Assassin’s Creed Black Flag Resynced

2013 släppte Ubisoft ett spel som kom att förändra hur allmänheten såg på piratspel. Öppna världar och sjöslag med mer inlevelse än vi trodde var möjligt. 2026 släpps en remake och frågan alla ställer sig nu är: hur lagar man ett spel som inte var så trasigt till att börja med?

Vi har även spelat in ett specialavsnitt av “Vi har spelat!” där vi pratar mer ingående om upplevelsen till havs och på land i Assassin’s Creed Black Flag Resynced. Från sjöslag och parkour till Edwards resa och spelets många uppdateringar – allt detta och mer därtill tar vi upp i avsnittet. Finns i er podcast-app och Spotify – eller direkt i nedan webbspelare.

🎧 Lyssna på podcastavsnittet ovan

📝 Läs våra fulla intryck nedan

På ett skepp någonstans i västra Karibien står du bakom rodret. Du ser hur stormen drar in och genast skriker du ut dina order till manskapet: HEAVE-TO! Besättningen springer och firar seglet för att hissa skeppets stormsegel. Vinden tilltar och vattnet sköljer över skeppet. På horisonten ser du hur en av vågorna blir större och större ända tills en vägg av vatten är nära er. Det sista du hinner skrika ut till ditt manskap är BRACE och sedan sköljer tiometersvågen över er.

Introduktion

Året är 1715 och piraten Edward Kenway seglar på The Jacobite under kapten Abel Bramah. Efter att ha attackerat ett annat fartyg exploderar dess kruthus och Edward flyter iland som en av endast två överlevande från de båda skeppen. Den andra herren heter Duncan Walpole och är svårt skadad. Han ber Edward om hjälp med passage till Havanna men efter ett par meningsskiljaktigheter löper Duncan Walpole iväg och Edward Kenway sätter av efter honom. En parkour-jakt senare är han ikapp och lyckas övermanna Duncan, döda honom och där bestämmer han sig för att ta över Duncans identitet. Detta är starten på ett äventyr som redan har frälst miljoner spelare och nu, med en Resynced version, finns det möjlighet att uppleva allt igen – och mer därtill – i Ubisofts Assassin’s Creed Black Flag Resynced.

För 13 år sedan släppte Ubisoft det spel som kom att bli måttstocken för hur piratspel ska spelas. Många var rörande överens om att sjöslagen var fantastiska, parkouren var rolig och den öppna världen att utforska blev ett samtalsämne för hur mycket du kunde se och göra. Det blev snabbt en favorit hos många spelare och samlade ihop över 20 nomineringar och från dessa kom flertalet vinster. Bästa spel, bästa ljuddesign, bästa manus och bästa visuella design säger en hel del om bredden som Black Flag hade. I många år har fans världen över ropat efter en remake och nu äntligen är den här. Vad det innebär i praktiken, tänker jag att vi går igenom nu.

Är du höjdrädd?

Resynced

Det finns många skillnader mellan 2013 och 2026 års Black Flag. Den största skillnaden är självklart grafiken, där Ubisoft har byggt om spelet från grunden i sin egen Anvil-motor. Med raytracing, micropolygon–rendering och ett dynamiskt vädersystem, skapas ett spektakulärt spel och det är inte svårt att fördjupa sig ännu mer i storyn. Jag låg på stadiga 60 FPS under hela tiden jag spelade, med vissa små dippar ibland till 54 FPS. Det gör att spelet känns mer “flytande” (förlåt) och ihop med avsaknaden av laddningsskärmar blir den visuella upplevelsen riktigt, riktigt bra.

En annan sak som är förbättrad är parkoursystemet. Jag kommer ihåg att jag stundtals var duktigt irriterad på hur Edward rörde sig i originalet. Han hoppade ner i höskrindor och bytte håll lite som han kände för när han klättrade på byggnader. Den frustrationen finns inte alls i samma utsträckning längre, trots att jag ändå ibland anser att han beter sig som en trotsig treåring i en mataffär.

Att segla som pirat innebär många saker som kan vara tråkiga. Det kan vara att svabba däck till exempel eller att ro i storm. Det är inget som drabbar kapten Kenway, men för att hålla moralen uppe på sina mannar kan han be om en sea shanty. En liten pirat-trudelutt i stil med what shall we do with the drunken sailor och liknande. Alla låtar som du kunde samla på från 2013 finns med plus tio helt nya som du kan hitta i de alldeles nya uppdragen som är tillagda. Dessa uppdrag sker både genom huvudstoryn och sidouppdrag. Allt som allt utlovas över sex timmars ytterligare innehåll och landar på runt 30 timmars speltid för bara huvudstoryn.

