När vi tänker på Rom, vilket många av oss tydligen gör, tänker vi ofta på dess bragd, arkitektur och militärmakt. Inte så konstigt då det var ett av de längst livade imperierna efter egypterna. Vad vi däremot bitvis glömmer är de nätverk av småsamhällen som utgjorde riket och hur dessa var livsviktiga för helhetens funktion.
Idag tittar vi på en liten statsbyggare med stort hjärta och rejäla ambitioner. Pax Augusta är ett spel utvecklat av en person – Roger Gassman och hans studio Senatis som gått ut med att försöka göra den mest historiskt korrekta statsbyggaren för romarriket någonsin. Detta har inneburit många timmar av studier hängandes runt gamla ruiner och flertalet resor kring Europa, samt en utvecklingstid på mer än 4 år. Han har utgått med att detaljerna är det viktigaste, någonting entusiaster och historienördar säkert kommer att uppskatta enormt. Så, hur var det då för mig? Någon som både gillar romarriket och statsbyggare? Läs och se! Tärningen är kastad!
Namnet Pax Augusta är lite intressant. Romarriket var minsann inte de mest fredliga som ni säkert kan förstå, då måste en tid av fred verka ganska unik. Perioden som kallas för pax augusta var nämligen en sådan som startade efter senrepublikens tidsålder 27 f.Kr. vilket präglades av sådana händelser som Spartacus slavuppror, Graccusbrödernas reformer och inte minst det välkända mordet på Julius Caesar 44 f.Kr. Trotts konflikter och krig i rikets yttre gränser höll sig de från att starta inbördeskrig på över 200 år! Helt otroligt för den tidsåldern! Under denna tid skedde utbredd handel, bildning av nya städer och allmän framgång, och det är detta som spelet vill ge dig en trogen bild av.
Om ni spelat de äldre Caesar spelen kan ni säkert förstå mycket av det som utgör Pax Augusta, Roger Gassman säger själv att de är en inspirationskälla för arbetet. Du gör som i alla statsbyggare; placerar gator och hus, produktionsindustrier, tjäna pengar och förvaltar resurser. Vad du gör sedan är att upprepa denna process tills du når de utsatta mål spelet erbjudit dig. Vad som däremot kan vara lätt att missa är hur ytterst väsentligt en välutvecklad UI är, samt dynamisk bygghantering och tydlig informationsförmedling. Vi börjar att granska Pax Augusta från start.
En grafik bara utvecklaren kan älska – Modellerna kan variera från snygga till hiskeliga
Vi har framför oss en meny som påminner mig lite om de äldre varianter vi kunde finna kring 90-talet. Den är något skarp där kanterna inte riktigt är helt utjämnade och lämnar frasiga linjer. Sådant är kul att granska i och med att Roger utvecklat spelet själv och är därför inte expert på alla småsaker en storproduktion håller. Både bilder, ikoner och teckensnittet är halvdant implementerat med bitvis underlig ljussättning. Varför jag går in på detta är för att vi kan gagna mycket information av att granska en meny, det är likt en metakommentar på vad vi kan förvänta oss härnäst.
Jag väljer alternativet ’’tutorial’’, skriver in mitt namnval och blir inkastad i en övervärld som centrala Västeuropa, dåvarande Germanien. Mycket riktigt är grafiken något halvdant implementerat, likt vår kantiga meny. Vi har sådana effekter som ojämna kanter på modellerna – ’’edge bleeding’’ där vi har små ljuspunkter längst med gränserna och vissa modeller är påtagligt bättre än andra. Träden exempelvis är blockiga och underligt formade, världen känns oregelbundet framtagen och detta är mer påtagligt när saker rör på sig. Nåja, jag tar min häst och kärra för att gå ned på den plats som ska bli min träningsyta.
