Micro Machines World Series

Nittiotalsklassikern Micro Machines är tillbaka; veteranerna Codemasters står för utvecklingen, och horisonten ser ljus ut. Men frågan är om de små bilarna når ända in i mål, eller om de ramlar av köksbordet redan efter starten.

Codemasters (kända för Dirt Rally, Dirt serien) har här ett gyllene tillfälle att verkligen visa hur ett über-arkadigt bilspel ska göras. Flerspelaraction, söta fordon i alla former och storlekar och söta nivåer på exempelvis kladdiga köksbord gör Micro Machines till ett bra spel för barnen. I alla fall till utseendet.

Micro Machines World Series (eller MMWS hädanefter) har allt från stora arenor, biljardbordsbanor och utomhusbanor i garaget eller trädgården. Så variationen finns i detta top-down spel. Kör rena race eller mer aggressiva stridsbanor, i de olika spellägena ”Battle”, ”Race” och ”Elimination”. Tre hyggliga spellägen som trots att de skänker en drös speltimmar, i grund och botten blir aningen tråkiga i längden. Även om du har ”Capture the Flag” eller ”King of the Hill” i ”Battle”, för att få variation så blir det antalet banor som till slut drar ner spelet. Med tio racebanor och 15 stridsbanor (fördelade på samtliga spellägen) så blir man snabbt trött på dels banorna men även den överliggande top-down designen som kan vara svåröverskådlig från och till. Grafikmässigt så lämnar det de flesta oberörda, det är en gullig grafik som funkar, men som inte lämnar några bestående minnen.

Alla bilar körs på samma sätt, med samma känsla vilket skiljer sig från äldre MM-spel där de olika fordonen faktiskt kördes olika. Här känns det blasé rakt igenom. För att inte tala om multiplayer aspekten till spelet (som är stor), där online delen märkligt nog har svårt att hitta spelare att spela mot. Antingen funkar inte matchmaking processen bra, eller så finns det helt enkelt inga spelare; vilket vore märkligt då detta ändå är ett nytt spel. Som det arkadspel det är, så kan man under vissa av spellägen även använda vapen; exempelvis eldkastare, kanontorn eller hagelbössor. Dessa funkar alla egentligen på samma sätt trots utseendemässiga skillnader; du har närstridsvapen,  avståndsvapen och kanontorn.

När du för övrigt spelar, så samlar du Xp (samt Loot crates), som ökar din nivå, och låser upp ”skins”, ”voices” med mera, för de olika bilarna. I många spel kan detta vara en bra morot, men här känns det mest inkastat, och tillför därför inte så mycket som jag hade hoppats.

Om vi ser till styrningen i spelet, så går det lika bra med tangentbord som handkontroll, båda är lika bra implementerade, och styrningen är relativt responsiv; det är ändå små arkadbilar vi pratar om, så inga bilfysik-under här inte. Så oavsett plattform och föredragen spelstyrning, så kommer det funka alldeles utmärkt.

Slutligen en aspekt som vi sett alltmer av i de flesta typer av spel och så även här. Du har nämligen i MMWS även säsonger där du kan öka i ”tiers”, samt special event med jämna mellanrum. Ett försök att få in ytterligare valmöjligheter i spelet, men som i längden blir samma gamla åkande.

I grund och botten är MMWS ett harmlöst och enkelt spel, utan något större djup. Det kan funka för de som söker mer korta stunder av spelande. Men då miljöer och spelsätt snabbt blir repetitiva och långtråkiga i längden (oavsett offline eller online) så hjälper det föga. Dess främsta motstånd tycker jag är att det helt enkelt inte känns värt de nästan 30 euro (eller 250 kronor ute i handeln) det kostar på Steam. Hade det haft en prislapp på runt 10-15 euro, så skulle det absolut kunna vara något, men i nuläget skulle jag nog säga att det är bäst att vänta på rea-backen.