Fatal Fury: City of the Wolves

Fatal Fury-serien från SNK har inte fått ett nytt spel sedan 1999 med Garou: Mark of the Wolves. Året är 2025 och vi har äntligen fått ett tillskott till serien i form av Fatal Fury: Mark of the Wolves. En naturlig fråga som uppstår är om det finns plats för ännu ett fightingspel när jättar som Street Fighter 6 och Tekken 8 redan dominerar marknaden? Svaret på denna fråga finner vi i South Town!

Rakt på sak!

Efter ett coolt animerat intro befinner vi oss på startskärmen. Här kan vi antingen välja om vi vill spela singelplayer-läget,  Episodes of South Town. Här får vi välja en karaktär att spela som och utforska tre olika områden där vi tar oss an fighter för att gå upp i nivå och bli starkare. Dessa fighter kan vara klassiska en mot en, eller ibland du mot ett antal fiender i rad. När du fått tillräckligt hög nivå kan du möta en “boss” som i princip bara är en vanlig strid mot en annan karaktär med lite dialog innan. Utöver att gå upp i nivå och bli starkare får du även tillgång till accessoarer att sätta på som ger dig förmåner i strid, till exempel att det blir lättare att blocka eller att göra vissa combos. Det märks att detta läge lagts till i sista stund – spelmekaniks-loopen är repetitiv och hela upplevelsen är över på drygt en timme. Jag hade gärna sett lite mer cutscenes och variation i aktiviteter, som i Street Fighter 6s World Tour. Till exempel som att du kan gå runt och prata med NPCer för att få South Town att känna sig levande.

När det gäller singleplayer har vi även ett arkadläge, där vi möter ett antal fiender på rad med en valfri karaktär. Här får vi en inledande cutscene som berättar om karaktären du spelar som. För mig som inte spelat något spel i serien tidigare flög informationen mig över huvudet och jag kände mig mer förvirrad än klok. Det känns mycket som att detta är ett spel för fans av serien eller SNK överlag och att nykomlingar kommer att få svårt att få ett grepp om mycket. Fokus ligger inte på berättelsen i ett fightingspel, men ett välgjort singleplayer-läge hade kunnat locka fler att prova; en punkt detta spel tyvärr fallerar på. 

Tillbaka till dåtiden!

Om vi ska gå in på fightingmekaniken är den “old school” i sin känsla. Här finns inga större komplicerade krusiduller. Inputs är enkla att göra och kräver ofta inte mer än att du klickar på en knapp och samtidigt drar åt ett håll på styrspaken. Detta kan du göra med sparkar och slag. Mycket går ut på att du ska göra dynamiska kombos med kombinationer av dessa för att få motspelaren att inte kunna komma in. Jag märker tydligt att om antingen du eller din motståndare kommer in i en kombo är det mer eller mindre kört för motståndaren att komma in, i alla fall på lägre erfarenhetsnivåer. En unik funktion i spelet är S.P.G (Selective Potential Gear), som ger dig tillgång till en kraftfull attack som kan bryta sig igenom fiendeattacker. Effekten träder i kraft där du nått ett visst antal livspoäng på din livsmätare. Innan en strid kan du bestämma om du vill ha den i början, mitten eller slutet av din livsmätare. Jag gillar denna mekanik då den är enkel och inte övermäktigt stark. Den känns balanserad helt enkelt.

