The Cruel King and the Great Hero

Vem har inte lekt hjälte som barn? Bara en utflykt till affären på egen hand var ett helt äventyr! Här tas vi med till barndomens naivitet i en berättelse med sagotema, men vi anar ständigt den hårda verkligheten i skuggorna…

Vid en första anblick ser The Cruel King and the Great Hero ut som ett barnspel, väldigt gulligt med barnsliga karaktärer och soliga omgivningar. Men ganska fort börjar man ana att inte allt är så fantastiskt och enkelt som det från början verkar. Vi följer flickan Yuu som bor tillsammans med sin fosterpappa The Dragon King. Varje kväll vid läggdags berättar draken om Yuus mänskliga pappa, som var en stor hjälte, vilket Yuu övar sig varje dag för att själv kunna bli en dag.

Spelet tar sin början den dag då Yuu på egen hand får ta sig ned för berget för att undersöka skogen och bergets fot. Utrustad med sin pinne beger hon sig iväg, men i bakgrunden kan vi se draken mellan träden som ständigt vakar över henne. Monstren i drakens hov är numera snälla, men det finns andra vilda djur och monster som inte är lika vänligt inställda.

Berättelsen utspelar sig i korta segment med en japansk röstskådespelerska som läser upp texten som rullar på skärmen med en röst som förhöjer känslan av en barnbok. Med inlevelse berättar hon vad som händer och förvränger rösten till de olika karaktärerna samtidigt som ett fåtal stillbilder illustrerar scenen. Då jag alltid älskat sagor och min mamma alltid läste för mig och min bror när vi var små blev jag riktigt nostalgisk där jag satt uppkrupen i soffan under en filt.

Berättelsens utveckling med mörkare twistar, som dock är rätt genomskinliga som de så ofta är i barnböcker, gör att händelserna inte blir uttråkande. Med en barnslig nyfikenhet ville jag veta hur karaktärerna skulle hantera de olika situationerna och hur allt skulle sluta.

Vi rör oss i en 2D-värld som består av olika stora segment med varierande omgivningar, från den mysiga skogen till det frusna berget och inne i mystiska grottor. Få frames och en barnslig stil höjer känslan av barnbok, med olika lager med skuggor och träd som utgör omgivningen både framför och bakom din karaktär. Uttrycket blir lite som en dockteater, eller en sån där bok där man kunde flytta karaktärerna över sidan med en liten pappersbit som stack ut i nederkant av boken.

Alla platser har sina egna typiska färger och ett eget soundtrack. När jag sitter och spelar tycker jag att ljudet är passande och oftast rätt mysigt, men särskilt i ett område höll jag på att reta gallfeber på min sambo som satt i samma rum. Musiken består av allt ifrån lugna pianotoner till dragspel och trummor, så ibland var det skönt att stänga av ljudet på tvn och själv välja bakgrundsmusik.

Striderna är på klassiskt, turbaserat RPG-manér. Du kan göra en basattack, använda styrka för att göra en extra stark attack eller för att skada flera fiender på en gång, ställa dig på offensiven eller använda olika objekt. Till följd av olika attacker eller objekt kan du få olika effekter så som mäktigare attacker, sänkt försvar, förgiftning, förvirring och så vidare. För det mesta är striderna relativt enkla, men det finns ändå ett element av kortsiktig planering för att klara av de svårare fienderna eller när det blir många motståndare i en strid.

Berättelsen är uppdelad i kapitel med ett huvudmål för varje kapitel som oftast avslutas med att Yuu och The Dragon King går och lägger sig på kvällen. Varje kapitel har ett område där den största delen av kapitlet utspelar sig, och i slutet av området finns det en bosstrid. Dessa är för det mesta enkla, bara man bunkrat tillräckligt med magiska frukter för att hålla hälsan uppe.

Ditt team består av Yuu och för det mesta en kompanjon. Dessa kan du utrusta med vapen, kläder och två extra objekt som höjer något av karaktärens förmågor eller ger någon extra fördel i strid.

När du går runt i världen startar striderna genom random encounters ganska ofta, men striderna är korta vilket balanserar den höga mötesfrekvensen helt okej. Men allt eftersom Yuu blir starkare händer striderna mer sällan. När karaktären är tillräckligt stark, i relation till styrkan hos områdets fiender, kan hon börja springa vilket sänker antalet möten med fiender. Är hon dock i lägre nivå eller samma, kan hon enbart gå genom området. Detta leder till att det ibland kan kännas väldigt långt till målet, särskilt då det ofta av någon anledning är svårt att få Yuu att kontinuerligt fortsätta springa. När du har besökt ett område och utforskat det, i så gott som sin helhet, får du dock möjligheten att snabbresa mellan specifikt utpekade platser.

Utöver huvudberättelsen finns det en del sidouppdrag där Yuu hjälper byns invånare, som är monster eller djur, med deras olika problem. På grund av den något uttröttande och långsamma resemekaniken gjorde jag dock endast några få av dessa. Men skulle inte resorna från en målpunkt till nästa varit lite utdragna så skulle spelet blivit väldigt kort.

Detta är ett spel för den som vill mysa på soffan och drömma sig tillbaka till barndomens äventyr. Spelets styrka är framför allt berättelsen, och den levereras med en mysig barnboksstil och ett gripande narrativ som lämnade mig men en glad och mysig känsla inombords. Priset är något högt, så är du något skeptisk ska du vänta på en rea, men berättelsen var verkligen något som gör att jag rekommenderar att ge The Cruel King and the Great Hero en genomspelning.