Hem RecensionerSpelrecensioner Uncharted: The Lost Legacy

Uncharted: The Lost Legacy

av Fredrik Olsson

Nathan Drake har pensionerat sig och kvar i strålkastarljuset står istället två väldigt kompetenta kvinnor; Chloe Frazer och Nadine Ross. Lyckas de hålla intresset uppe lika väl som Nathan i huvudserien? Vi tar fram ett rep och svingar oss framåt för att se hur detta spel står sig!

Hur är det att spela?

Uncharted: The Lost Legacy är ett action-äventyr i tredjeperson i klassiskt Uncharted manér. Som spelare kan du smyga dig fram, slåss och skjuta de stackars fiender som korsar din väg. Allt sker väldigt följsamt och med underbar animation. Även om spelet i sig är väldigt linjärt så är det ändå miljöer som ger spelaren val i hur denne ska ta sig an diverse hinder.

Våra två mysiga huvudrollsinnehavare! Precis vid entrén av ett nytt äventyr!

Styrningen i spelet är egentligen identiskt med Uncharted 4. Du hukar dig enkelt bakom objekt, har en tredjepersonsvy som ändras smart utifrån situation, och stridsföring är enkelt och framförallt roligt. Pusselmomenten i spelet funkar självklart bra, även om de vid närmare eftertanke paradoxalt nog känns både för invecklade och simplistiska på samma gång?! Varför, jo för att om man ser till pusslen ur en logisk synvinkel; d.v.s. skulle verkligen ett forntida indiskt härskarfolk styra tillgången av en värdefull artefakt genom att hoppa på rätt plattform i rätt ögonblick, eller flytta statyer för att matcha skuggor, ja då faller det självklart isär enkelt. Det är uppenbar spelmekanik som passar den här typen av matinéäventyr, i.e. ja, det känns helt enkelt inte trovärdigt. Men som med alla matinéäventyr så bör man inte övertänka situationerna eller utformandet av spelet. För ur en ren underhållningssynvinkel så fungerar det istället väldigt bra. Det är bara att det är ibland svårt i spel att blanda trovärdig story och ”lore” med en spelmekanik som ska passa en mainstream publik. Man måste självklart hitta en balans, och i det här fallet så lutar det mer åt underhållning än trovärdighet.

Medan Indien befinner sig i inbördeskrig, letar våra hjältinnor efter antika artefakter!

Men vad handlar det om i sin helhet?

Men trovärdighet mäts även i andra avseenden, såsom mänskliga relationer och konversationer. Även om exempelvis Chloe och Nadines omständigheter är av den mer fantastiska naturen, så är ändå deras framförande spot-on. Chloe som är karaktären du styr, drivs självklart av pengar initialt, men är uppenbarligen en människa med många olika sidor. Likaså den mer rättframma och råbarkade Nadine, som initialt känns kall kom att visa andra sidor ju längre spelet går.

Om vi ser till storyn, så har vi fått ett väldigt kondenserat och intressant äventyr, där våra två hjältar söker den indiska artefakten ”Tusk of Ganesh”. De tar sig genom lummiga indiska skogar, berg och grottor i jakten på denna indiska myt, och får under tiden motstånd då spelets antagonist Asav; en indisk krigsherre, hela tiden försöker nå artefakten först. Allt medan ett inbördeskrig pågår i Indien, med alla de farhågor och problem det kan medföra.

Här skiner verkligen spelet som starkast, historien är kärnfull och rakt igenom underhållande, med bra tillfällen för våra två hjältinnor att visa sina talanger. Chloe är den ibland saltiga och syrliga ”wise-cracking”-liknande hjältinnan medan Nadine står många gånger för den mer genomtänkta och ”hard-ass” tänket i duon. Även om jag initialt fann Nadine tråkig, mest för att Chloe står mer i centrum och dessutom är den mer roliga och underhållande karaktären, så växte hon ändå under spelet gång (cirka 6-8 timmars speltid) och blev med tiden en mer mångfacetterad karaktär.

Även om deras motståndare Asav i mångt och mycket var en väldigt endimensionell karaktär, så fyllde han sitt syfte väl, och en och annan överraskning kom senare i spelet.

Ljud och bild

Om det är någon spelserie som verkligen känns optimerad för Playstation 4, så är det Uncharted. Dess miljöer, ljudbild och maffiga soundtrack känns verkligen storartat och välgjort in i minsta detalj.

Tänk er den bombastiska musiken när Chloe slänger sig hejvilt utför stup!

Ljudbilden är härligt orkestral med en John Williams känsla i sig, och kan få även den största äventyrsfilmen att blygt titta ner mot marken. Ja, det är verkligen en filmisk upplevelse vi än en gång får här, som lär passa väldigt många spelare, och är verkligen en av Playstations starkaste stjärnor.

Är allt fina fisken?

Men självklart finns det saker att anmärka på. Det första är också det mest uppenbara; likheterna med Uncharted 4. Inte så konstigt då detta ursprungligen var ett DLC till sagda spel, men det känns på många sätt som mer speltid av samma spel; bara med två andra karaktärer istället. Inget fel i det, men det faktum att Uncharted serien oftast tagit bra kliv framåt; både spelmekaniskt och grafiskt, gör att man känner igen sig lite väl mycket i detta.

Upptäckandet i Uncharted: The Lost Legacy är en av de bästa sakerna med spelet. Du är verkligen på upptäcktsresa med karaktärerna!

Dessutom kan jag tycka att de gånger som kameran lägger sig närmre bakom ena axeln på sin karaktär, blir lite för trångt synfält. Det är som bäst på en rimlig längd ifrån karaktären. Men överlag är det ändå godtagbart med tanke på den roliga (om än enkla) spelmekaniken, en underbar grafik och framförallt rolig story och karaktärer.

En annan sak (som självklart är p.g.a. dess DLC bakgrund) är dess speltid. Jag klarade av spelet på strax över sex timmars speltid; och man kan säker klämma ut två timmar mer. Jag personligen tycker om detta, men jag kan däremot förstå att det kan vara något som många inte kommer vara så glada med. Å andra sidan så kostar spelet bara mellan 370-400 kronor, vilket är bra (för konsolspel). Så det jämnar ut sig tycker jag.

– “I know what you’re thinking. Did she fire six shots or only five?

Sist men inte minst är ett arv från Uncharted serien är de skatter (artefakter och allehanda prylar) som man kan hitta. Det största problemet jag har med dessa, är deras uppenbara saknad av värde för spelaren. Du kan hitta objekt, men du får ingen information om de, eller några ”perks” eller dyl. De bara är där, och ”thats it”. Förvisso är det en bra tanke i dessa tider av samlingshysteri i spel, att de bara är där, och inget mer. Men som i film, om något presenteras i handlingen, så måste de på något sätt ändå kunna användas (utöver Trophies). Jag kom ganska snabbt fram till att strunta i att plocka upp de, då de varken gav intressant historia om det forntida indiska riket, eller fördelar för spelaren.


Specifikation

Prisbild ca 370-400 kr.
Recensionskod tillhandahållen av Sony.

Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar