Förhandstitt: Call of Boba

Att jag som 30-årig gammal gubbe blir darrig på läppen så fort jag äter svartvinbärssoppa är precis den punkt som Call of Boba vill försöka påminna oss om. Förhoppningsvis har vi alla någonting gott som kan återkalla en bortgången familjemedlems minnen.

Att bli sentimental inför en smak är inte någonting underligt. Att stimulera våra sinnen kan åkalla platser och händelser, personer och tider i livet, vilket kan lämna dig en både glad och melankolisk. Lukten av torkad asfalt under en solig vårdag kan omedelbart kasta tillbaka mig till grundskoletiden, där jag sitter med min gode vän och spelar Halo 2. Att underskatta eller frånskriva detta är dåraktigt, då minnen är centralt för människans levnad. Detta är varför Call of Boba lyckas träffa rätt i mitt gamla, sentimentala hjärta. Men nu ska vi faktiskt granska och recensera ett spel här, och då är det kanske bra om vi trär ut ur minnenas fjättrande dimmor för att bli lite mer konkreta.

Call of Boba är under utveckling av den lilla indiestudion Tomatotoast och finns tillgängligt i ofärdigt tillstånd, vilket gör vårt omdöme en gnutta mildare. Spelet är en form av livssimulator, likt Stardew Valley eller Animal Crossing med söt pixelgrafik och bit-musik inom vilket vi styr vår huvudkaraktär Bobo från ovan. Spelet inkluderar flertalet olika funktioner som vi kan finna bland dessa genres, som butikshanteringen där du tar emot kunders beställningar, varpå du kan behöva sammanställa ett antal kombinationer av ingredienser för att producera en vara. Ju snabbare du är desto bättre inkomst.  Du kan även fiska i flertalet sjöar och odla olika sädesslag. Men vad spelet gör lite unikt i jämförelse med många andra är att du tillverkar te, forskar om te och utvecklar nya teer – med olika toppingar som tapiokakulor och kokosgelé. Jag kan efter min speltid säga att jag är mer informerad gällande hur stor mängd olika bobateer som finns och alla alternativ till dessa. Men jag ska hädanefter göra det som är det viktigaste – hur kändes det att spela Call of Boba?

Eftersom detta är en förhandsvisning är vi självfallet inte konsekventa i våra omdömen, men detta innebär inte att vi fullständigt återhåller kritiken. Det är snarare att vi vill tydliggöra vad för utvecklingsområden som finns, vilket är någonting som Call of Boba har många av. Jag kan börja med att säga som jag påpekade i början att jag uppskattar storyns narrativa fokus, både i stil och utförande. Den gulliga stilen i samband med ämnet ger det en trevlig och hemmakär känsla till sin helhet. Storyn må vara oerhörd kliché där du som löneslav trånar efter småbyggden, vilket du sedan tar dig till och upptäcker oskördad potential. Men den funkar bra för att sätta upp en enkel premiss. Vi har återkommande sett dessa narrativ i många livsimulatorer, vilket visserligen påvisar hur enkel den är, men också effektiv.

Längtan efter landet är som starkast i kontorsbåset. Denna har vi hört förr

Men vad som står ut är det som kommer efter, vilket är karaktärernas hjärtliga interaktioner med varandra. Vi har en mysig vänskapsdynamik mellan vår huvudkaraktär Boba och Stellar, vilket kan kallas för storyns centrala motor som driver handlingen. Det är nämligen Stellar som hade idén om att återuppliva den sömniga lilla staden Tapiocas (jo jag vet, det är smörigt) bobatecafé, eftersom hans farfar tidigare drev den. Det är hans minne som hänger över storyn likt ett spöke (ibland bokstavligen) och hans arv som ligger till grund för företagets framtida potential. Slutmålet är på ett sätt att pussla ihop ett recept han inte blev klar med på grund av demens, vilket ger våra hjältar ett tydligt och gediget mål att sträva emot. Med det sagt kan jag ändå konstatera att karaktärsinteraktionerna och manuset erbjuder en gullig och sockersöt sentimentalitet som ändå värmer en gammal cynikers kalla hjärta. En välbalanserad story med fina intriger som finner sin rätta plats i en livssimulator. Grafiken gör sig även väl här, då den färgglada pixelgrafiken erbjuder mångtalet gulliga och fina karaktärer som är ett nöje att vittna.

Med det sagt har jag nog täckt det som spelet gör bra, inom vilket vi kommer ned till spelets utvecklingsområden. I livsimulatorer vilket har flertalet små-storys till sig i samband med en mångfasetterad resurshantering, butikshantering och odlingar behöver, nej, måste ha en tydlig och användarvänligt gränssnitt – någonting ni nu säkert förstår att Call of Boba saknar. Eftersom vi har flertalet saker att hålla koll på, måste informationen och interaktionen med gränssnittet vara glasklart och helst självförklarande utan mängder av förklarande textfönster. Vi har massvis med exempel på spel som sköter detta väldigt illa, men de som gör detta bra går väldigt, väldigt långt (Stardew Valley). Det är klumpigt att navigera menyer i Call of Boba, vilket gör att varje uppgift tillkommer med extra, onödigt arbete och krångel.

