Förhandstitt: Super Dungeon Maker

När jag var liten satt jag ibland och ritade Zelda-grottor på rutat kollegie-block (samt Lemmings-banor) och fick upp hoppet när jag fick Super Dungeon Maker i min hand. Är detta mitt barndomsnöje i digitalt format 30 år senare? Låt oss börja bygga.

Plötsligt är du en tupp i en grotta och instinktivt vill du gå framåt för att se vad som finns där. Det är en ganska liten grotta som du snabbt spelar igenom och du kommer lära dig allt du behöver för framtida äventyr. Du kommer hitta en fjäder som lär dig rulla, en sköld och en bomb och kanske något mer i jakten på det gyllene ägget. Tutorialen är därmed avslutad och du finner dig på utsidan en kort stund innan du snubblar rakt in i nästa tutorial. Nu ska du lära dig att skapa grottor. Denna tutorial blir i formen av problemlösning, på väg genom grottan får du lösa problem som exempelvis att sätta in dörrar, lägga ut nycklar eller helt enkelt ta bort en del av en vägg.

Det finns inget story-läge utan allt handlar om att bygga grottor, dela med sig av dessa och dessutom att utmanas av andras. Det finns några grottor som är byggda av tillverkaren och de kan fungera som en inspirationskälla. Jag hade gärna sett ett story-läge där ens karaktär utvecklas och fått fler av utvecklarens egna grottor som jag uppskattade väldigt mycket.

Editor-läget för att skapa grottor ser tämligen enkla och avskalade ut. De har lyckats att få in många objekt inom relativt få knapptryck vilket är imponerande. Editorn påminner om många andra, välj ett golv från menyn till vänster och måla sedan upp rummet enligt din plan, välj sedan objekt som du vill placera ut ifrån samma meny och bygg upp det som ska bli rummets äventyr. De objekt som finns att tillgå vid byggena är många – monster, dörrar, kistor, fällor, olika typer av golv, allt som behövs för att skapa en Zelda-lik upplevelse. När grottan är färdig kan de spelas igenom och eventuellt delas online.

En styrka med spelet är att det redan idag finns mängder av grottor tillgängliga online. Med några få knapptryck kommer dom ned till din Switch och är redo att spelas. Föga förvånande är tämligen många inspirerade av tidigare Zelda-grottor. Något som märks tämligen omgående är den skiftande kvaliteten på grottorna, från de som ger glädje och frustration till de som gör att spelkonsolen läggs i hyllan. Här kommer topplistorna som finns tillgängliga till sin nytta. Något som mest troligt kommer se till att det finns utbud under längre tid är att det har stöd för crossplay.

En djungel av grottor

Att skapa en grotta och sedan spela den om och om igen medan små detaljer justeras är lite vanebildande, frustrerande, retligt och helt underbart. Varje grotta påbörjas utan utrustning och grottorna måste erbjuda de som behövs för att lösa aktuell grotta. Vid några tillfällen saknades dessa objekt i grottor som jag laddade ned vilket ledde till ett ord eller två som min son noga påpekade att dom inte får användas. Att fastna i en vägg efter att ramlat ned i ett hål var en tämligen vanlig bugg eller designmiss, skulle gärna i den skarpa versionen se någon form av kontroll i bygg-läget för att undvika detta. Den lömska skärmen med ordet continue dök upp med jämna mellanrum och gav både responser som ”En gång till så sätter jag den”, ”Jag skulle klara den men så fick jag en pil i mitt knä” men även ”Nu skiter jag i det här”.

Spelet har en grafisk stil som tilltalar mig personligen, den träffar rakt i retro-ådran som bultar i mitt hjärta. Något som dock i dagsläget gör mig lite besviken är det utrymme för mer personlighet som inte utnyttjas, att vara lite mer unik än en grafisk kopia av många andra. De har en bra tanke och en cool tupp, men de skulle kunna göra lite mer för att sticka ut. Det är dock inte på något sätt dåligt utan har en hög mysfaktor.

Spelet är tämligen avskalat på musik utan de har valt att låta ljudeffekterna tala för sig själva och de gör ett helt ok jobb. Jag kom aldrig på mig själv med att sakna musik eller att jag irriterade mig på samma ljud om och om igen. Kontrollen är enkel, men på Nintendo Switch upplever jag den som tämligen oprecis vid byggandet av grottor, där jag saknade mus och tangentbord och jag tror att byggarglädjen hade infunnit sig mer vid en dator än på Switchen – något som jag hoppas jobbas på till skarp release. Vid utforskande däremot så gör det sig utmärkt på Switch konsolen både i handhållet läge och dockat vid tv:n.

Jag uppskattar vad Firechick försöker göra med Super Dungeon Maker och det ska bli spännande att se hur den slutgiltiga versionen kommer att bli.