Hem RecensionerSpelrecensioner Snakeybus

Snakeybus

av Lilly Kronlund

Dags att slingra sig fram ytterligare en snake-titel. Denna gången är det som buss man slingrar sig fram längst gatorna i jakt på passagerare. Ju fler passagerare som kommer fram till hållplatserna desto fler vagnar hakas på din buss och desto fler kan passagerare får plats. Akta dig för att krascha eller fastna någonstans, för då så slutar det i en storartad explosion.


Snakeybus bygger på det gamla spelkonceptet Snake som blev riktigt populärt med Nokia mobilerna 1998. I denna nya tappning har ormen tagit formen av en buss som ska förflytta passagerare från olika hållplatser på kartan till utpekade ändhållplatser för att samla poäng. Jag är lite osäker på om jag faktiskt plockar upp passagerare eller är en massmördare i en massaker film så som de skriker. Vid en ändhållplats byts passagerarna ut till fler vagnar som hakas på bussen så man kan plocka upp fler passagerare till nästa ändhållplats. Poängen samlas på en online high scorebord och används till för att låsa upp nya banor och bussar.

Längst med banan är det viktigt att inte krascha in i något, trilla av eller att fastna någonstans. Det tar inte långt tid innan ens egna svans hamnar i vägen. Kör bussen rakt in i något är det vanligaste att den exploderar, men den kan även studsa emot det som den har kört in. Det går exempelvis att köra längst med sin egna svans så man skrapar i den ordentligt utan att det blir Game Over. Däremot kan det bli krångligt om det blir för trångt mellan ens svans och väggen, för då kan bussen fastna. Att fastna är inte isig själv så farligt, men om man står still i för många sekunder så exploderar bussen lika dramatiskt som när den krockar in i en vägg.

Snakeybus är ett casual arkadspel i unixmotorn som är väldigt lätt att hoppa in i och förstå. Bussen går automatiskt framåt och spelaren styr den enkelt genom vänstra styrspaken, behöver man extra hjälp att ta sig igenom kurvorna går det även att bromsa och sladda. Bromsen har man även nytta av i nedförsbackar eftersom bussens farthållare fungerar rätt dåligt i backar. Har man för dålig fart kan bussen stanna i uppförsbackar och i nedförsbackar kan den rusha iväg ordentligt. Styrningen är lika slirig som att köra på halt underlag och det är ofta jag finner mig på väg rakt ned i ett stup eller simmande i ån. Spoiler, bussar gillar inte att simma. Men Snakeybus är inte bara att slingra sig fram längst gatorna. Förutom att styra har bussen även en raketboost som tillåter den att hoppa fram. Vilket resulterar i sjukt bisarra situationer. Det är dessutom inte alltid så lätt att se vart man ska, de två olika kameralägena är tredje persons vy, alternativt första persons vy ifrån förarsätet. Så har man inte lärt sig kartan så har man inte en aning om vad som gömmer sig bakom nästa hörn.

Det finns sammanlagt 11 olika banor i Snakeybus som för olika utmaningar med sig. Vissa banor är upplåsta från början medan andra kräver tillräckligt mycket poäng för att låsa upp. Studentrummet och museet är exempelvis banor som är svåra att hålla sig på banan och inte trilla ned. Medan förorten och städerna (exempelvis Paris) är betydligt trängre och är lättare att krascha in i byggnader eller sig själv. Det andra man kan låsa upp är olika utseenden på bussarna, men jag har inte märkt någon skillnad på vilken buss jag kör. Favoriterna är utan tvekan drakbussen på Coriolis-banan, finner det otroligt fridfullt att åka runt, runt i den cylinderformade rymdstationen.

Förutom olika banorna så finns fyra olika spelstilar där alla inte går att spela på alla banor utan man får mixtra och matcha. Classic är det klassiska slingra dig fram tills du exploderar, fungerar på nästan alla banor. I Time Race så spelar man mot tiden, där varje ändhållplats ger en liten boost med tid. Hinner man dock inte fram i tid så exploderar bussen. Endless fungerar bara på Endlessbanan och kräver poäng att låsa upp, vilket är 30–90 minuters speltid (beroende på hur mycket man kraschar). I Endless så samlar man inte poäng utan bussen växer hela tiden. Den sista spelstilen Aerial fungerar enbart med banan Cave som tar betydligt mindre poäng än Endless för att låsa upp. Det speciella med Aerial är att hopp-funktionen är utbytt till en flygfunktion, bussen är dock supersvårt att styra i luften.

Det går relativt fort att låsa upp alla utseenden och banorna, men Snakeybus är inte ett spel som man nöter flera timmar i sträck, utan snarare ett enkelt litet spel som man kan plocka upp när man har några minuter att slå ihjäl. Perfekt att trolla fram när man sitter fast i kollektivtrafiken.

Snakeybus flyter väldigt fint på en Nintendo Switch Lite och känns väl anpassat för den lilla skärmen. Den lite tecknade stilen med tjockare ytterkanter gör det väldigt vackert att vila ögonen på. Detta komponeras med stämningsfull jazzmusik som ibland är lite på snudd till hissmusik. Den enda buggiga som jag stött på är att spelet banor ibland inte nollställs mellan de olika spelomgångarna. Har jag exempelvis spelat Time Race på Museet med Skolbussen, kan jag fortfarande ha Time Race igång fast att det står Classic när jag hoppar in igen.

Lätt vackraste och bästa banan i hela spelet!

Den stora skillnaden mellan Switch och PC-versionerna som jag hittar är att PC har ett online multiplayer läge som Switch saknar. Eftersom detta är en recension på Switch versionen kommer jag inte beröra multiplayer. Snakeybus är perfekt på en handhållen konsol, men efter att sett att PC-versioner har multiplayer vill jag verkligen se det på Switchen med.


Specifikation

Denna recension baseras på Nintendo Switch versionen.

Spelet finns även till Xbox One, Playstation 4 och PC.

Snakeybus. Lägsta pris 119 kronor enligt Prisjakt.nu 2020-05-05.

Recensionsex tillhandahållet av Digerati Games.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar