Förhandstitt: Clair Obscur: Expedition 33

Ett av de mest efterlängtade spelen för egen del har länge varit Clair Obscur: Expedition 33, som lovat ett JRPG-liknande spel i realistisk grafik utvecklat av det franska teamet Sandfall Interactive. Efter att ha fått känna på det i ett par timmar har peppen stigit ännu mer. Dags att gå på en lite tidig expedition till ett alternativt Frankrike!

Innan vi börjar är det värt att nämna att jag inte fått tillgång till hela spelet i denna förhandstitt, utan bara en demo. I denna demo får vi inte spela från början utan en bit in. Spelet tar sin början i Lumiere, tänk typ 1700/1800-talets Frankrike, fast fantasy. Varje år åker en expedition ut för att stoppa The Paintress, spelets skurk som målar om världen och gör varelser korrupta. Våra hjältar Gustave, Maelle och Lune är en del av den trettiotredje expeditionen och när de lämnat sitt hem och satt sin fot på kontinenten möter de en mystisk person med vitt hår som förintar alla andra i expeditionen förutom våra hjältar, som blir separerade från varandra.

Det är här demon tar vid. Den första karaktären vi får träffa är Gustave, men vi får även tillgång till både Maelle och Lune under demon. Jag har inte tillåtelse att prata alltför mycket kring detaljer kring narrativet, men jag måste säga att det jag fick ta del av var gripande och jag började direkt känna för karaktärerna och världen de befinner sig i. Det påminde mig en del om Final Fantasy X och Xenoblade Chronicles 3 där ett gäng utvalda får i uppdrag att gå pilgrimsfärd för att uppfylla ett uppdrag, i detta fall att vara den expedition som lyckas med att sätta stopp för The Paintress. Världen känns dystopisk, men inte hopplös. Miljöerna och karaktärerna sprudlar av färg och personlighet, vilket ger känslan av att det ännu finns en chans att rädda världen.  Jag är iallafall mycket spänd på att spela det fulla spelet för att se vilka vändningar narrativet kommer att ta.  

En liten filur!

Om vi ska prata lite om spelmekaniken är det turordningsbaserade strider, men med en twist. Du måste nämligen utföra quick time events för att få ut så mycket som möjligt av dina attacker. Dessutom måste du parera eller ducka under fiendeattacker om du inte vill åka på storstryk. Det är alltså en sorts blandning mellan klassiskt turordningsbaserat och realtidsmoment här, vilket jag tror kommer kunna att tilltala både de som redan är frälsta i turordningsbaserat, men även de som är mer skeptiska. Innan du börjar slå på en fiende är det en fördel att skjuta ner en fiendes svaga punkt med ett avståndsvapen. Även detta sker i realtid. Utöver grunderna har även dina karaktärer unika förmågor de kan använda. Gustave kan använda overcharge, vilket innebär att ladda upp en extra stark attack genom att göra vanliga attacker, Lune kan använda olika elementära magier som är starka mot olika fiender och Maelle är en fäktare som kan använda olika defensiva och offensiva ställningar. Sammanfattningsvis tycker jag om detta stridssystem. Det är kul och lagom utmanande på normal svårighetsgrad. Om du tycker det är för lätt eller för svårt kan du sänka eller öka svårighetsgraden till vad som passar dig bäst. 

Förutom striderna rör vi oss på linjära kartor där vi möter fiender längs vägen som du antingen kan välja att möta eller att undvika. Det finns en del dolda vägar som leder till starka föremål som ger dig förmåner i strid. I klassiskt JRPG-manér har du även en stor världskarta du kan vandra på mellan de mer linjära kartorna, vilket lyfter äventyrskänslan en aning. Bara när du rör dig på världskartan har du tillgång till en minimap, vilket är ett medvetet designval av utvecklarna för att få spelarna att utforska mer. I demot fick jag inte helt en känsla av hur öppen världskartan är, men det kändes mer öppet än begränsat av det lilla jag fick spela.  Det finns flaggstänger utspridda över kartan som tidigare expeditioner satt ut. Dessa fungerar lite som lägereldar i Souls-spel. Du kan använda poäng för att öka dina karaktärers färdigheter (styrka, hälsa, tur, smidighet med mera) och låsa upp nya karaktärsspecifika förmågor i ett erfarenhetsträd. Här kan du även vila för att återfå hälsobrygder du använt upp i strider. Du går även upp i klassiska RPG-nivåer genom strider, men detta är ett extra moment de lagt till som tillåter dig att skräddarsy din egen spelstil.

Något jag verkligen måste hylla är spelets presentation. Det är ett riktigt vackert spel med snygga, fantasirika miljöer som blandar det realism med fantasy på ett estetiskt tilltalande sätt. Vad som slog mig med en gång var hur pass ingripande musiken i spelet var. Den påminner om en fransk version av NieR med dyster körsång när du utforskar och peppande musik i strider med elektroniska inslag. Dessutom är röstskådespelet riktigt bra, Gustave spelas av Charlie Cox, känd för Daredevil med flera som gör ett riktigt bra jobb med att förmedla känslor. 

Sammanfattningsvis gav denna aptitretande test av Clair Obscur: Expedition 33 ett mycket gott intryck och jag är väldigt pepp på att spela det fulla spelet när det kommer i slutet av april. Jag tror detta kan komma att bli ett spel som JRPG-fantaster såväl som skeptiker kommer att kunna uppskatta.