När vi väl kommer in på det som du faktiskt är sugen på att göra i en statsbyggare, kommer ett antal tankar till mitt huvud – både bra och dåligt. Det bra är det vi kunde förvänta oss, självaste byggandet är roligt och erhåller en spelloop som är klassiskt för genren. Vi har en faktiskt väl implementerad UI för en gångs skull, den är tematiskt kongruent, tydlig och inte aggressiv – perfekt för det den är ämnad till. När du väl ska börja bygga, göra val och sedan placera ut, har jag ingenting att tillägga utöver att det är väldigt välgjort, om jag inte räknar med en enstaka bugg här eller där jag upplevde då byggnadens grund inte etablerades tydligt.
Vad som däremot är en enorm ironi gällande UI är dess informationsförmedling när det kommer till text. Som sagt är ikonerna tydliga, men jag hade velat ha mer text när jag klickar på en byggnad. Jag vill veta vad den gör, kanske lite trivia eller flavourtext som ger mig en förståelse för dess betydelse eller innebörd. Detta är ett genomgående problem i Pax Augusta, informationens tydlighet är bedrövligt dåligt gjord. Vi har som sagt startsekvensen som går igenom alla grunder, men om jag missar en detalj i den enorma mängden information är jag ganska körd. Väl utförd information hanteras på det sättet att den besvarar spelarens funderingar som kan dyka upp när som helst under spelets förlopp – ’’hur fungerade detta nu igen?’’ – och sedan ska man bara vara någon knapptryckning ifrån svaret. Detta gör Pax Augusta uruselt.
En sådan sak jag missade i startsekvensen var exempelvis hur vi tjänar pengar, kanske någonting viktigt för en statsbyggare. Vanligtvis kan vi tänka att resurser har ett ungefärligt likavärde, eller att vi endast har en central resurs likt BNP. I Pax Augusta har vi guldet, vilket är den viktigaste eftersom du förlorar en annan resurs om du får slut på dessa – respekt. Har du noll respekt blir du avsatt som stadsplanerare och förlorar. För att tjäna guld måste du ha hyresgäster i dina hus och dessa kan vara lite petiga när det kommer till sin boyta. Ju fler förnödenheter du kan erbjuda dem, desto gladare är de och ryktet kring din nybildade stad sprids. Men att etablera sådant kostar pengar och underhåll, vilket blir en balansgång du behöver ha koll på hela tiden – du måste balansera utgifterna med inkomsten. Detta är ett rent nöje.
Det var som att jag kom över en tröskel när jag fick insikten i hur du tjänar pengar och Pax Augusta blev mycket mer underhållande därefter. Först har du invånare som är liberti – tidigare slavar som är frisläppta och kan äga och förvalta egendom, men som fortfarande är lägst i sociala hierarkin. När du fått 100 av dessa kan du börja bygga finare hus som lockar klassen perigrini – icke-romersk befolkning som saknar medborgarskap, men som har högre status än liberti. Dessa är lite kräsnare och vill ha restauranger, underhållning och monument till sin religion. Detta kostar såklart, vilket gör att du ytterligare bygger fler hus och fler invånare, vilket ytterligare kräver andra nödvändigheter. Det är en cykel som är välkänd, beprövad och lika underhållande att tvingas till varje gång.
Självaste byggandet är lite intressant också eftersom romerska ingenjörer följde en metod som kallades centuriatrio, vilket etablerade en stadskärna från vilket fyra riktningar sträcker sig, likt ett kryss. Denna variant erbjuder Pax Augusta och gör självaste bygget något begränsat – begränsat på ett bitvis bra sätt eftersom du måste förhålla dig till kärnan med vissa byggnader. Forum där information bevaras kan du exempelvis endast göra i anslutning till denna, vilket gör att du drar dessa byggnader likt en lång svans längs med samhället. Även religiösa byggnader som tempel måste byggas i anslutning, vilket gör resterande av byggena besvärliga, fast på ett intressant sätt. Alla vill ju bo nära centrum, du får bonusar i lycka hos din befolkning när du gör detta, vilket hela tiden får dig att försöka planera om och variera dina byggen. Detta är trassligt, fast på ett kul och engagerande sätt.
