Förhandstitt: Cleared Hot

90-talet var inte bara pagefrisyrer, Nirvana och Disneydags, det var nämligen även arkadhelikopterspelens förlovade tid. Desert Strike och Jungle Strike sköt sina Hellfire-raketer rakt in i våra gamerhjärtan, och nu trettio år senare kommer Cleared Hot och vill göra detsamma. Är detta en lovande återkomst för genren, eller finns det mycket jobb kvar? Dags att hoppa in i cockpit och känna efter!

Som den lilla parvel jag en gång var – var helikoptrar coolt under min uppväxt. Inte nog med spel som Desert Strike, Comanche och annat – tv-serier som Airwolf cementerade att detta med flygfarkoster och solbrilleförsedda piloter var något alla borde sträva efter att ta del av. Här, tre decennier senare är den där coolhetsfaktorn avsevärt lägre – och ser du på Airwolf… ja då märker du att det var en i sanning usel tv-serie. Om än underhållande usel på det där härligt knasiga sättet.

Time for liftoff…

Att få uppdrag med att lyfta hönor in i hagen med hjälp av din helikopter kan låta märkligt – men det är där allt tar sin början i Cleared Hot. Efter att ha förlorat striden i ett icke-utnämnt land under 90-talet pensionerade sig den gode stridspiloten Travis – men nu, idag, efter ett oväntat samtal är det åter dags att hoppa in i helikoptercockpiten. Du får först lära dig hur du hanterar din flinka lilla farkost och spelet börjar betydligt mer ödmjukt än du kanske förväntar dig – inga attackhelikoptrar här inte. Du lyfter objekt och skjuter fiender. Eller rentav flyger nära marken för att kapa av fienders huvud. Och ja – det är lika tillfredsställande som det låter, även om det lutar åt det makabra.

Allt detta i top-down-perspektiv, precis som på den gamla goda tiden, men nu med tydligare kontroll, som varierar i känsla beroende på vilken typ av helikopter du har. Små snabba helikoptrar vänder på ett nafs, större attackhelikoptrar kräver mer manövrering. Du ges möjlighet att under spelets gång köpa andra modeller, och därmed få tillgång till fler typer av vapen. Om det är missiler, autokanoner eller fetare miniguns, ja det är upp till dig. En sak är säker, enkelhet och arkadmässig action är vad som står på menyn.

Mellansekvenser förekommer. Men oerhört sparsamt. Åtminstone i den early access-version vi testat.

Det är alltså från inlärningsuppdrag med fjäderfjän till sådana där du ska skjuta sönder cisterner samt försvara städer som nu ges i denna smärre early access-utgåva. Ett spelupplägg som snabbt betas av på säg tre timmar. Ja, för nog är det återhållsamt med uppdrag så här initialt. Utvecklarna lovar upp till tre kapitel (just nu finns enbart ett), där vi kommer få ta del av än mer varierade landskap. I nuläget är det Texas som serveras där primärt öken, en del grönskande områden och ett par istäckta sådana kan hittas. Det är alltså ganska snålt med visuell variation, men tack och lov vägs det upp av ett oväntat tajt gameplay. Idén med att skjuta ner fiender – om de är till fots eller i fordon – genomförs redan nu på ett roligt sätt.

Det sätt du tidigare lyft höns med (änterhake), använder du för att plocka upp mer ammunition, hälsa och människor (att rädda) – och kan användas relativt kreativt. Du kan nämligen använda änterhaken – om du är bra nog – genom att i ögonblicket plocka upp missiler som fiender skjutit mot dig och svinga runt och slänga i deras riktning. Det slutar ofta med en rejäl smäll – men en som förgör fiender oftare än dig själv.

Det hela är ärligt talat oerhört fånigt om du tänker på det, men ack så kul. Vad som däremot kräver avsevärt mer med kärlek är menyer, berättelse och progression. Spelets menyer gör jobbet, men upplevs inte varit i fokus, då de är skrala och lite väl amatörmässiga. Givet att spelet ännu inte är ute i fullversion – förhoppningsvis löses detta till den riktiga releasen, men det förtjänar ändå att nämnas. Men dessa kan jag leva med, det största minuset är avsaknaden av någon mer tydlig progression. Du tjänar hela tiden pengar, med vilka du kan köpa nya typer av vapen, eller för den delen helikoptrar, men det hade varit roligt med än mer uppgraderingsmöjligheter. Och när spelet ändå lutar så tungt åt arkadhållet hade jag gärna sett att utvecklarna tog det hela ett steg längre med erfarenhetspoäng eller ’perks’ eller liknande kanske. Jag har förvisso roligt, men jag har inget riktigt som får mig att gå tillbaka till spelet när jag klarat dess kampanj. Åtminstone utifrån vad som finns i nuläget.

Pang! Du är död!

Sedan har vi berättelsen, som här visas i förbifarten, om Travis och hans resa tillbaka till att bli den härliga superpilot han en gång var. Det finns mer att utforska här – som utvecklarna kommer viga tid åt, så jag kommer inte vara allt för hård. Spelet är som sagt bara ute i early access – potentialen finns helt klart. Det visar sig var de tar berättelsen, då den i nuläget mer är lite väl avskalad.

I slutändan är Cleared Hot ett spel som redan nu visar varför arkadhelikoptrar en gång fångade våra hjärtan — och varför de förtjänar en comeback. Trots sina skavanker, främst i menyer och progression, finns här en stadig grund av renodlad spelglädje och ett stridsflöde som redan känns överraskande slipat. Om utvecklarna lyckas bygga vidare på detta med fler uppdrag, mer variation och en tydligare känsla av framsteg, kan Cleared Hot mycket väl bli ett av de roligare retro-doftande actionspelen nästa år (eller när det väl släpps). Potentialen finns där, motorn är igång, och vi är redo att följa med på resten av flygturen.

Testdator: AMD Ryzen 7 7800X3D, 32GB DDR5, RTX 4090 24GB