Det är dags för staden Norvik att ha sitt första politiska val. Tiden har kommit för alla som tidigare varit helt ointresserade av politik att engagera sig och utnyttja sin demokratiska rätt att göra sin röst hörd. Tyvärr har ett tehus sprängts, ingen vill engagera sig i den härvan, men den måste likväl redas ut. Det är där vi kommer in i bilden.
Esoteric Ebb är ett Isometriskt rollspel. Det vill säga att vyn är snett uppifrån och vi kommer under spelets gång tjäna färdighetspoäng, som vi använder för att utveckla vår karaktärs personlighet och styrkor.
Vi tar på oss rollen som en individ som enbart kallas för The Cleric. Eller det är en sanning med modifikation. Han har ett vanligt namn, nämligen Ragnar Hemlin, men eftersom att ingen kallar honom för det duger The Cleric antar jag. När det hela tar sin början, vaknar vi upp på ett bårhus. Till en början minns vi såklart ingenting om varför, utan vi märker bara att vi är dyngsura.
Efter ett tag friskas vårt minne upp en aning och vi inser att vi vid något tillfälle har trillat ner i vattnet som omger staden Norvik där vi befinner oss. Har vi bara ramlat, eller har någon puttat oss? Något att ta reda på helt enkelt.
Vad vi också plötsligt minns är att vi befinner oss i staden för att göra ett jobb. Någon har sprängt det lokala tehuset, tänk er ett café där te är den primära drycken som serveras. Eftersom att ingen är intresserad av att beblanda sig i den röran, har uppgiften fallit på oss. Som om inte det vore nog har du en tidspress! Norvik ska nämligen inom fem dagar ha sitt första politiska val och det är därför viktigt att härvan är löst tills dess.
Svävar vi eller drunknar vi?
Tehuset befinner sig tydligen i ett område som primärt styrs av en stam med Goblins och deras matriark, vilket är den enda som är angelägen att lösa situationen. Du får med dig en Goblin vid namn Snell som ska assistera dig under din utredning. Det visar sig dock inte vara helt enkelt. Till att börja med, har du inte tillgång till tehuset än. Det enda vittnet är spårlöst försvunnet och ägaren till tehuset likaså. Det stundande valet gör det inte enklare heller, eftersom att de olika politiska falangerna har en tendens att peka finger åt varandra – gällande vem som bär skulden. Till råga på allt är din trollformelbok förstörd, efter ditt dopp i vattnet. Vilket betyder att du måste lära dig alla trollformler du tidigare kunde på nytt.
Det är väldigt lätt att dra paralleller till Baldur´s Gate, dels på grund av fantasy-temat, men också på grund av den synliga rollspelsaspekten. Vi har ett karaktärsblad, där du ser dina färdigheter sorterade efter Strength, Dexterity, Constitution, Wisdom, Intelligence samt Charisma. Innan spelet ens börjar får vi fördela poäng på dessa färdigheter utefter vad du känner att du vill vara bra på. Under spelets gång kommer vi tjäna färdighetspoäng, för att göra dessa förmågor starkare.
Förutom detta har vi aspekten att när du ska sätta dina färdigheter på prov, som att slå en karaktär på käften, leka ficktjuv eller att övertyga en annan karaktär så ser vi hur en tärning rullas, hur våra färdigheter appliceras på summan samt huruvida vi lyckas eller inte, för definitivt tankarna till tidigare nämnda spel.
Ett annat spel jag kan dra paralleller till är Disco Elysium. När du interagerar med objekt eller karaktärer, kommer din karaktär ha en slags inre monolog där dina olika färdigheter pratar med dig och inte allt för sällan tjafsar de även med varandra. Du kan rådfråga dessa om råd innan du fattar beslut, men eftersom att de tenderar att ha olika åsikter, kommer valet ändå alltid i slutändan att vara ditt. Jag är väldigt förtjust i detta, då det för mig är ett underhållande sätt att porträttera en människas tankegångar och velighet.
Vad som dock får spelet att skilja sig en aning från Disco Elysium är att det förekommer lite mer strider här. De är inte särskilt många, men de finns där. Dessa är turordningsbaserade. Precis som i fysiska rollspel rullas en tärning och summan baseras på färdigheten Dexterity. Den karaktären som rullar högst summa får börja och sedan följer du turordningen från högst till lägst. Striderna är inte särskilt animerade, utan det mesta är beskrivet i dalogrutor. När det är din tur får du helt sonika välja huruvida du fysikt ska slå fienden, eller om du vill testa något annat. Du kanske kan övertyga fienden att inte slåss längre, eller så kanske du kan iaktta denne för att upptäcka eventuella svagheter. Jag gillar verkligen den här aspekten, då det ger spelaren lite mer frihet i hur du kan tackla problemet.
