Snoopy and the Great Mystery Club

Välkommen till Snoopys (Snobbens) värld där han och hans vänner lever i en härlig och oskyldig tillvaro. Barnen går i skolan, spelar fotboll, flyger drake och gör allt det där underbara som barn gör. Allt är dock inte som det brukar och mystiska saker har börjat hända i staden. Vilken tur att Snoopy och hans vänner har en alldeles egen detektivklubb som de kan använda sig av för att lösa olika mysterier. Nu är det upp till Snoopy, Charlie Brown, Peppermint Patty, Marcie, Lucy och Shroeder att se till att allt i staden återgår till det normala igen.

Detta är upplägget till det nya spelet Snoopy and the Great Mystery Club från fransk-kanadensiska Cradle Games. I detta äventyr antar du rollen som den berömda beageln Snoopy. Hans bästa vän är den gula fågeln Woodstock som ständigt är med honom och hjälper till när hans hundskål plötsligt är tom på mat. Kort därefter träffar han sin snälla ägare Charlie Brown som alltid är lite ängslig av sig och äventyret börjar.

Snoopy och Charlie Brown springer runt i staden och träffar så småningom på de andra vännerna som utgör den stora mysterieklubben. Peppermint Patty är lite av en pojkflicka och älskar allt som har med sport att göra. Marcie är Peppermint Pattys bästa vän som är oerhört intelligent och har ett hemligt recept för superlim. Lucy Van Pelt är stöddig och cynisk. Hon driver en psykiatrikerkiosk för en femöring per kund och hon försöker ofta utnyttja andra, särskilt Charlie Brown och Snoopy. Slutligen har vi Shroeder som är ett musikaliskt geni. Han utmärker sig genom sin enastående skicklighet i att spela leksakspiano, såväl genom sin kärlek till klassisk musik och kompositören Ludwig van Beethoven. Det skall nämnas att alla karaktärer inte är med hela tiden och Shroeder, till exempel, kommer in i spelets andra hälft.

Spelet är uppdelat i en introduktion plus fyra kapitel. I ett kapitel skall spelaren lösa mysteriet med barnens försvunna drakar och i ett annat skall det undersökas varför stadens konserthus sägs vara hemsökt av ett spöke. Spelaren styr Snoopy på hans äventyr och pippifågeln Woodstock flyger troget bredvid honom hela tiden. Spelaren springer omkring och samlar bevis som sedan används när det pågående mysteriet skall lösas i slutet av varje kapitel.

I varje kapitel får spelaren hjälp av barnen som är personligt kopplade till det pågående mysteriet och spelet tillåter upp till tre följeslagare åt gången. Spelaren kan byta ut sina följeslagare när som helst mot ett av de andra barnen men resultatet blir detsamma. Det finns inte någon anledning att byta ut ens följeslagare i första taget. Även om ett av barnen inte är med i ditt gäng så dyker de ändå upp i dialogen när deras karaktär berörs. Här kunde Cradle Games tagit ut svängarna lite mer och skapat olika och intressanta scenarion och dialogval beroende på vilka följeslagare man har med sig.

Under spelets gång dyker det ofta upp hinder som Snoopy inte kan ta sig förbi. Det kan exempelvis röra sig om stora högar med höstlöv som blockerar vägen framåt eller taggiga buskage som mysterieklubben inte kan ta sig förbi. Spelaren låser då upp någon av Snoopys sex olika personligheter som är detektiv, scout, pirat (med matchande ögonlapp så klart), trädgårdsmästare (att använda sig av lövblåsaren är förvånansvärt tillfredsställande) och metall-detektorist. Så fort en av Snoopys personas är upplåst kan spelaren byta fritt mellan dem för att lösa något av spelets många pussel.

Snoopy and the Great Mystery Club består i stort sett endast av fetch quests. Ett av barnen har till exempel glömt sin fotboll i skolans idrottshall och vi måste hämta den. När spelaren hämtat fotbollen kommer ett av de andra barnen på att de har glömt någonting. Eller att saker behöver hittas för att ges till någon, lagas för att ges till någon, skapas i Marcies kemilabb för att ges till någon, grävas upp för att ges till någon, eller fås om spelaren vinner ett lådbilsrace etcetera. Samlaruppdragen tar aldrig slut och mer än ofta befinner sig spelaren längst ner i ena hörnet av stadskartan bara för att få reda på att någonting skall hämtas längst bort i den andra änden av staden. Det blir, med andra ord, en massa fram och tillbaka i stort sett hela tiden och det blir oerhört tröttsamt för spelaren. 

