Den här artikeln har tagit både mer energi och tid än jag väntat mig. Inte för att jag trodde att det skulle vara lätt att skriva den – att ämnet var lätt att greppa eller formulera sig kring. Det jag däremot trodde var att jag skulle kunna hålla mig hyfsat känslomässigt frånkopplad. Istället, kände jag ett utdraget sönderfall av mina barndomsminnen. En dramatisk beskrivning? Javisst. Men ärlig? Definitivt. Den värld som gav mig gemenskap när jag som mest behövde det förgiftades av skaparens återkommande skadande av communityn.
Samtalet om Harry Potter-författaren har blivit extra aktuellt nu med släppet av Hogwarts Legacy. Det huvudsakliga som jag vill fokusera på här är transfobin som Harry Potter-författaren spridit. Jag vill däremot inte ge henne ännu en plattform att sprida sina ord på. Längst ner finns en länk till en tidslinje för längan av transfobiska uttalanden.
Som litteraturvetare vill jag verkligen applicera Roland Barthes koncept om författarens död här. Barthes gick emot en litteraturanalys med utgångspunkt i författarens intentioner, bakgrund eller erfarenheter. Han ansåg att man skulle se verket som skilt från författaren. Genom detta tankesätt kan man exempelvis analysera Lovecrafts verk utan att genomgående fokusera på hans rasism och främlingsfientlighet.
Läget Lovecraft befinner sig dock en bit ifrån Harry Potter-författaren. Kanske det mest självklara är att hon fortfarande är vid liv och att hon därför tjänar på publicitet och köp – vi återkommer till denna aspekt. Det är dock inte det enda relevanta här.
Ett stort problem är tiden vi lever i: författare kan när som helst publicera ett tweet och försöka förändra vår bild av världen som enligt många nu egentligen är vår, inte längre författarens. Ett exempel på en författare som tydligt tagit avstånd till detta är John Green, som ett decennium sedan skrev den omtalade boken The Fault in Our Stars har lagt mycket energi på att understryka att böckerna tillhör läsarna, när författaren lämnat ifrån sig manuskriptet. Trots en väldigt aktiv internetnärvaro har han hållit fast vid detta faktum. Hans verk är därför lättare att se som skilda från honom trots den parasociala relation många läsare har med honom.
Harry Potter-författaren avslutade bokserien, var tydlig med att den var avslutad men har sedan visat att hon inte har något emot att ge inflikningar i storyn. Kanske det mest framträdande exemplet är hur hon berättade att Dumbledore var homosexuell utan att någon gång anspela på det i själva texten.
När man väl har den nya informationen är det svårt att inte söka efter det i böckerna. Skillnaden mellan en inflikning av detta slag och att utveckla universumet genom en uppföljare eller dylikt är att denna typer av inflikningar inte ger någon ny kontext.
Problemet, när det gäller något så problematiskt som att skada en redan marginaliserad grupp är att det nu färgar varje läsning av romanerna, varje gång man ser filmerna. Vet du det, ser du det och ser du det, gör det ont. Framförallt om världen varit eller fortfarande är viktig för dig.
För Barthes spelar det ingen roll ifall författaren faktiskt är vid liv eller inte – men hans analysverktyg försöker användas i en kontext som det inte riktigt passar i. Han rör inte de etiska besluten konsumenten behöver göra. Besluten som vi behöver ta som konsumenter rör tyvärr mer än analysen eller recensionen av ett verk. Med Lovecraft kanske köpen kan accepteras tack vare att han är död och därför inte längre tjänar på publicitet eller bokförsäljning. Handlar vi produkter kopplade till Harry Potter-världen stöttar vi författaren. Detta stöd kan komma i två former: det monetära och det publicitetsmässiga.
Författaren har publicerat ett tweet som minst sagt lämnar en dålig smak i munnen om hennes royalty-utbetalningar. Hon besvarade frågan om hur hon sover om natten vetandes om att hon förlorat så många följare på grund av kontroversen:
Oct 13, 2022
“I read my most recent royalty cheques and find the pain goes away pretty quickly.”
Varför trodde jag att jag skulle kunna komma undan problematiken och tyngden av den här texten? Jag trodde att jag hade hört så mycket redan. Påminnelsen om hur många som skadats, definitivt. Då tänker jag i huvudsak på transpersoner, men även på alla andra som trodde sig funnit en säker community som byggts på acceptans sedan visade sig vara byggd på något helt annat. I artikeln “Transformative Readings: Harry Potter Fan Fiction, Trans/Queer Reader Response, and [Harry Potter-författaren]” beskriver Jennifer Duggan hur fanfiction om Harry Potter ofta varit berättelser ur ett HBTQIA+ perspektiv. Detta gör det som många upplever som ett svek ännu tyngre.
Jag kommer att göra mitt bästa för att bevara de positiva minnen jag har av världen. Jag hoppas att ni kan göra det samma. Författaren har ingen rätt att ta tryggheten som böckerna gett många av oss ifrån oss.
Så har vi ju då den stora frågan: att konsumera eller icke konsumera?
Jag önskar jag kunde eka Barthes och påstå att det inte spelar någon roll, eller ens rakt ut säga motsatsen men tyvärr är situationen mer komplex än ett binärt system tillåter. Kan jag tala om för någon vars liv räddades av Harry Potter-världen att de agerar omoraliskt om de går och ser den senaste Fantastic Beasts-filmen eller spelar spelet de drömde om under hela sin uppväxt? Kan jag säga att brorsonen till en av utvecklarna av spelet bör streama det för att visa sin uppskattning till spelstudion? Vi kan och behöver alla som individer besluta var vi ställer oss när det gäller inköp av spelet.
Något jag sett i flera inlägg av olika slag i diskursen kring författaren är något även jag vill lägga fram. Du kan välja ifall du köper Hogwarts Legacy eller inte, du kan välja ifall du vill dela det på sociala medier eller i din kompiskrets. Det du inte kan välja är hur detta påverkar transpersoner i ditt liv, eller om du har en större plattform: vem som helst som råkar komma åt din content. Det finns mer- och mindre skadliga sätt att göra detta på – precis som allt annat.
Det som jag framförallt vill lämna dem som mig, som växte upp med serien och som fann gemenskap genom den är något vi nästan definitivt inte kommer att få från seriens skapare: Jag beklagar. Jag beklagar att något så viktigt för dig tagit skada, kanske skadat. Transkvinnor är kvinnor är ord som sorgligt nog behöver sägas i detta klimat. Vi på Nördliv kommer alltid att stå på sidan för inklusivitet.
