Stick it to the Stickman

Har du någonsin velat dropkicka din chef ut ur ett fönster? Kasta en kaffemugg i din kollegas ansikte? Vad sägs om att dra en ”shoryuken” på någon praktikant för att de vågade fråga om uppträning? Då är Stick it to the Stickman spelet för dig. Du tar på dig rollen som en nyanställd för ett företag i en liten stad i detta klassiska Beat’em up-spel med ett mål: att slå din väg upp till toppen.

Samhällssatir – The Stickman Way

Stick it to the Stickman är ett satiriskt beat’em up-spel, utvecklat av Free Lives och publicerat av de kända Devolver Digital. Det har länge varit i Early Access och äntligen efter många år har det till slut släppts. Du spelar som den klassiska Stickman i ett beat’em up-spel där hyperkapitalismen är i full fart. Du börjar att slå din väg uppåt i nivåerna i en side-scroller (där du rör dig i sidled), fyllt med roliga och skakiga animationer som slänger iväg både dig och dina fiender. Slå, sparka eller kasta ett pappersflygplan mot dina otrevliga kollegor och leta efter fler uppgraderingar. Dessa krafter kan med tiden utvecklas till ikoniska attacker som Bicycle-kicken från Mortal Kombat, Shoryuken från Street Fighter eller Gokus Spirit Bomb från Dragonball. Du kan till och med slänga brevbomber à la Unabomber. Unabombern, å andra sidan, var en matematikprofessor som bytte akademiska tidskrifter mot brevbomber – ett karriärbyte som gör din egen karriärsstege lite mindre skrämmande i jämförelse.

Använd dessa uppgraderingar för att nå toppen och bemöt den nuvarande nivåns CEO (verkställande direktör). Med rätt uppgradering har du chansen att slå de rätt av plattformen, vilket leder till en direkt vinst. Med detta har du effektivt ersatt den nuvarande chefen, och måste nu jobba under det vaksamma ögat av The shareholders som kommer diktera alla dina framtida val och kräver att du måste tjäna mer pengar, expandera och kapa arbetskostnader. Det är här som det blir väldigt tydligt att spelet inte håller några tyglar på sin satir och har även grundläggande, men roliga kommentarer om samhället.

Varierande minispel, samma formel

Med varje expandering och ny byggnad du konstruerar öppnar du upp en ny facilitet för mer pengar. Det kan vara ett lärocenter, boxinggym, lagerhus, flygplats med mera som i sin tur låser upp fler arketyper av anställda och minispel. Du får spela som ”The weeb”, utrustad med ett svärd och kan springa som Naruto. Eller föredrar du att spela som ”The Conservative”, utrustad med…två pistoler. Det var inte särskilt kreativt men det är spot-on oavsett. Lärocentret ser dig spela en isometrisk roguelike likt Vampire Survivors, boxinggymmet erbjuder 1v1 auto-battlers mot andra spelare eller bossar där du får välja en sträng av attacker att använda. Lagerhuset är mer ”speedrun” där du måste ta dig igenom banan med hjälp av parkour och smidiga kedjor av rörelser för att leverera paket i tid.

Flygplatsen är mer eller mindre lite likadant den originella spelloopen men med mer… kolonisering. De här minispelen hjälper att bryta upp den loopen som snabbt kan bli monoton. Uppgraderingar existerar för varje ny facilitet, men dessa hjälper inte till någon större grad i hur du spelar eller bemöter andra fiender, och existerar mer som något man fyller ut för att det finns en stjärna som indikerar att en uppgradering kan köpas. Beat’em up aspekten kan snabbt bli repetitiv eftersom det inte finns något avancerat stridssystem eller strategi till hur du spelar och är mer ett roligt upplopp att repetitivt klicka på attackknappen.

Rent kul

I en tid där många spel, små eller stora vill ställa stora frågor om moral, etik och ha en överkomplicerad story som kan sega ner tempot väljer Stick it to the Stickman att erbjuda rent kul. Medan satiren och kommentarerna om samhället existerar, är det inte den centrala punkten här. Satiren agerar som ett fordon för att leda dig runt olika milstolpar där du får de tidigare nämnda byggnaderna för nya minispel. Men komedin är så stark. Den är välskriven och fick ett par goda skratt ur mig under min speltid. Spelet vill inte att du ska tänka på implikationerna av vad du gör utan tar det till en sådan löjlig extrem nivå där du bara kan skratta. Animationerna och ragdoll-fysiken hjälper till att höja komedin ännu mer. Attackerna utförs i en kedja där varje tryck tar dig vidare till nästa slag utan att behöva tänka på några combos. Grafiskt är det väldigt färgstarkt och tecknat. Med 21 olika anställda att låsa upp, var och en med unika attacker och passiva förmågor, finns det många timmar att få ut från spelet tills du har låst upp varje karaktär. Musiken matchar stilen de emulerar väl, med enkla hip hop-beats mellan minispelen och upptempo, roliga låtar i varje minispel. Sammantaget en inte alls dum soundtrack som är välproducerad. Ljudeffekterna är däremot ganska sparsmakade och inte spelets fokus, så det finns inte mycket att säga där. Det finns tre svårighetsgrader och desto svårare du går, desto mer tjänar du för att snabb kunna nå nästa nivå av utbyggnad.

Bevisa att du är den bästa chefen genom att bokstavligen slå ut andra chefer.

Too much of a good thing

Att ha för mycket av en bra grej går aldrig bra och det gäller även i roligt kaos. Stick it to the Stickman har ett problem där det överdrivna roliga, med ragdolls som flyger i alla riktningar också saktar ner spelet massivt. Fienderna börjar få för mycket hälsa och detta reflekteras värst i bossarna. Bossarna har en mekanik där de i senare nivåer kommer tillbaka till plattformen ifall du slår iväg dem. Detta i kombination med slag som inte slår lika hårt leder till att du står och väntar majoritet av tiden vilket är väldigt, väldigt tråkigt. Jag trodde detta var mer på mig där jag inte valde uppgraderingar som ökade skada, men över mina timmar av spelande uppstod det att det inte finns många, om några alternativ alls att öka skada och istället bara lägga till fler slag att göra.

Jag förstår beat’em-up aspekten och hur man inte ska tänka för länge på hur eller vad du gör, och bara njuta av kaoset, men det var inte mycket kaos när jag står på toppen av byggnaden och ser en helikopter bära motståndaren till toppen, om och om igen. Det här är nog den största biten som irriterade mig i spelet eftersom de vanliga fienderna är relativt balanserade i skada och hälsa.

You made it

Sammanfattningsvis skulle jag säga att Free Lives har gjort ett suveränt jobb med Stick it to the Stickman. Det finns vissa problem när det kommer till optimering, något som är förväntat i en 3D-miljö med fysiksimulationer där ens ”frames” kan dippa ganska hårt, men detta var inte ett problem i majoriteten av min speltid och varade högst 10 sekunder. Det som spelet gör bra är att fånga flash-erans kaotiska stickman element i ett satiriskt beat’em up spel som vill underhålla dig så länge som möjligt. Det tog mig ungefär 12 timmar tills jag lyckades nå toppen av karriärstegen och jag har fortfarande uppgraderingar att låsa upp som kommer hålla mig upptagen många fler timmar. Är du ett fan av flash-erans stickman-spel, beat’em up eller bara vill ha ett kort och roligt spel att varva ner med? Då är detta ett självklart köp till ett fantastiskt pris.

The final meeting.

Testdator: AMD Ryzen 7 3700X, 16GB DDR4, RTX 3070