Utöver det har vi den klassiska specialattackmätaren (här kallad REV Meter), som låter dig göra specialattacker när den nått en viss nivå. Något som är standard för de flesta fightingsspel. Jag gillar mekaniken för det mesta och alla karaktärer känns olika att spela. Till exempel har vi maskoten Rock Howard som är en klassisk fighting-karaktär med fokus på kombos och  jättefågeln Tizoc, som är långsam, men slår hårt. Fokuset här ligger mer på att ha god kunskap om karaktärerna och att läsa dina motståndare än att få in precisa kombos som du måste nöta i ett träningsläge (som du ändå behöver om du vill bli proffs, men det gäller ju vilket spel som helst). Överraskande nog finns även Cristiano Ronaldo med i spelet. Troligtvis för att få en större bredd av spelare, men jag tycker detta är dumt för jag tror inte att gemene FC-spelare eller fotbollsfan överlag skulle ge sig på detta ändå. I basspelet finns det 17 karaktärer och ingen känns riktigt överlägsen, vilket jag uppskattar. Vem du väljer att spela beror snarare på din specifika spelstil. Det kommer att komma fler karaktärer via ett Season Pass, så det återstår att se hur dessa kommer att stå sig mot de andra. 

Gut punch!

Lurigt för nykomlingar

Något jag känner att jag saknar i detta spel är en ordentlig tutorial i början som förklarar spelets mekaniker. Det finns ett träningsläge där du kan lära dig en del, men det känns onödigt bökigt att komma dit för något som i andra spel skulle varit i början innan du ens kommer till startmenyn. Det är tydligt att spelet riktar sig till en målgrupp av erfarna fightingspelare, vilket inte i sig är dåligt, men när Tekken och Street Fighter fått ett uppsving med deras senaste titlar genom att vara mer tillgängligt, vilket gjort att fler kommit och lärt sig spelet på ett djupare plan som följd, ifrågasätter jag om detta är rätt ingång för spelet.  Spelet riktar sig mycket till veteraner och proffs som spelar i turneringar.  Det känns som att turneringscenen kan bli hyfsat stor, men jag är fundersam hur länge den kommer hålla i och med tillgängligheten för nya spelare att hoppa in i andra moderna fightingsspel som inte riktigt finns i detta. 

Innan vi avslutar måste vi ju adressera elefanten i rummet. Varje fightingsspel behöver ju online-lägen för att hålla sig vid liv. I Fatal Fury: City of the Wolves har vi rankade matcher, vanliga matcher samt möjligheten att skapa rum. De rankade matcherna fungerar ungefär som man tänker sig. Du möter en motståndare av liknande erfarenhetsnivå som din.Om du vinner får du poäng och om du får tillräckligt många poäng kan du nå en ny rank. Jag gillar att spelet frågar dig hur pass erfaren du är innan du börjar, men det känns ändå som att även på lägsta nivån kommer du få möta spelare som är erfarna fightingsspelare, just på grund av hur nischat spelet är. Vanliga matcher är dock som rankat utan ranker och jag kan tänka mig att mindre erfarna spelare kommer att hålla sig dit. Här kan man välja olika inställningar kring vilka man vill ska kunna gå med beroende på vilken region personer befinner sig i med mera. Utöver vanliga fighter kan man även välja Party VS, där man kör bäst av tre i lag, där spelare går i lag. Överlag gillar jag att de har lagt till fler lägen, även om jag hade önskat att de lagt till fler möjligheter. Du kan även spela dessa lägen offline mot polare. För att avsluta detta segment med något positivt måste jag ändå säga att nätkoden känns riktigt bra och jag stötte aldrig på något lagg under min speltid. Nätkoden är rollback det finns möjlighet att spela med spelare som sitter med en annan plattform. 

En allra sista grej att poängtera är att menyerna inte är särskilt användarvänliga. Om du ska byta karaktär i en lobby kräver det att du går in i Player Settings och proceduren kräver flera knapptryck. Detta är inte något som spelet inte berättar för dig och känns extremt omständigt. Alla andra fightingsspel idag har ett tydligt sätt att ändra karaktär på, så varför inte detta? 

Sammanfattningsvis är Fatal Fury: City of the Wolves ett spel jag bara rekommenderar till riktiga entusiaster, om ens det i och med alla andra bra fightingsspel som finns på marknaden. Det är ett okej spel, men det behövs betydligt mer i dagens fighting-klimat.