The Hundred Year Kingdom

Civilisationer kommer, civilisationer går. Att bygga upp dem har gjorts i spel tidigare (Civilization), men går det att göra på ett nyare sätt? Kan utvecklarna på Kaueru-san Games lyckas med det, eller är det något som ens behöver förfinas?

Tryck start och börja. En animetjej tillika gudinna uppenbarar sig framför en oljemålning med en fyrkant på och säger att det ska bli roligt att bygga en civilisation tillsammans. Mer berättelse än så får du minsann inte. Hade utvecklarna inte känt sin produkt så pass väl som de gör hade de adderat betydande mängd berättelse. Det här är nämligen ett ”plocka upp och spela en liten stund”-spel p.g.a. dess enkla gameplay.

Spelet går ut på att bygga en civilisation från början och 100 år framåt. Den nyss nämnda fyrkanten är hela spelet. Här bygger du saker. Beroende på vilken ruta det är kan du bygga vissa saker. Du kan exempelvis bara bygga gruva för att samla material eller en gård för att få mat. Sen går det att uppgradera och bygga vidare på byggnaderna. Varje bygge eller uppgraderingen tar ett år, så man har hundra drag på sig att förbättra civilisationen och det räcker gott och väl för att få bra betyg. Tröttnar man kan man lyckligtvis bara hoppa över ett år, men bara ett drag i taget vilket är segt. Det finns också en ruta där man kan bygga ett fält. Sen bestämmer man om det ska vara för mat eller material. Man kan också bygga städer, byar, öknar och berg beroende på vilken karta man spelar. Samtidigt som det här är väldigt enkelt och trivsamt är det också spelets svagaste del. På pappret låter det kanske hyfsat intressant, men det här är ett mobilspel. Punkt.

Det visuella har en grund ton som inte lämpar sig för något annat än ett mobilspel – om ens där. Gudinnan är ritad i animestil, bakgrunden är oljemålning och själva byggnaderna i fyrkanten är pixelkonst. Det är otroligt nog inte alls lika rörigt som det låter, utan det är slätstruket på något motsägelsefullt sätt. När ett spel går ut på att bygga saker men de är de minst detaljerade modellerna i spelet är det ett problem. Nu är inte största problemet att de knappt syns, utan att det lagts visuellt krut på annat håll.

När man klarar nivåer kan man låsa upp fler banor och gudinnor, men ingenting skiljer dem egentligen åt? Det finns samma byggnader att välja mellan oavsett vilken gudinna och nivå som väljs. Deras enda funktion är olika mängd material och mat man börjar med. Mängden material och mat man börjar med spelar ingen som helst roll efter ett par drag. Uppskattningsvis var fjärde drag man gör har gudinnan hittat en present till spelaren, men det är bara väldigt lite material/mat. Tydligen förtjänar det här störningsmomentet en annorlunda bakgrund, dvs spelets variant av filmsekvenser. Turligt nog kan man bara trycka sig förbi den här delen, men man kan också bara få presenten med en gång av henne istället för att det ska bli ett uppehåll i gameplay? Varför finns ens flera olika gudinnor att välja på? Vore det inte bättre att lägga det krutet på att piffa till byggnadernas utseende?

The Sims har otroligt bra musik i alla spel (inte minst i första om du frågar mig, jag använder det som studiemusik nästan varje dag). Har du inte hört musiken är det en slags jazz i olika varianter. Allt från lugnare till en med betydligt högre bpm. Musiken här påminner lite om den från the Sims, men det är få låtar och de är svåra att skilja från varandra. Det tog inte många minuter för mig att stänga av musiken och lyssna på annat.

The Hundred Year Kingdom är ett tidsfördriv så gott som alla andra, men det är inte mer än ett mobilspel. Att plocka upp det och spela korta sessioner för att lägga ner och fortsätta med vad som helst annat är inte dumt, men det är synd att det inte blir någon variation över huvud taget. Efter 10 minuter har man upplevt allt spelet har att erbjuda och det kan vara okej, men här blir det bara snabbt tråkigt.