The Artful Escape

Annapurna, utgivarna av Journey och The Unfinished Swan, har nyligen kommit ut med The Artful Escape; en speciell resa där grafiken, berättelsen och musiken är i fokus. Denna utgivare av indie-spel är känd för att ge ut spel från utvecklare som skapar otroliga resor och fängslar spelaren från början till slut. Har de lyckats göra det igen?

The Artful Escape är en psykadelisk resa där tonåringen Francis Vendetti försöker hitta sin identitet. Människor i hans omgivning förväntar sig att han ska gå i sin farbrors fotsteg som var en känd folkmusiker. Men vem är han egentligen? Under natten innan hans stora debut blir han plötsligt kidnappad till en helt annan dimension; ett extraordinärt kosmiskt universum som låter honom utforska sin egen musikaliska persona. Han träffar på olika varelser och reser genom färggranna världar medan han lirar allt annat än folkmusik på sin magiska gitarr.

Jag älskade nästan varje sekund i det här spelet. Världen är skapad för att utforskas med både ögon och öron. Det är inte ett komplicerat plattformsspeläventyr eftersom det är tänkt att vara en upplevelse. Förutom några hopp då och då så är spelmekaniken väldigt enkel 2D sidoskrollning. För det mesta kommer du gå eller åka runt medan du håller nere en knapp för att spela på din gitarr. Förvänta dig inte några svåra fiender eller bossstrider. Det finns helt enkelt inga fiender och ”bossarna” är mer specifika händelser där du måste upprepa en melodi genom att trycka på de rätta knapparna i en viss ordning. Här är även spelet väldigt förlåtande vilket är toppen ifall du som mig har svårt med korttidsminnet. Utvecklarna föreslår att spela med en handkontroll men då jag inte har tillgång till var jag tvungen att jag binda om vissa knappar på tangentbordet för att känna mig bekväm med sekvenserna där man ska upprepa melodierna.

Även om den begränsade spelmekaniken kan vara en deal breaker för vissa människor var det inte något som störde mig. För mig var det perfekt och jag kunde fokusera mer på den fängslande grafiken och musiken som fungerar i perfekt symbios. Det är tydligt att utvecklarna vill att du ska kunna gå vidare i spelets resa och berättelse utan större problem. Grafikstilen är väldigt färgglad och världen förändras när huvudpersonen reser förbi och spelar på sin gitarr. Det var häftigt att se hur både stora och små detaljer i både för- och bakgrund påverkades när man höll nere knappen för att spela på gitarren.

Musiken i spelet känns väldigt 80-tals rock och om du inte inte tycker om gitarrer så är detta nog inte spelet för dig. Då huvudkaraktären är en gitarrist är huvudfokuset på gitarr, dels akustisk men mestadels elgitarr. Du kan spela olika toner i vissa delar av spelet men för det mesta går gitarrspelandet per automatik när du reser genom de olika nivåerna. Utöver ett grymt soundtrack finns det även riktigt bra röstskådespelare såsom Michael Johnston (Teen Wolf), Lena Headey (Game of Thrones), Jason Schwartzman (Rushmore), Mark Strong (Shazam!) och Carl Weathers (Predator).

Jag tyckte verkligen om att spela genom The Artful Escape. Det är ett kort spel, ca fyra – fem timmar, men det tar med dig på en kreativ resa. Spelet tar upp hur det kan vara när kämpar för att hitta sin identitet och/eller känner dig kvävd av sin omgivning som förväntar dig att vara någon annan än den du vill vara. Grafiken tillsammans med musiken hjälper berättelsens budskap att komma fram på ett väldigt bra sätt.