Fortsättningsvis måste det också finnas en tydligare informationsförmedling, inte annat för att skapa en trevlig framgångskänsla. När vi ständigt behöver gå ut och in ur menyer för att dubbelkolla resurser inför en uppgradering blir det ganska snabbt svårt att hålla allt i huvudet. Man kan alltid gå tillbaka till den gamla, pålitliga metoden med papper och penna, men någonting får mig att tro att detta inte är avsikten. Samma gäller för uppgiftshantering och de belöningar som tillkommer, det finns alldeles för lite segment där du finner att framgång blir utförd. Att springa runt i Tapioca är sannerligen mysigt rent visuellt, men en prövar ditt tålamod både i känslan av hur klonkig rörelsehanteringen är i både realtid och menynavigering.

Att göra te är effektfullt och kul, men en aning fattigt i nuläget

Gällande ämnet med rörelse och transportering, springer du som sagt runt i Tapioka för att prata med flertalet karaktärer, bilda relationer och strävar i regel efter att bli en hederlig medborgare. Du har även segment där du ’’strider’’ vilket jag kan uttrycka som en lite underlig kompromiss för att utöka spelets variation. När du går och lägger dig så ’’drömmer’’ du nämligen dina strider, vilket även gör att du samlar resurser som kan användas i morgondagens arbetspass (fråga mig inte hur denna logistik funkar, det är ’’magi’’?). Varför jag ser detta som en kompromiss är för att spelet helt klart kan behöva en lite mer krävande del som i stridsegment, eftersom det lätt blir sömning och segt. Men det är alltid svårt att motivera dessa som logiska i spelets överhängande story. Moonlighter lyckades exempelvis med detta genom att knyta storyn kring ruinerna du går ned i för resursanskaffningen, men i Call of Bobas fall kan detta kännas en aning krystat. Det gör sig inte bättre av att dessa segment har en stor brist på effekter och generell spelglädje, de är allt för långsamma och utdragna för att orsaka någon form av nöje eller intresse.

Inom förhandsvisningar kan det vara klokt att hålla sig något kort, då vi gärna tittar på spelet i dess fullständiga form – någonting som Tomatotoast sagt på sin Steam-sida ska dröja drygt ett år. Men vi har några fler småsaker vi ska ta upp innan vi rundar av.

Vi har det som jag påpekade tidigare som gjorde spelet lite unikt i sina funktioner, nämligen att du kan brygga te. När du har samlat på dig tillräckligt med resurser i drömmarna kan du både utveckla och uppgradera teer. Uppgraderingarna innebär att du tjänar mer på dem, medan nya teer kan kräva både svåråtkomliga och unika ingredienser. Det finns affärer kring i Tapioka vilket säljer många av dessa rakt av, men det du tjänar bäst på är att plantera växter. När dessa växer upp tar du dem till det bakre rummet av caféet som är labbet. Här slänger du ned dessa i en form av mal, vilka sedan blir former av mjöl eller pulver som du exempelvis kan göra till former av toppings eller teer – som tapiokakulor och jasminte. Men som jag sade tidigare gällande menyinteraktionen, blir dessa väldigt besvärliga att hantera.

Vi har även självaste bryggningen av teet, inom vilket du får ett antal ingredienser uppradade under processen. Det är värt att tillägga här att självaste processen inte genomförs varje gång du serverar dina kunder, detta är en mycket mer strömlinjeformad process. Segmenten du brygger är för det mesta under storytillfällen där någon karaktär kommer in och samtalar med dig och Stellar. Sedan säger dem sin preferens, inom vilket du ska försöka pricka den rätt. Du kan även göra detta i labbet, men funktionen att skapa helt nya och egna recept verkar möjligtvis vara någonting för framtiden att erbjuda. Gällande serveringen av kunder, den process som faktiskt drar in din lön, är som sagt mycket mer likt dem andra spel som erbjuder detta. Kunder kommer fram till bänken, inom vilket de uttrycker vad dem vill ha i formen av en pratbubbla med bild. Du lär dig snabbt vilka bilder som kräver vilken kombination av ingredienser, men de kunde absolut vara lite tydligare illustrerade. Det är mycket svårt att under pressen se skillnaden mellan tapiokakulor och röda bönor, någonting som orsakade mycket irritation.

Tja, lite varmare i hjärtat blir man ju

Med det sagt finner jag att spelets framträdande aspekter blivit klarlagda. Vi har här ett spel som potentiellt kan bli en ny favorit för denna genres fans. Den har mycket av det som många älskar, gulliga karaktärer, bred administreringsfunktioner och story som både är hjärtlig och gedigen. Den har dock som jag klarlagt, mycket att arbeta på. Menyhanteringen måste bli mer strömlinjeformad, få enklare hantering och tydligare rent visuellt. Informationsförmedlingen måste bli klarare, framförallt när det kommer till målsättning så man får en tydligare känsla av problemformulering och känsla för framgång. Striderna behöver ses över till sin grund för att dessa i slutändan ska bli någonting som är ett nöje istället för pina. Med det sagt finner jag att Call of Boba har stor potential men mycket jobb framför sig. Spelet uppdateras frekvent inom vilket jag fått dryga 5-6 st. under min speltid – utvecklaren verkar driven att leverera och det är alltid ett gott tecken! Nästan lika gott som min kopp framför mig just nu. Skål!