Vad som är den absoluta styrkan här är berättandet och världsbygget. Jag är väldigt förtjust i hur huvuduppdraget grundar sig i ett mysterium, där vi får ledtrådar likt brödsmulor att följa och se hur allt mer komplext svaret bakom det hela verkligen är. Förutom huvuduppdraget finns det även sidouppdrag som du kan utföra. Någon karaktär kanske vill att du ska hitta en förlorad bok, en annan vill ha en mystisk artefakt och någon vill att du ska få en grupp aktivister att sluta med vad de håller på med. Det du tjänar på att utföra dessa tjänster är att du tjänar färdighetspoäng samt att du kan hitta lite loot, men detta är såklart ett sätt att lära sig trollformler också.
Det som dock står väldigt centrerat i berättelsen är demokratins vara eller icke vara. Det är inte konstigt, eftersom att karaktärerna snart ska delta i ett politiskt val. Detta ger ett incitament till politiska diskussioner bland karaktärer, där du antingen kan låta dig övertygas, eller slå ifrån dig helt. Är du riktigt sugen på att köra på den knasiga vägen, kan du även uppmana invånarna att rösta fram dig som en slags diktator. Jag häpnas ibland över hur mycket tid utvecklaren har lagt ned på att få dessa diskussioner att verka genuina och det går givetvis att uppfatta kommentarer om hur det politiska klimatet ser ut i den verkliga världen, men det låter jag er upptäcka själva!
Valen du gör i spelet sker i spelets dialoger. Det rör sig såklart dels om huruvida du är trevlig mot andra karaktärer eller inte. Om du exempelvis ska försöka övertyga karaktären att berätta en hemlighet, ändra åsikt eller liknande, kommer det behövas ske en färdighetsprövning, det vill säga att tärningen ska rullas för att se hur bra eller dåligt du kommer lyckas. Har du tidigare varit trevlig, kanske det är troligare att du lyckas, medan om du varit otrevlig kan det bli svårare. Det finns såklart andra exempel på detta. Hur du interagerar med främst andra karaktärer kommer påverka hur vänliga eller fientliga människor kommer vara mot dig. Det vill säga att minsta lilla konversation kan påverka upplevelsen.
Samma sak sker om du till exempel ser ett objekt på en hög avsats,, som du vill klättra upp och ta. Har du tagit dig tid att uppskatta avståndet till objektet, kan det hjälpa dig vid en eventuell färdighetsprövning. Jag uppskattar detta, då det dels ger ett incitament till att starta upp spelet igen, för att försöka få en annan utgång. Det hjälper även till med inlevelsen, då spelaren belönas att vara uppmärksam och tänker utanför boxen.
Jag har ärligt talat väldigt svårt att hitta grejer som jag inte gillar. Det var längesedan jag spelade ett spel som var så här välarbetetat sett till spelmekanik och berättelse. Om jag skulle gnälla på någonting, är det slumpfaktorn. Det är frustrerande att göra en färdighetsprövning, som du baserat på dina färdigheter borde klara utan problem, för att sedan misslyckas totalt bara för att tärningens summa är låg. Men det är en del av upplevelsen och eftersom att det ska spegla ett fysiskt rollspel med penna och papper, är det faktiskt tärningen som avgör. Det tar dock inte ifrån att det är frustrerande.
Jag anser också att spelet skulle tjänat på att ha röstskådespelare. Ibland blir det väldigt mycket text att läsa och även om det är välskrivet och intressant, blir det lite snömosigt i huvudet på mig. Det funkar så klart utan röstskådespel, men det hade höjt spelet lite mer om det varit inkluderat.
Kontrollmässigt är det väldigt okomplicerat. Antingen spelar du enbart med musen, vilket är väldigt bekvämt. Antingen pekar och klickar du dit karaktären ska gå, eller så håller du in musknappen och karaktären kommer gå i markörens riktning tills du släpper knappen. Med handkontroll är det lika okomplicerat, då du bara styr karaktären med styrspaken och interagerar med ett enkelt knapptryck.
Den handmålade grafiken är färgglad och passar spelets lätt humoristiska ton väldigt väl. Ljudbilden består av orkestral musik som speglar varje miljös stämning och atmosfär. Samtidigt som det förekommer ambienta ljud som vindsus, vattendrag och dylikt som får varje miljö att kännas levande.
Esoteric Ebb har väckt en entusiasm i mig som det var längesedan jag kände till ett spel. Jag har en vilja att dammsuga spelet på sidouppdrag och har redan nu börjat fundera på vilka beslut jag ska fatta annorlunda under nästa genomspelning. Jag har riktigt svårt att hitta svagheter och tycker att om du gillar spel med starkt världsbygge och narrativ, bör du införskaffa Esoteric Ebb!
Testdator: Intel Core i7 10700K, 16 GB RAM DDR4, Radeon RX 9060 XT 16GB