Styrning och spelkänsla

Det som slår mig mest med Resynced är hur sömlös kontrollen känns, oavsett om jag befinner mig i aktern på The Jackdaw eller hänger från en takkant tre våningar upp i Havannas gränder. Till sjöss lyder rodret utan tvekan – en snabb gir undan en kanonsalva känns lika precis som den känns nödvändig. På land är det parkouren som får bära samma löfte: ett hopp mellan taknockar, ett dyk från högsta punkten på en kyrka eller ett dubbelt lönnmord från ovan – allt utförs med samma självklara flyt, utan den där millisekunden av fördröjning och jag får ibland känslan av att Edward rör sig som om han redan vet vart jag vill att han ska. Om jag ska vara helt ärlig måste jag ställa frågan: om du inte har driftat på de öppna haven med en brigg, har du ens varit pirat?

Musiken och ljudkulissen gör också sitt för att få till den där känslan som gör att du nästan glömmer bort det riktiga livet. Vågornas lugna skvalpande som övergår i stormig klagan, bakgrundssorlet på marknaden och sättet dina fötter låter på olika underlag är nästan inget jag tänker på. Det är utan tvekan det bästa betyget jag kan ge ett spel, när det blir en sådan naturlig del av upplevelsen att den smälter in i allt annat. När vi ändå är inne på ämnet, måste jag säga att jag blev oerhört glad över att så många av originalets röstskådespelare repriserar sina roller. Matt Ryan gör en strålande insats som Edward Kenway, och tillsammans med resten av rollistan skapar han en kemi som känns som att återvända till ett varmt minne.

En av alla viewpoints.

Aktiviteter

Det finns oerhört mycket att göra i Assassin’s Creed Black Flag Resynced, med segling och havsbataljer som fokus. Kenways skepp, The Jackdaw, startar som ett ganska klent skepp, men går att uppgradera i de hamnar som har en skeppsmästare. Väl till sjöss kan du ta fram din tubkikare och zooma in på andra skepp. Då får du fram information om vad för slags skepp det är, under vilken flagg de seglar och vad som finns ombord. Efter det är det bara att minska avståndet tills du kommer inom räckhåll och sedan avfyra alla kanoner du har tillgång till. Det kan vara sidokanoner som slår in i din fiendes bredsida, kanonerna i fören som kan användas mot fiendemasterna eller varför inte segla framför ett av skeppen och släppa exploderande krutdurkar i vattnet? Har du tur kommer du att segla vidare med lite fler varor i skeppets lastrum. Dessa kan du sälja för en bra vinst i nästa hamn och på så sätt få mer guld för att uppgradera ditt skepp.

Utöver detta finns det en uppsjö (förlåt igen) av saker att göra. Hasardspel om pengar på de olika tavernorna, dyka efter kistor, segla iväg på klassiska skattjakter eller varför inte göra ett av de otaliga sidouppdrag som finns överallt i städerna. Sedan får vi inte glömma att vi har tagit över en lönnmördares identitet. För att bevisa för de andra i den assassinska orden att du hör hemma i deras organisation, kan du hjälpa dem på några av deras uppdrag för att störta den hemska tempelorden som är seriens genomgående fiender. För varje uppdrag du gör kommer du närmare innehållet i det mystiska The Observatory som introduceras tidigt i spelet. Vad det är, eller vad den gör, vet Edward inte – men han är övertygad om att den är viktig.

Du kommer att spendera en hel del tid med att slåss mot soldater från både Spanien och England. Stridssystemet känns helt omarbetat och nu kan du parera, ducka och använda miljön runt dig för att besegra dina fiender. Vid en perfekt parering kan du kontra och göra enorm skada. Om du duckar vid rätt tillfälle, saktar tiden ner och du har tid på dig att få in ytterligare slag. Allt detta för att trigga en av spelets grundläggande stridsmekaniker, en takedown. Det innebär att du snabbt kan stänga avståndet mellan dig och fienden för att använda svärd eller liknande för att avsluta striden direkt. Vid de tillfällen då Edward är omringad av många fiender är takedowns väsedantliga att lära sig för att kunna överleva.

Fienderna i spelet har också blivit smartare sedan sist. Ett intuitivt AI-system gör att fienderna lär sig vad du favoriserar och sedan försöker göra saker du inte förväntar dig att de skall göra. Som till exempel om du väntar länge för att kunna parera attacker kommer fienderna till slut hitta vägar runt detta, genom att kontra med en oblockbar attack. Det är smart och gör striderna lite svårare då du måste tänka dig för och alternera hur du slåss.

