Förhandstitt: R.I.P – Reincarnation Insurance Program

”- Pure gaming” hörs sägas från en och annan människa på internet. Vad tusan innebär det egentligen? Enligt 2P Games är svaret enkelt: R.I.P – Reincarnation Insurance Program. Nåja, det är åtminstone vad de hoppas. Om spelets röjiga spelmekanik faktiskt får utvecklarnas framtidsplan att komma till skott återstår att se. För även om de har en god portion ambition så är ändå frågan, hur lovande är det i sitt nuvarande skick?

Jag är en enkel man. Explosioner, uppgraderingar, karaktärer vars nivåer går upp och nya vapen är grundstommar som funkar för mig i de flesta sammanhang. Tänk då att addera ”Vampire Survivors”-mentalitet till det hela och ett par nypor sci-fi, och vips har du fått R.I.P – Reincarnation Insurance Program. Ett spel som tar den autoskjutande top-down-genren mer mot Diablo-sfären med sin loot och uppgraderingar. Och banne mig om detta inte har potential ändå!

R.I.P – Reincarnation… öhh, ja ni fattar…

Trots sitt långa namn, är spelupplägget åtminstone otroligt enkelt att förstå. Åtminstone sett till spelmekanik. Detta Unreal Engine 5-drivna spel låter dig styra en av fem karaktärer medan de skjuter horder av zombies och annat oknytt. Allt medan du jagar sakta men säkert får ”Divine Tech” som dimper ner under spelgångar (tänk förmågor/passiva styrkor). Dessa är temporära för de olika spelomgångarna, men om du klarar en ”run” höjer du åtminstone din karaktärs erfarenhetsnivå. Något som resulterar i större mängd hälsa, samt ett par extra uppgraderingspoäng att leka med för det ”Talent tree” som finns.

Sett till vad spelet handlar om, så finns det faktiskt lite att grotta ner sig i. Här spelar du som en nyligen avliden själ som fastnat i ett byråkratiskt efterliv. För att få en ny chans till liv måste du arbeta av din skuld genom att ta uppdrag åt ett märkligt försäkringsbolag som hanterar reinkarnationer. Det innebär att du skickas ut i farliga, ofta absurda uppdrag där du bekämpar fiender, samlar resurser och försöker överleva tillräckligt länge för att kvalificera dig för ett bättre nästa liv – allt medan spelet driver friskt med både döden, kapitalism och meningslös administration. Nåja, det är åtminstone hur spelet sätts upp, när du väl är igång med massakrerandet försvinner snabbt berättandet ur fönstret.

Denna lilla titel som kombinerar inte bara överlevnadsskjutare med roguelite, får även med en god portion bullet-hell. Med andra ord är det mycket som händer när du väl kommer ut i något av de tre olika landskap som kan besökas. Banor där du kan hitta temporära buffar till din karaktär, samtidigt som du plockar upp kristaller som fungerar som erfarenhetspoäng. När du når en ny nivå så dimper det ner en fiffig behållare, där du får valet mellan tre förmågor eller passiva perks – som sakta men säkert ökar din stridsduglighet. Det kan vara allt från automatiska robotar som följer efter dig och skjuter fiender, till att du lämnar frostspår bakom dig när du ”dashar”. Eller rentav att du får en sköld varje gång du laddar om ditt vapen. Det är en hiskelig mängd olika typer av förmågor – och det gäller att hitta din egen spelstil som passar just dig.

Så här kan det se ut om du får en behållare med Divine Tech/förmågor.

Under en spelomgång ökar du alltså din spelkaraktärs förmågor, och efter du samlat tillräckligt med kristaller, kommer du träffa på totalt två bossar. Klarar du båda dessa, har du klarat en omgång – och får den betygsatt utifrån hur bra du gjort ifrån dig. Detta resulterar i att den karaktär du faktiskt spelar som även får sin personliga nivå höjd, vilket är den som reglerar hälsopoängen jag nämnde förut.

Ett enkelt upplägg alltså rent spelmekaniskt. Ta dig ut på fältet, skjut för glatta livet, uppgradera dina förmågor under spelomgången – och klarar du en hel spelomgång får du erfarenhetspoäng du kan sätta i karaktärens ”talent-tree”. Denna når du enbart utanför själva spelomgången i den väldigt spartanska spelhubb som karaktären befinner sig i mellan omgångar. Här kan du även sälja vapen du funnit, göra modifikationer, få extrapoäng om du klarat delmål samt byta mellan de fem karaktärer som spelet än så länge har tillgängliga. Har du blivit sugen än?

Öppna ditt inventory och spelet pausas. Nu kan du slänga på ett par nya handskar eller något annat fiffigt som dykt upp.

Är det värt att kolla in spelet redan nu?

Uppenbarligen är detta en förhandstitt – och det är på grund av att spelet är i early access. Något som märks av på många sätt och vis. Till att börja med fann jag spelet uppföra sig märkligt när jag spelade med mus och tangentbord. Då och då kunde karaktären inte röra sig åt ett specifikt håll, vilket var under all kritik – men något jag inte riktigt kunde härleda till om det var min dator eller något fel från spelet i sig. När jag istället körde med handkontroll fick jag aldrig detta felet nämligen – men då infann sig istället en inexakthet som skadar upplevelsen något.

Du kan nämligen kasta granater i spelet – och även om detta är en oerhört liten detalj – styr du detta med höger tumspak, vilket blev oerhört hattigt att röra runt, samtidigt som du ska skjuta och ”dasha”. Knappkombinationer är inte R.I.P:s största styrka direkt. Åtminstone inte i nuvarande utförande.

Det är helt klart att det finns saker som kan utvecklas mer här. Gärna fler banor, svårighetsgrader, prestationer och framförallt tydligare mål för varje bana. Eller varför inte en väldigt tydlig singelkampanj! Grunden finns i alla fall, och ärligt talat vill jag inte säga för mycket då detta precis klev ut i early access, och i skrivande stund kostar strax över en hundring bara. Det ser maffigt ut – mycket tack vare dess spelmotor, med en unik sci-fi-atmosfär, i inte bara utseendet men även musik som får det att stå ut. Inte mycket kanske, men tillräckligt för att fånga mig initialt.

Med det sagt behöver utvecklarna arbeta för att få mer innehåll i spelet – då jag blev tämligen ”mätt” på spelet efter i runda slängar 15-17 timmar. En ansenlig mängd timmar förvisso, men för ett spel som detta, har det till 50% varit omspelning av banor och jagande efter att öka nivåer på ens karaktärer. Något som säkerligen inte kommer locka alla.

Men med mer tid i köket, kan nog utvecklarna koka fram något välsmakande med detta i sinom tid. Jag är ändå positiv överlag, och jag kan nog säga att ni också bör hålla ett eller till och med två ögon öppna för R.I.P – Reincarnation Insurance Program. Kanske är det just det spelet ni väntat på? Om inte nu, när det väl släpps i fullversion en vacker dag.

Testdator: AMD Ryzen 9 9950X3D, 32GB DDR5, RTX 4090 24GB