar efter en något plattare mus som kommer att ge dig precis samma prestanda som nästan varje mus på marknaden, då är Pulsefire Haste 2 Pro ett bra val. Men om du hellre skulle haft en snyggare färg och lite mer “bang for your buck”, då finns det gott om alternativ från konkurrenter såväl i Europa som från Kina. Detta är på alla sätt och vis en medioker mus, men mediokra möss är å andra sidan oerhört bra nuförtiden. Det är även denna.