Vad detta innebär dock är att spelet är ganska oförlåtligt för nybörjare, och detta blir katastrofalt när vi exempelvis saknar sådana funktioner som att starta om uppdraget. Jag förstår att skaparen må ha en viss önskan om autencitet, men i slutändan kan det vara mer värt att ge upp på detta spel än att starta om hela kampanjen. Det är denna riskfyllda balansgång som jag finner Roger behöver ha mer respekt till. Jag kan även i samma anda säga att spelet är långt ifrån färdiggjort eftersom det erhåller en rejäl mängd quality of life-svårigheter och rena implementeringsbuggar, ljudbuggar och hela faderullan. Jag får hela tiden känslan av att han haft en stark vilja att släppa spelet trotts att vi kan se, från långa vägar, att de inte är klart. Det känns opolerat, knakigt och osmidigt.
Vi kan gå in på storyn lite snabbt här också, den tar inte särskilt stor plats men styr många av de utmaningar som spelet erbjuder. När du väljer spelläget ”karriär” får du reda på att du är en son till en någorlunda rik familj som på uppdrag av staten ska etablera flertalet småsamhällen. I övervärlden sker det bitvis händelser, men dessa görs på ett platt och klumpigt sätt som känns ganska meningslöst i slutändan. De kommer ofta i vägen för byggandet och är bitvis rejält orättvisa, likt bild 3 ovan där jag blev rånad för att sedan identifiera tjuven. Dessa gör sig inte heller särskilt engagerande eftersom jag misstänker att mycket av konsten och rösterna är AI-genererade. Storyn förmedlas via text, men vi har små saker som exempelvis röstlinjer, likt ”salve” – latin för ”var hälsad” och karaktärers porträtt. Dessa två aspekter kan jag personligen bedöma som oväsentliga, men frågan kring AI:s användning kan vara svårsmält för vissa spelare.
Nåja, som avslutning kan jag ändå sammanfatta spelet likt detta. Uppfattningen jag har om Pax Augusta uttrycker ungefär samma entusiasm och hantverksförmåga som ett barn har när denne visar sitt slutprojekt i träslöjden för sina föräldrar. Det är kantigt, halvdant slipat och färgen är ganska likvärdig, men funktionellt är den bitvis felfri. Ett skåp uppfyller sitt huvudmål när denne kan öppnas och stängas, även om hyllplanen är något ojämna. Entusiasmen må vara hög och föräldrarna glada, även om barnet är medveten om felaktigheterna – dessa kan vi jämna ut längst med tiden. Men frågan om denna kan säljas på marknaden är mindre sannolik. Du kan säkert hitta några intresserade, men de är ett fåtal och väldigt nischade med mycket tålamod – de vet att du tänker göra detta bättre. Men för majoriteten av potentiellt intresserade är det nog ett nej.
Att zooma ut och titta på sin stad i helhet kan i många lägen vara det mest tillfredställande
Vad jag nog hellre hade sett från Pax Augusta var att den lät utvecklas ett drygt år till där den fått en bredare alfatestning. Många viktiga funktioner är halvdant implementerade och vissa saknas helt och hållet, de hade behövt respons från en större mängd speltestare med olika behov. Utvecklaren får sannerligen det nu i och med att produkten släppts till marknaden, men frågan kan bli etiskt ifrågasättbar när de i slutändan betalar för, vad jag anser är, en ofärdig produkt. Jag hoppas dock och tror att spelet kommer få gott om underhåll framöver, utvecklaren är extremt engagerad och erbjudit sin första roadmap. Om du är enormt intresserad av romersk arkitektur och samhällen kan detta vara ett bra val, men jag skulle rekommendera att du väntar ett år, eller kanske två. Då får vi allt se vad Pax Augusta har att erbjuda.
