Warhammer 40,000: Dawn of War III

Warhammer 40k är i mitt sinne mest känd för de otaliga figurer man kan köpa i diverse spelbutiker, så när Dawn of War III landande på mitt skrivbord så var jag lite skeptisk, minst sagt.

Introduktion

Jag kommer från en spelbakgrund där de strategispel som jag kunde få tag på var Age of Empires och möjligtvis Red Alert, och det var lite där jag stannade. På senare år har jag i stort sett bara rört Age of Empires II HD inom RTS genren, och lite röjande i Civilization-serien när det kommer till andra typer av strategispel, så att hoppa in i Warhammer 40k var både bekant och krävde en justeringsperiod.

För de som ej är bekanta med Warhammer 40k universumet, däribland mig själv, så är utspelar det sig på 40,000-talet, så sisådär 38,000 år in i framtiden, där människor är samlade i ”The Imperium of Man”, och är konstant i krig med andra faktioner, såsom Orker och Eldar (Warhammer 40ks version av alver). Kort och gott så är det mångt och mycket ’fantasy in space’, komplett med enorma mechs och löjligt stora rustningar för t.ex. människorna.

Gameplay

Warhammer 40k: Dawn of War III är ett RTS, d.v.s. ett realtidsstrategi spel, där det inte finns några ”rundor”, utan allt händer på en och samma gång. Detta skapar en lite mer hektisk atmosfär, samtidigt som det tillåter lite snabbare takt i spelet, då man inte måste vänta på att andra spelare eller AI måste avsluta sin tur.

Man kan spela som människor, Orcher och Eldar, där varje ras har olika specialiseringar, unika features och trupper samt ”elites”. Elites är hjältetrupper som är betydligt starkare och har en rad specialattacker, och kan oftast ta ut hela bataljoner med fiender helt själva, men fungerar bäst när de backas upp av egna trupper.

Elittrupperna får experience points efter varje match, och vid varje upplevling så låses något nytt upp. Det kan vara nya specialattacker eller nya skins. Under multiplayer matcher så genereras vad som kallas ’elite points’ som används för att kalla in elittrupperna. Under kampanjen så har man oftast en eller flera Elites med sig som del av storyn, och om de dör så måste man vänta på en cooldown innan man kan kalla in dem igen.

Till skillnad från t.ex. Age of Empires, som jag är mycket bekant med, så är det betydligt mindre fokus på resurssamling i Dawn of War III, där man kan ta över ”resource points”. På dessa resurspunkter kan man bygga ”resource generators” för ”requisition” och ”energy”, som då är de två resurser man använder för att bygga nya byggnader, uppgradera existerande byggnader, samt bygga trupper och uppgradera dem.

Det är också betydligt mer fokus lagd på att pumpa ut trupper och meja ned fienden, än det är på att bygga upp baser, och att balansera de få resurser man har är oftast bara nödvändigt för att se till att man kan få ut de riktigt maffiga trupperna på slagfältet. Det är definitivt meningen att man ska lägga lite taktiskt tänkande bakom varje strid, men på ’Casual’ svårighetsgraden, så går det oftast att bara bygga upp så många trupper du kan, och bara mosa på. Detta skulle verkligen inte fungera på högre svårighetsgrader, men är man ny och bara vill spela, så fungerar ’Casual’ mosande helt ok.

Gränssnittet är relativt sparsamt, och påminner mycket om alla andra RTS och strategispel, där man har en ruta ned till vänster där alla attacker och val man kan göra för trupper dyker upp, och även vart alla byggnadsval för byggnader är. Dock så dyker det upp en enorm inforuta med text till höger om den varje gång man markerar något och täcker mycket av nedre delen av skärmen, vilket är väldigt irriterande. Är man ny spelare, som jag, så finns det även hjälprutor som dyker upp… mitt på skärmen, och man kan inte klicka bort dem, utan de försvinner efter typ fem miljoner sekunder. Det går att stänga av dem, men är man som sagt en ny spelare, så är de väldigt hjälpsamma att ha, om än extremt i vägen. Längst ner så har man alla trupper som du har, och de hoppar upp ett hack om de är markerade. Till vänster så finns det större porträtt för dina Elites som du har, eller kan kalla in. Slutligen så finns det en minimap ned till höger, som visar, otroligt nog, kartan.

