Kingdom Rush Vengeance

Orcher och Tower Defence! Det är på agendan när Kingdom Rush Vengeance når Steam, alldeles proppat med film- och tv referenser samt ett sabla schå i att inte låta dina små trupper dö en gruvlig död. Så greppa musen och placera dina vapentorn rätt – nu blir vi farligt hämndfulla!

Gud vilken nedrig trollkarl den där Vez´nan är! Han leder orcher, zombies, häxor och helvetesknektar för att totalförinta sina näpna och stolta riddare samt annat patrask som står honom i vägen. På resan genom kungariken där konungens palats är långväga mål. Vilken tur då att det just är han du styr som! Dags att slå sönder och samman de där tråkmånsarna som ska vara så dygdfulla och ridderliga – nu är det dags för de onda makterna att istället vinna!

Vad tusan är detta?

För er som är nya för Tower Defense genren, är det en förhållandevis rättfram sådan: du blir angripen från många olika håll, våg på våg av fiender och ditt jobb är att samla ihop pengar för att placera och uppgradera torn. Dessa behändiga torn kan vara allt från zombiekyrkogårdar, pilbågsskyttar eller rentav hus som innehåller starka mörka riddare. Allt för att stoppa det anfall av vågor som väller in. Ja, där har du hela idén, och vad du behöver göra är att välja ut rätt plats, uppgradera i rätt sekund, samt använda dig av hjälteenheten man har i rätt situation. På pappret ett enkelt koncept, men ju högre svårighetsgrader, desto mer utmanande blir det.

Vad som just gör Kingdom Rush serien mer unik är dess öga för detaljer. Likt en Pettsson-bok innehåller serien många små hemliga oknytt eller roliga referenser. Det kan vara allt från Farbror Joakim som gömmer sig i ett hav av guld, en Terminator tumme som ses i lava eller varför inte Bumbibjörnarna? Allt detta gömmer sig i bakgrunden, frågan är bara om du har tid att iaktta omgivningen med den hord av ädla dvärgar, riddare eller bönder (?) som marscherar mot dig och den utgång som gömmer sig bakom dina torn. Når fler än 20 fiendesoldater detta, då är det ’game over’!

Det finns 25 områden i fem olika regioner, mängder med varierade fiender och framförallt tre svårighetsgrader per område. Med andra ord – du har mycket att göra. Utöver det kan du även byta hjälteenhet samt uppgradera dessa, då alla kommer med uppgraderingsträd. Slutligen låser du givetvis även upp fler vapentorn ju längre in i spelet du kommer.

Varje region har en boss så klart! Mysigt så det förslår!

Hur står sig då spelet i fråga?

Det finns ett par nackdelar för spelet att nå de höjder som andra Tower Defense spel når. Det är dels att du inte kan öka hastigheten under spelets gång, samt att du inte heller kan pausa och välja dina drag. Det senare är förvisso mer av ett lyxval i vissa TD spel, men jag hade ändå gärna sett att det funnits här. Då spelet kan slänga på dig väldigt många soldater, där det mer eller mindre kan bli väldigt knivigt att ens hålla koll på situationen. Å andra sidan är det just detta som är spelets charm på ett sätt. Det gulliga utseendet, de färggranna och detaljerade kartorna och den muntert melodiösa musiken gör att spelet sakta men säkert faller på plats. Avsaknaden av tempoökning finns där, men när enorma stenmonster framkallas av dina motståndare, ja då kanske det är bra med lite mer hämmat tempo. Det är synd att valet inte låg hos mig spelaren dock.

De fina landskapen till trots, varför kan man inte zooma in under strider. Ibland kan den beskärda mängd fiender snarare gröta till det hela så pass att man knappt ser vem som är vart – vilket är ett problem för ett spel, där en hel strid kan förloras om bara en till fisförnäm riddare går över mållinjen. Detta hade jag även gärna sett funnits med…

Sedan har vi den sista och mest påtagliga nackdelen med spelet – uppstartssträckan. Som van TD spelare gick det an, det märks dock att spelet har sina rötter på mobiler, då det känns som att spelet dras ut på med flit. Du ska levla din hjälte, vilket tar en evighet i början, för att ens kunna komma ut ur första regionen helskinnad. Hjältarna har nämligen en egen skärm, där de har fem grundförmågor som kan låsas upp och sedan uppgraderas i ett par steg. Men kruxet är att uppgraderingspoäng för dessa nås enbart när du kör banor om och om igen – varpå en förbenat tuff grind-process försiktigt stiger in genom dörren och säger ”- Uhum, var det mig ni väntade på?”. Tro mig jag är en öppenhjärtig kille som inte vänder någon vid dörren, men i detta fall så blir det ändå att man funderar på det. Visst ger det mervärde till spelet, men att behöva ’levla’ varje karaktär när det tar så lång tid för de att få poäng, gör att man lätt tappar intresse i att starta med en ny karaktär.

Hur som helst…
Varje nivå kan i sig få tre stjärnor, om du klarar de felfritt och utan att någon fiendeenhet smiter förbi din dyrbara backlinje. Men för att även få dessa stjärnor så behöver du dra dig igenom än mer ’grind’. Tack och lov lättar det upp efter den första regionen, förutsatt att du väljer att uppgradera rätt förmåga eller uppgradering. Men ändå, det känns som att arvet från mobiler och ”köp för att komma vidare”-tänket finns här, vilket jag känner påverkar spelupplevelsen aningen negativt.

Krossa fiender på löpande band! We love it!

Är det då ett dåligt spel, utifrån svagheterna ovan? Nej verkligen inte. För efter första regionen och efter det att du fått fler hjältar/torn, kan du verkligen anpassa din offensiv och hur du vill spela. Lägg sedan till uppgraderingar och hjälteenheter med unika förmågor och du får ett väldigt habilt spel som utan tvekan kommer nöja även den mest inbitne Tower Defense spelaren, eller rentav de mer generella spelarna som bara är ute efter en liten stunds fiendemosning. Storymässigt är det egentligen inget att prata om dessutom, utan jag inkapslade egentligen hela ”berättelsen” med texten i början – den gör sitt jobb likt en barnfilm, och ger lite roliga repliker och underfundiga hemligheter i miljöerna men det är också allt. På det stora hela, är du ute efter en stunds lättsam strategi, då kan Kingdom Rush Vengeance fylla det tomrummet. Gör som den onde trollkarlen Vez’nan – låt dina orcher äta knektkött ikväll!