I en värld präglad av östeuropeisk folktro, söker en tjej efter sin försvunna syster. Men skogen är fylld av både mystiska och farliga varelser och det är vår uppgift att leda henne rätt.
I Blacktail spelar vi som Yaga. Hon har det verkligen inte lätt. Den by som hon vuxit upp i hatar henne och har mer eller mindre fryst ut henne samt anklagar henne för att ha rövat bort och till och med dödat ett gäng barn, där även hennes syster ingår. Yaga är dock fast besluten att bevisa sin oskuld genom att bevisa att det är den mytomspunna häxan Baba som är skyldig, plus att hon tänker rädda sin syster Zora om hon fortfarande är vid liv. När hon beger sig in i skogen inser hon att en oförskämd röst hörs i hennes huvud. Vem är det och vad vill den? Den mystiska rösten leder oss till en minst lika mystisk stuga. Som tycks vara genomskinlig och att det bara är vi som ser den. Rösten verkar mena på att hen kan hjälpa oss i vårt äventyr.
Genremässigt rör sig det här om ett actionrollspel i förstapersonsvy med inslag av överlevnad. Överlevnads Aspekterna är att under tiden vi rör oss på kartan, finns det förnödenheter som grenar och fågelfjädrar att samla på. Dessa används för att göra pilar till den pilbåge Yaga går runt med. Det finns även två olika tinkturer som vi behöver samla ingredienser till också. Jag gillar att det här inte är ett rent överlevnadsspel, då dessa tenderar att bara bli en jakt förnödenheter. Du behöver till exempel inte äta för att Yaga blir hungrig, utan vi behöver bara äta för att återhämta hälsan efter strider, eller om vi har skadats på ett annat sätt. Skogen vi rör oss i känns verkligen fantasifull, levande och mystisk. Det fantasifulla och mystiska kommer från att spelet har baserats en hel del kring östeuropeisk folktro. Vi ser därför statyer symboler och flera varelser som allihopa bidrar till den mystik som genomsyrar spelets atmosfär. Känslan att du kommer i kontakt uråldriga och bortglömda ting ör ständigt närvarande och är en stor faktor till varför framförallt jag fastnade för detta.
Det blir även en frågeställning kring vilken roll Yaga verkligen spelar i det stora hela. Är det verkligen för sin systers skull som hon söker efter henne, eller finns det ett mycket mer själviskt motiv bakom? Finns häxan Baba på riktigt, eller är hon bara ett fantasifoster? Vi kan påverka Yagas öde en aning. Vid flera tillfällen ställs vi inför valet om hon ska ge sig hän till de mörka krafterna och utkräva en hämnd på hela världen, eller om hon motstår frestelsen och håller sig på den goda sidan? Valen speglas bland annat i vilken magi vi får till vårt förfogande. Yagas vänstra hand och handled består av en svart skorpa och med den kan hon kasta formler som kan hjälpa till vid strider. Är vi goda skickas som en vindpust ut och blåser undan fienderna. Är vi onda däremot skickar vi iväg en svärm med blodsugande iglar som suger livskraften ur fienden!
Annars har vi som sagt pilbågen som huvudsakliga vapnet. Till den kan vi tillverka tre sorters pilar: Vanliga träpilar som är vanliga pilar utan tjafs, kladdiga pilar som är träpilar med en klump honung i änden, som får fienden att röra sig långsamt. Slutligen har vi kristallpilarna vars ände består av kristall, skjuter du två av dessa på samma plats, sker en explosion som helt klart kommer till hjälp under bataljerna. Vi har som sagt två stycken tinkturer, eller brygder som vi kan skapa. Dels har vi ett motgift som vi använder för att bota Yaga från gift som orsakats av ett spindelbett eller att någon burdus dumming har kastat något giftigt på henne. Den stuga som vi tidigare förts till av den mystiska rösten är där vi uppgraderar huvudkaraktären. Genom att interagera med en kittel lär sig Yaga att skapa de olika pilarna och alla andra hjälpmedel. För att göra dessa behövs ingredienser som vi hittar lite här och var på kartan, men ibland behövs extra speciella ingredienser som till exempel tänder eller någonting som kallas för de förlorade sidorna. Dessa får vi tag på genom att fullfölja uppdrag från både huvudstoryn, eller något av de sidouppdrag vi kan få av skogens märkliga varelser.
Ibland kan vi ha tur och hitta dessa ingredienser i gömda kistor. För det mesta är det bara att gå och öppna dem, men en hel del av dem kräver att du besegra varelser som finns i närheten först. När det kommer till striderna är de väldigt underhållande och utmaningen ligger för det mesta på en balanserad nivå. Undantaget är slutbossen. Alla bossar i spelet är designade på ett sådant sätt att vi behöver tillämpa de verktyg som vi blivit tilldelade. Utan att för den delen tappa underhållningen och framåtrörelsen. Vid slutbossen får spelet plötsligt för sig om att ha en boss med intrikata mönster och en hälsomätare som med en knapp millimeter i taget sjunker. Jag förstår att det ska kännas när slutbataljen sätter igång, men det blir en konstig dissonans när vi utsätts för en utmaningsnivå som vi inte sett maken till.
Jag är väldigt förtjust i spelets utseende och det ser väldigt mycket ut som en sagobok med vackra och suggestiva illustrationer som kommit till liv. Vilket även är någonting som spelet hela tiden tar till vara på, vi utsätts för bekanta berättelser, men det finns hela tiden en underliggande antydan om att allting kanske inte är som det verkar, som skapar en krypande känsla av obehag utan att gå för långt och bli för obehagligt för någon som inte är lika invigd i skräck ska kunna spela vidare. Stämningen förstärks även av ljudbilden som består av ambienta ljud från skogen som fågelsång, vinden i löven och Yagas fötter på marken samt rasslet och knarret från hennes pilbåge. Dessutom får vi ett folkmusik aktigt soundtrack med sång som påminner om samiska sångtypen jojkning. Det är alltså långa utdragna toner som ibland formar ord och ibland är det bara ett läte. Återigen känns det som att vi går in i en värld där uråldriga och glömda mysterier fortfarande frodas.
Ska jag gnälla på någonting blir det kontrollerna. De är inte dåliga egentligen, men det finns lite udda knappval här och var, i alla fall om du spelare med mus och tangentbord. Det blir inte riktigt lika krångligt med handkontroll, men spelaren kommer behöva vänja sig vid kontrollerna som kan ställa till det ibland, men som tur är vänjer du sig ganska fort ändå. I slutändan vill jag egentligen inte säga så mycket om spelet. Utan jag vill att alla som gillar starka narrativ och levande spelvärldar gör rätt i att införskaffa spelet. Spelglädje och vision är i en trevlig symbios här som jag tycker alla ska ta del av.
Denna recension baseras på PC versionen. Spelet finns även tillgängligt på Playstation 5 och Xbox Series S/X.
Blacktail. Lägsta pris 336 kronor enligt Steam 2023-03-01.
Recensionsex tillhandahållet av Focus Entertainment.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.