Det finns flera busshållplatser i staden som skall agera som någon slags fast-travel-system, men de är alldeles för få för att de skall göra någon nytta. Snoopy and the Great Mystery Club är i desperat behov av ett bättre fast-travel-system som respekterar spelarens tid och mentala hälsa.

Bortsett från detektivarbetet i Snoopy and the Great Mystery Club finns det även många minspel att genomföra och flera gånger under spelets gång får spelaren möjligheten att göra field goal i amerikansk fotboll, kasta en baseball, genomföra en memory-lek med kort, spela piano eller tävla i lådbilsrace. Snoopy får även vid flera tillfällen ta till skyn och flyga ett gammalt krigsplan från första världskriget mot sin ärke-nemesis, den röde baronen.

När någon av de ovannämnda aktiviteterna har genomförts belönas spelaren med maximalt tre godisklubbor (beroende på hur bra spelaren har presterat) men de har ingen funktion i spelet alls så varför de finns med har jag ingen aning om. Spelet belönar också utforskning i världen och flera serietidningar från Snoopys skapare Charles M. Schulz finns gömda i spelvärlden som spelaren kan läsa, plus massvis av kulpåsar som oftast grävs upp med hjälp av pirat-Snoopy. De senare har i stort sett ingen funktion i spelet heller, varför de finns med överhuvudtaget övergår mitt förstånd. Det hade varit mycket bättre om Cradle Games lagt mer tid på detta och byggt upp ett mer konkret system där spelaren hade blivit belönad för sakerna man samlar på sig. Till exempel att man hade kunnat låsa upp nya kläder till barnen eller andra roliga saker som är relaterade till Snoopys värld. Det hade gett spelaren en bättre spelupplevelse och en anledning att återkomma till spelet.

En annan irriterande aspekt av spelet är att kameran är låst och när Snoopy rör sig nedåt i världen ser inte spelaren vart ens karaktärer är på väg någonstans. Ibland när spelaren gräver upp ledtrådar från marken är det inte ovanligt att någon av barnen står mitt i vägen och gör att spelaren inte ser vad som har grävts upp. Slutligen, precis innan spelaren skall lösa det sista mysteriet i Snoopy and the Great Mystery Club, informerar spelet att det inte går att komma tillbaka efteråt för att leta reda på de gömda serietidningar spelaren kan ha missat under spelets gång för en komplett samling. Jag har svårt att se varför det skulle vara en omöjlighet i spelet och skapade en onödig friktion i upplevelsen.

Det skall understrykas att allt inte är minus i protokollet för Snoopy and the Great Mystery Club. Barnen som gör rösterna i spelet är riktigt bra och blåser liv i karaktärerna. Även Snoopy som bara ger ifrån sig ljud av olika slag är riktigt förtjusande att höra på. Grafiken är bra och karaktärerna ser trovärdiga ut. Musiken är behaglig att lyssna på och består av olika lugna jazzmelodier med piano. De spelas konstant om och om igen i spelet men likt Minecraft tröttnade inte jag på musiken alls utan fann att den verkligen passade in i spelvärlden.

Prestandamässigt fungerar spelet som det skall. Det var några ljudmissar på vissa ställen där karaktärens röst inte hördes men ingenting som förstörde upplevelsen. Spelet presterade även lika bra dockad som i handheld mode. Spelet är mysigt och barnvänligt, det är ett av spelets styrkor. 

Snoopy and the Great Mystery Club är ett barnspel som passar alla och försöker inte dölja det på något sätt. Spelet har hjärta och skänker en varm känsla av välbefinnande till spelaren. Här finns inget mörker eller ond, bråd död som dominerar spelvärlden. Personligen har jag aldrig läst eller fastnat för Snobben (Peanuts på engelska) men efter att ha spelat igenom Snoopy and the Great Mystery Club vill jag faktiskt göra en djupdykning i den kända beagelns värld och lära känna alla de underbara karaktärerna bättre.