Scott Pilgrim EX

Varför var det alltid grannen som hade en konsol när en var liten? Det var också det fina på den tiden, runt 1995 i mitt fall. Vi samlades hos några av de få som ägde ett Nintendo och spelade tillsammans i skräddarställning på golvet i källaren. Min bästa vän hade Teenage Mutant Ninja Turtles på sitt 8-bitars. Vi spelade i timmar. Och vad jag kan komma ihåg så kom vi aldrig förbi första bossen som jag tror hette Bebop och var någon sorts punkar-gris med rosa tuppkam. Dog du, fick du börja om från början. Det var hårt på den tiden, men valmöjligheten på spel var också betydligt smalare än idag.

Denna trettio år gamla anekdot är vad jag tänker på när jag slår på och kastas in i Scott Pilgrim EX’s värld. Ett nytt Beat ’Em Up baserat på serietidningen av Bryan Lee O’Malley från 2004. Senare kom filmen Scott Pilgrim vs. The World som jag är mer bekant med. För den oinvigde är grundhistorien att seriens huvudkaraktär Scott Pilgrim spelar bas i ett band och går på high school. Han träffar så småningom en tjej som heter Ramona Flowers. Det visar sig att hon har superkrafter och Scott måste hjälpa henne bekämpa hennes ex-pojkvänner som också råkar besitta liknande förmågor. En historia full av humor, överdrivna effekter och serietidningsvåld.

Få insikt i hur man löser konflikter med våld

Jag ska erkänna att jag inte hängt med i utvecklingen av Scott Pilgrims historia genom åren. Och när vi slungas in spelets värld får du omedelbart veta att staden terroriseras av en handfull onda gäng. Dessa måste givetvis bekämpas omgående och vi får välja mellan sju hjältar som till en början verkar väldigt distinkta från varandra. Jag väljer en cool ninjabrutta som heter Roxie. Hon har vita ögon och ett ninjasvärd. Jag märker också att alla hjältar börjar på level 16 – oklart varför. Efter en kort men intensiv sekvens landar du i något sorts laboratorium där jag börjar tala med ett hologram som hjälper mig in i en kort tutorial. Jag får lära mig om mina olika attacker, som att jag kan greppa fienderna och slå dom i luften för att sedan kasta iväg de in i andra fiender. De grundläggande kontrollerna är lätta att lära sig, men det finns en drös kombinationer du kan använda för att bli mer effektiv i strid – en jag använder mest är en sorts area-of-effect som slår både höger och vänster samtidigt. Den är Perfekt när det blir väldigt många fiender åt gången. Är du riktigt snabb kan du även blocka fiendernas attacker, men i allt virrvarr lyckas jag sällan. Spelar du med en eller flera kompisar kan du också få upp en liten meny där du kan välja att slänga ut pengar eller hälsa. Det ska nämnas att även om spelet är till PC så använde jag med en PlayStation 5-kontroll då det är rekommenderat. Du kan givetvis spela med tangentbordet, men det känns lite bökigt i min mening.

Lärdommar från att ha spöat hundra veganer i snabba brillor

Ska vi bryta ned Scott Pilgrim EX handlar det, precis som filmen och tidningen, om överdrivet och härligt serietidningsvåld. När vi lämnat labbet bakom oss landar vi i en mysig förort till Toronto där du går från höger till vänster och spöar fiender. Till en början möter vi vältränade grabbar och bruttor med snabba solglasögon som tillhör gänget ”The Vegans”. Du använder dina nyligen inlärda attacker för att slå ned drivor av fiender och slå sönder prylar i miljön som soptunnor och vattenposter. Ibland hittar du vapen på marken som piskor, slagträn eller stora hammare som du kan ta upp och använda tills dessa går sönder. Eller så kan du plocka upp saker som stenar och bollar för att kasta på dina fiender. Efter en stund har du spöat alla fiender och kan därefter gå runt och plocka upp pengar från marken som tappats. Det kan också vara bra att se över din hälsa och GP. GP fungerar som mana i andra spel, alltså hur ofta du kan använda speciella attacker. På ESC-knappen kan du se kartan över hela spelet, samt en markering var du bör gå härnäst. Du kan nämligen röra dig mellan olika områden genom att gå längst till höger, vänster samt uppåt där det alltid finns en tydlig markering. Värt att nämna är också att om du väljer att byta område och kommer tillbaka så är alla fiender tillbaka och du måste rensa upp igen.

Medan du rör dig mellan olika områden hittar du en del suspekta saker och träffar en del lika suspekta karaktärer. Du kan till exempel få ett tips av en badvakt som pratar om hur bra det är att de äntligen fått en bomb-automat till stranden och att det finns så många användningsområden för en sådan. En ledtråd? Det kan du hoppa upp och klappa dig på!
I andra fall hittar du rifts – en öppning till en annan dimension kanske? Du får gärna gå igenom, men bara om du har en gitarr och en bergsprängare till exempel. Det har du inte, men snart lär du dig att du måste söka upp bossar och genom att besegra dessa vinner du ett av tidigare nämnda föremål. Detta är i stort sett hela spelloopen. Slåss, utforska, hitta låsta ”dörrar”, spöa bossar, öppna låsta dörrar och börja om i ny miljö. Ett bekant koncept som fungerat i alla tider.

