Yakuza: Like a Dragon

Nu får vi återigen leka lite Yakuza; tuffa killar som lever efter strikta hedersregler. I den senaste utgåvan får vi lite förändringar som kanske rör om i grytan, men nu ska vi hoppa in och se vad det är som har förändrats…

Denna gång kommer vi inte att få spela seriens vanliga protagonist Kazuma Kiryu, denna gång intar vi rollen som Ichiban Kasuga. Ichiban är lite mer skämtsam Yakuza. Han ser också det bästa i allt som händer runtomkring honom. Yakuza-reglerna, där heder är allt för sin klan, lever han efter. Samtidigt försöker han hjälpa alla han kan. Tyvärr kommer livet han lever inte var så enkelt då han tar på sig mordet av en rivaliserande klanmedlem och sitter i fängelse i 18 år. Om det inte var illa nog blir han förrådd dagen han kommer ut, blir skjuten och lämnad i soporna i tron på att han är död.

Detta är inledningen på Yakuza: Like a Dragon; det kommer bli jakten på varför han blev skjuten och vad som händer bakom kulisserna hos Yakuza. Precis som att vi har en ny huvudkaraktär, har vi en helt ny stad som vi kommer tillbringa större delen av spelet i. Vanligtvis utspelar sig spelserien i det fiktiva Kamurocho, men här kommer vi få ta till oss den nya staden Yokohama. Staden är större än Kamurocho och vi har betydligt mer saker som vi kan göra i den.

Något som också är helt nytt för spelserien är att vi nu byter stridssystemet helt och hållet – nu är det turbaserade strider som gäller. Detta kan vara något som kanske får fans av serien att höja på ögonbrynen och undrar hur de tänkte. Jag var likadan när jag satte mig ned för att recensera spelet. Vanligtvis springer man runt fritt och väljer vilken fiende man vill slå eller plocka upp en cykel och krossa den över huvudet på fienderna. Här får vi i tur och ordning välja vad våra karaktärer i vårt följe ska göra, om det så är att göra en vanlig attack, använda ett objekt för att fylla på liv eller göra en special attack. För mig personligen tog det inte lång tid att komma in i det, men har man spenderat sin uppväxt med Final Fantasy-spelen är detta fullt naturligt. Det är ett väldigt simpelt system och inte svårt att komma in i.

Även värt att nämna är att på vissa specialattacker så kan man använda fyrkant eller triangel för att få en starkare attack. Fyrkant ska man trycka på så snabbt man kan för att utdela större skada och de attacker som använder triangel så ska man trycka på knappen vid rätt tillfälle. Om man trycker på cirkel när man blir attackerad så kan man blockera en viss del av skadan. Fyrkant och triangel attackerna har jag inget problem med att få till varje gång, men att tajma rätt för att blockera är fortfarande något som jag inte får till då jag inte vet om jag ska trycka när de attackerar eller när de träffar min karaktär.

Här har jag ett litet problem, speciellt när jag vill använda en specialattack som har AoE (Area of Effect). AoE är en attack där du kan träffa flera fiender som är i samma område, men här rör sig fienderna hela tiden. När jag väl har valt en attack kanske fienderna har rört sig en bit bort och min attack missar. Detta tar bort hela idén med AoE, för vem vill sitta och vänta på att fienderna ska står helt rätt för en attack?

Man kommer såklart kunna ha med sig ett gäng med karaktärer som alla har en eller annan anledning att slå följe med Ichiban. Det är inte bara en historia vi kommer få följa, vi kommer följa flera historier, kapitelvis. Ibland kanske man löste en historia under ett kapitel eller så kunde en historia sprida sig över flera kapitel. Man kommer alltid ha en stor huvudhistoria som för spelet och Ichiban och hans vänner framåt.

Ichiban och hans följeslagare kan alla välja från ett klassystem eller jobbroller som det heter är i spelet. Enkelt förklarat att du kan få ta det av olika yrken som du kan levla upp, de har alla olika styrkor och svagheter. Här kan lära sig olika nya attacker och se vilken som passar din spelstil bäst, man får anpassa de nya yrkena med vapen och armor som passar dem bäst. Jag tycker att det var kul att kunna ändra och testa olika jobb och se vad de olika hade för styrkor och svagheter, det ger lite mer variation i striderna och kan ge lite mervärde för de som tycker om att leka runt.

Det finns även ett personlighetssystem för Ichiban, här kan han levla upp t.ex. sin Passion, Charisma eller Kindness. Alla dessa kan ha påverkan på vissa saker under spelet där du kommer behöva vara på en viss nivå för att kunna utföra. Om vi tar exempelvis Confidence, du måste ha högt självförtroende för att våga prata med några skurkar som står i vägen, eller hög karisma för att kunna flörta med en bartender. Det finns en skola där man kan gå och göra prover för att höja de olika, men det kostar en massa pengar. Man kan såklart tjäna in och gå upp i nivå på dem via Hero For Hire uppdrag eller andra som kommer under spelets gång. Detta kan vara kul att testa på och se hur bra man kan få Ichiban, plus som jag skrev så måste man levla upp dem för att kunna göra vissa saker och kunna ta sig vidare i dem.