Förutom detta finns det lite pussel att lösa som skattkartor och de obligatoriska “snurra på stenar tills du hittar rätt position”. Skattkartorna är roliga och kräver lite tanke och analys, medan de olika stenpussel som finns känns mer som att de har slängt in det för att krama ut speltid. De är inte särskilt svåra och jag känner inte direkt någon upplyftande känsla när jag klarar av dem.

När ska jag annars attackera?

Tillgänglighet

Tillgänglighetsmässigt finns det egentligen väldigt lite att klaga på. Ubisoft erbjuder ett imponerande antal inställningar som gör att du kan anpassa upplevelsen efter dina egna behov, snarare än att tvingas nöja dig med ett fåtal färdiga alternativ. Svårighetsgraden för strider till lands och till sjöss kan justeras var för sig, och om du inte är förtjust i QTE-sekvenser går de antingen att göra mer förlåtande eller hoppa över helt. Undertexterna är genomarbetade med färgkodade talarnamn, och det finns både gameplay-captions och en ordlista som hjälper till att förklara olika ljudsignaler.

Även kontrollerna är mycket flexibla. Du kan använda flera olika typer av inmatningsenheter, mappa om samtliga knappar och numera sköta fartygshanteringen direkt från kaptenshytten. Navigeringen kan dessutom förenklas med den valbara Pathfinder-funktionen, som fungerar som en GPS både på land och till sjöss, och det går snabbt att resa tillbaka till skeppet när det behövs. På den visuella sidan finns färgblindhetslägen, möjlighet att justera visuella effekter och – för PC-spelare – även synfältsvinkeln. Lägg därtill skärmuppläsning, möjligheten att dölja enskilda eller samtliga HUD-element och ett gränssnitt som påminner dig om viktiga kontroller när det behövs, så är det tydligt att utvecklarna har lagt ner mycket arbete på att göra spelet tillgängligt för så många som möjligt.

Lite funderingar och slutord

Om jag ska klaga på något är det att mängden aktiviteter som skall göras i städerna stundtals blir överväldigande. Dolda kistor, nycklar, noter till nya sea shanties och utsiktsplatser – allt lyser upp kartan samtidigt och det är lätt att tappa fokus på huvudberättelsen när vi istället springer runt och plockar ihop collectibles. Det är sällan direkt tråkigt, men det blir en distraktion snarare än ett tillskott, och jag hade gärna sett att Ubisoft var lite mer sparsamma med hur mycket som visas på en gång. Dessutom lider spelet fortfarande – om än oerhört lite – av det där att Edward beter sig lite som han vill. Ibland hoppar han in i höstackar eller lövhögar som råkar finnas i någon slags närhet och ibland tar han tag i en hängande skylt istället för en stege. Småsaker i sammanhanget men ändå värda att nämnas. En sista sak som jag verkligen störde mig på var att om det är natt när du seglar in i ett område som har ett uppdrag, blir det dag direkt. På vissa ställen har de maskerat det med en timelapse men på förvånansvärt många ställen klipper det bara från natt till dag. Där känner jag att lite av den här inlevelsen går förlorad.

Assassin’s Creed Black Flag Resynced tar ett spel som var väldigt bra 2013 och slipar till det så att det är ännu vassare. Att få djupdyka (sista, jag lovar) i den karibiska övärlden, träffa kända och okända pirater och utforska hemligheterna som hela tiden känns precis inom räckhåll – det är precis såhär ett piratspel ska vara. Att ropa åt dina mannar att hissa segel samtidigt som du ställer dig bakom rodret på din egen båt är en upplevelse som nästan stänker saltvatten i ansiktet på dig.

Ubisoft har lyckats med att infria spelarnas förväntningar och dessutom gett oss mer än vi trodde vi skulle få. Det är tydligt att det har varit viktigt för dem att både bevara det som gjorde originalet bra och sedan slipa på det som var lite sämre. Resultatet är ett spel som kommer att locka tillbaka gamla spelare men också få in en hel del nya. Ett spel lika välslipat som ett träben på någon av de legendariska piraterna och ett spel som kommer att få en ny generation att drömma om kölhalning och gulddubloner.

Så hissa flaggan, dra i seglen och sjung med – det här är piratlivet du velat ha sedan du var barn.

Testdator: AMD Ryzen 5 5600, 16GB DDR4, AMD Radeon RX 6600 XT