Som tidigare nämnt plockar du upp pengar från besegrade fiender. Du kan hitta olika typer av automater och butiker där du kan köpa en mängd olika saker som kan hjälpa dig på vägen. Ofta handlar det om mat som du till en början får gissa dig till vilken nytta de har baserat på priset. Efter ett köp får du permanent veta vilka fördelar maten har. Just med mat handlar bara om hälsa eller GP i olika mängd. Men du kan även köpa accessoarer som kan ge en uppsjö av olika fördelar. Till exempel mer styrka eller viljestyrka. Samt slumpade skins finns också till försäljning.

Prylarna du köper har alla hjältar tillgång till och går att ändra när som helst i ditt inventory. Och du kan när som helst gå in i vissa typer av byggnader för att byta hjälte om du känner att du har ledsnat på ditt val. Dock är skillnaden mellan hjältarna små. Animationerna för attackerna är helt unika, men de gör precis samma sak. Ytterligare en specialattack går att byta ut i ditt inventory när som helst kallas ”assists” vilket slappt översatt blir medhjälpare. Du börjar med cirka fem-sex stycken och låser ibland upp nya, och alla är helt unika. Vissa är otroligt starka attacker, medan andra teleporterar dig till en annan del av skärmen. Det är ganska kul att testa olika och se vilken som passar dig bäst. Men varför kallas de ”medhjälpare”? Jo, det handlar om att olika väsen dyker upp och gör attacken åt dig. Det kan handla om en kyckling, djävul eller magiker. Dessa har egentligen ingen koppling till någon av hjältarna, men ser coola ut.

Pixlar som får ögonen att smälta – på ett bra sätt!

Pixelgrafik, vem älskar inte det? Speciellt när den är så välgjord som i Scott Pilgrim EX. Allt känns stort och tydligt på ett sätt som det kanske inte gör i till exempel Stardew Valley. Storleken gör att utvecklaren får in mycket mer detaljer på skärmen, samtidigt som de valt att hålla det hyfsat rent. En del ytor har bara en enda färg. Medan karaktärerna har snygga skuggor och högdagrar på strategiska platser för att få de att sticka ut från bakgrunden. Alla animationer är i toppklass så ögongodiset sprutar under varje strid. Jag är en spelare som starkt uppskattar tydlighet kring vart jag ska gå och vad som är vad på skärmen – allt för att min upplevelse ska bli bättre och jag ska kunna spela på bästa möjliga sätt. Under min tid med spelet har jag aldrig haft problem med att veta vart jag är eller vart jag ska gå. Helt enkelt för att – även om spelet har en sprakande färgpalett – har utvecklaren valt att göra världen en aning dovare i färgerna och alla karaktärer, fiender och saker man kan interagera med – ljusare. Ett enkelt knep som inte alla får till, men spelupplevelsen blir hundra gånger bättre.

Jag måste också nämna de härliga blinkningarna till gamla Super Mario-spel. Vi kan se det i form av de gröna skal som du kan sparka iväg på marken, typsnittet på vissa skyltar eller de märkliga plattorna som är ditskruvade i bakgrunden. Jag har verkligen aldrig förstått vad de där plattorna ska föreställa, men jag älskar det!

I samverkan med resten av varumärket är musiken och effekterna snabba, intensiva och vilda. Hela spelet ackompanjeras med tuff bit-rockmusik. Attacker och andra effekter är en aning lågmälda men gör verkligen sitt jobb och blir aldrig irriterande. Överlag väldigt tight ljudbild för vad du ser hända på skärmen.

Är det värt dina riksdaler?

Scott Pilgrim EX gör ett väldigt bra jobb i Beat ’Em Up -genren. Striderna känns väl balanserade och bossarna likaså. Så länge som du använder vad du lärt dig och försöker använda miljön så klarar du dig fint. Varje karaktär går också upp i nivå titt som tätt där några av dina bas-värden förbättras, vilket gör striderna en aning enklare med tiden – plus dina accessoarer som även de höjer dina värden några hack.

Ni som diggar spel som Streets of Rage, Turtles eller Cuphead kommer inte bli besvikna på detta. Jag vet att spel som är baserat på filmer länge haft haft ett dåligt rykte, men den tiden är faktiskt förbi. Vill du ta det lugnt i soffan efter en veckas hårt slit på jobbet skulle jag inte rekommendera detta. Är du mer sugen på en utmaning, men tycker att Dark Souls känns för tungt just nu – köp Scott Pilgrim EX!

Testdator: AMD Ryzen 9 7950X, 64GB DDR5, Geforce RTX 4090