Tandem: A Tale of Shadows

Är du sugen på en nytänkande pusselplattformare som inte tar alltför lång tid att klara av? Tandem: A Tale of Shadows bjuder på detta tillsammans med en kuslig berättelse.

Spelet handlar om Emma, en ung flicka som är på jakt efter den försvunne trollkarlen Thomas Kane. Tillsammans med sin levande teddiebjörn Fenton hittar hon till en herrgård dit Thomas sägs ha blivit förd. Uppdraget blir att ta sig in i herrgården för att ta reda på vad som har hänt den gode Thomas. Berättelsen i spelet är inte särskilt djup och är mest där för att ge bakgrund till den kusliga, viktorianska estetiken spelet tar sig an. Jag hade gärna sett mer bakgrund till vem Thomas Kane egentligen är och mer information kring de som bor i herrgården Dessutom tycker jag att slutet är otillfredsställande. Jag hade gärna sett att de tagit en annan väg än de gör.

Tandem är inget skräckspel, men trots det erbjuder spelet en kuslig estetik. Lite som Little Nightmares 2 utan jumpscares. Jag tycker mycket om den grafiska stilen spelet erbjuder och tror att den kan passa perfekt till Halloween om du vill ha något lite mer lättsamt.

Det som gör Tandem unikt är dess gameplay. Vi får styra två karaktärer, Emma och Fenton,  genom pusselfyllda banor som tar dem genom herrgården. Emma spelar vi med en isometrisk vy och Fenton styr vi i ett sidoskrollande perspektiv. Emmas jobb är att lösa pussel och manipulera skuggor som Fenton kan gå på medan Fentons uppgift är att hoppa på plattformar och ställa sig på switchar som låser upp nya vägar för Emma. Målet med varje bana är att samla kristaller och när du har hittat alla i ett område låser du upp nästa område, alla med unika pusselmekaniker. Du behöver till exempel flytta runt levande geléblock i köket och i växthuset behöver du locka bort eldflugor. Jag tycker verkligen om hur varierade och unika banorna och pusslen är, särskilt bossarna som testar dig på allt du lärt dig i världen tidigare. Ingen är lik den andra och alla erbjuder en egen utmaning åt dig Kontrollerna känns responsiva. Med ett enkelt knapptryck kan vi byta karaktärer, förutsatt att inte Fenton fastnar i skuggor. Plattformandet med Fenton känns bra och jag blev inte sådär frustrerad som jag kan bli på spel som för in plattformselement när huvudfokuset ligger på annat (jag tittar på dig, första Kingdom Hearts…). Dock tror jag att det kan bli lite väl klurigt för den yngre publiken, vilket är värt att ta med i beräkningen om du tänkt köpa det till någon nu i juletid.

En sak med spelet stör mig mer än allt annat och det är utan tvekan röstskådespeleriet och animationerna när karaktärerna pratar, eller ja, i alla fall Emmas tal. Narratorn som talar över spelet gör ett bra jobb, men Emmas karaktär är plågsam att lyssna på med en överdriven dialekt och stela animationer. Som tur är finns det ytterst få scener när Emma pratar, egentligen bara i första och sista banan på varje område där en cutscene spelas, vilket gör att jag ändå kan leva med det, men tycker det är värt att nämna.

Allt som allt tycker jag mycket om Tandem: A Tale of Shadows. Ett härligt unikt spel med en lagom längd och utmaning. Om du vill ha något nytt och nytänkande tycker jag det är värt att ge det en chans.