Inget är ovisst med hur musen används, och det finns många kortkommandon till hjälp om man vill dyka djupare. Som många spel, så kan man röra sig runt på skärmen genom att hålla muspekaren vid kanterna av skärmen. Jag märkte dock av att på grund av att jag har två skärmar (vilket blir allt vanligare), så kunde jag inte få skärmen att röra sig åt höger, utan musen flög bara ut på andra skärmen, så jag var tvungen att använda piltangenterna för att röra mig runt. Detta var väldigt obekvämt, och jag önskar att jag kunde ha använt WASD som vanligt, men de är låste till andra saker, och utan att läsa manualen så hade jag inte vetat att man var tvungen att hålla inne CTRL + WASD för att röra sig runt.

Detta är en av spelets brister; settings. Det finns väldigt dåligt med inställningar man kan göra. Nu är Dawn of War III inte det mest grafiskt krävande av spel där ute, men de inställningar som finns är väldigt sparsmakade, och det finns ingen valmöjlighet för ”windowed” eller ”fullscreen” utan spelet är automatiskt i fullskärm. Gameplay inställningar är även de väldigt få, speciellt så finns det inget sätt att ändra keybindings, och de inställningar som finns förklarar ganska dåligt vad de faktiskt gör.

Ljud och Bild

Som sagt så är spelet inte så jättekrävande, och utan att dra ner de få inställningar som finns allt för mycket, så hade jag 60 fps större delen av tiden. Vill man dra på mer och maxxxxxa, så behöver man troligtvis bara en relativt ny dator, men inget ”top of the line” direkt. Fps:en droppade lite när det var mycket som hände på skärmen, men inte speciellt märkbart, så det är relativt bra optimerat.

Musiken i spelet är inte den mest noterbara, och jag har svårt att peka ut ett ställe där jag verkligen kände att musiken gjorde någon skillnad i min spelupplevelse. Den är… där. Ljudet är dock klart, och ger en relativt bra inblick i vad som händer bara genom att lyssna. Det bästa är dock röstskådespeleriet.

Ofta under kampanjen så är det snack inte bara mellan hjältarna på din sida, eller trupperna, men även med fienden. Sedan mellan kartorna, så är det snack mellan andra figurer. Alla gör ett väldigt bra jobb; karaktärerna känns distinkta från varandra, trots en hel del klichéer, och gör att man känner sig mer involverad och fördjupad i vad som händer, precis vad bra skådespeleri ska göra.

Story

Som bekant, förhoppningsvis, så är jag en stor sucker för en involverande och bra story. Det av kampanjen jag har spelat är väldigt intressant, med politiska och religiösa intriger, samt hintar till mer djup på flera av karaktärernas håll. Warhammer 40k universumet har en hel del att ta från, så det märks att det finns vikt och historia bakom mycket av det som händer.

Tyvärr så faller det lite platt för en som mig, som varken är insatt i Warhammer 40k rent allmänt, eller ens har spelat något av de tidigare spelen, så många referenser, karaktärer, och motivationer känns otillräckligt introducerade eller förklarade. Hade spelet innehållit små story snippets man kunde hitta, som audiologs, journals, böcker, osv. så hade det nog hjälpt att öppna storyn lite mer till de oinitierade.

Trots detta så är kampanjen värd att spela, då det går att förstå vad som pågår utan att bli helt förvirrad, och vill man bara spela multiplayer så behöver man inte direkt någon kunskap om storyn.

Min Åsikt

Jag har svårt att bestämma mig för vad jag faktiskt tycker om Dawn of War III. Det är inte ett dåligt RTS, det är inte ens ett dåligt spel rent allmänt, men jag tror bara inte den här typen av RTS är riktigt min stil. Jag vill ha lite mer progression á la Age of Empires eller Empire Earth, och mindre fokus på att slakta fiender hela tiden. Det jag fick utav storyn gillade jag, men kände hela tiden att för att verkligen kunna njuta av den, så skulle jag behöva fördjupa mig i Warhammer 40k lore, och riktigt så intresserad är jag inte.