Precis som i de tidigare spelen finns det massvis med sidohistorier, om det så är att hjälpa en gammal dam över ett övergångsställe eller att leka Amor och få en hemlös att finna kärleken. Variationen är stor och de finns alltid där om man vill göra något annat än att köra på huvudhistorien. Vi har också Mario Ka… jag menar Dragon Kart, där vi kan köra race och vinna priser (men det är en klar rip-off av Mario Kart). Vi har ”Heroes for Hire”, här får man helt enkelt uppdrag som man ska slutföra. Det kan vara att ta sig till och spöa upp några som trakasserar en oskyldig, spöa X antal fiender, hämta/hitta och leverera något till en person. Allt detta gör att du kan levla upp din nivå på Heroes For Hire och tjäna pengar och få saker som du kan ha användning av. Det finns massor med saker som du kan hitta eller få via uppdrag, alla dessa kan du använda för att skapa nya vapen, uppgradera vapen eller armor. Så även om man hittar en ynka spik så kan man få användning av den senare.

Spelet har såklart som i de andra Yakuza spelen massa med olika småspel eller sidouppdrag som man kan leka runt med om det så är Dragon Kart, cykla och samla på sig återvinningsburkar eller helt enkelt kliva in på Club Sega och spela en massa olika spel. Precis som mycket annat i spelet så är det här helt enkelt till för att fylla upp med lite mer roligt man kan, de för inte spelets historia framåt utan är där bara för att vi ska kunna leka och göra något lite annorlunda än att spöa skiten ur fiender.

CLUB SEGA!

Om vi ska kolla lite på handkontrollen finns det inget direkt att säga om den, den är responsiv och det är lätt att komma in i kontrollschemat. Allt är lätt förklarat och man kommer in i det väldigt snabbt, speciellt när man mest använder styrspakarna för att röra och se omkring sig och X för att interagera med saker i sin omgivning. I strider står det vad som gör vad och det är lätt att ta till sig.

Grafiskt är det nog det snyggaste Yakuza spelet, man har verkligen gjort ett bra jobb med karaktärernas utseenden och staden har olika områden man kan se distinkta skillnader mellan. Spelet ser helt enkelt riktigt snyggt ut. Ljudbilden är också riktigt bra och röstskådespelat är bra oberoende om man kör på engelskt eller japanskt språk. Ljudbilden i staden är helt okej, kan säga att jag inte direkt tänkte på den, men så är det i verkliga livet också, att man inte går och fokuserar på den. Musiken är som i de andra riktigt bra, den förmedlar känslorna man vill framföra i scenen och stridsmusiken får igång en riktigt bra.

Återigen har jag ett stort problem med att man har fullt tal i mellansekvenser och viktiga bitar, men att man får höra dem säga ett ord eller grymta till i resterade textdialoger. Varför kan man bara inte ha antingen textdialog eller ha röstskådespel igenom hela spelet? Det tar mig ur spelet när det kommer korta ord ur dem medan jag klickar mig igenom texten, väldigt störande, men det kanske bara är jag.

En sak till som störde mig är att ibland är att det ganska oftas visas skyltar, papper eller andra saker där det bara är textat på japanska, och det finns ingen översättning. Skulle ha uppskattat om det hade funnit undertext för allt som visas upp i spelet, annars så känner jag att jag missar något, om det än är något litet och kanske trivialt.

Udda vänskap, men finns där för varandra . . !

Mycket av spelet kommer tillbringas med att springa fram och tillbaka mellan olika plaster, prata med någon och sen hamna i ett slagsmål. Skulle man dra ner Yakuza till det mest grundläggande så är det precis vad man gör. Att säga så vore att spotta spelets historia i ansiktet, då jag tycker att Yakuza spelen alltid har haft en intressant och engagerande historia och man vill fortsätta spela för att se vart det leder för våran hjälte.

Yakuza: Like a Dragon är i mångt och mycket en nystart på serien: vi får en ny hjälte att följa, nytt stridssystem och vi kommer tillbringa mycket av vår tid i en ny stad. För de som ville fortsätta följa Kazumas historia kanske detta inte lockar lika mycket. Samma kan sägas om det nya stridssystemet, är man ett fan av det gamla kanske ett turbaserat inte väcker ens intresse. Även om man är en gammal varg som jag kan man alltid lära sig att gilla nya saker och se förändringar i en gammal spelserie. Jag tror att man lätt kan komma över att de har tagit några vågade val i spelserien, för i grund och botten är det historien, vänskapen och glädjen av att sparka skiten ur skurkar som gör Yakuza till vad det är. Finns alltid bra och dåliga saker med förändringar, men om man inte prövar på kan man inte säga om det är för dig eller ej. Jag var själv lite skeptisk i början, men är väldigt nöjd med vad de har gjort och tror att många kommer gilla Yakuza: Like a Dragon.