Hem RecensionerSpelrecensionerPC Imagine Earth

Imagine Earth

av Joel Svahn

Rymdskeppet med passagerare landar mitt i huvudstaden, som är full med levnadsglada människor som bestämt sig för att bo just där. Befolkningen på planeten Lorian lever i huvudsak på fisk och deras energikälla är olja. Men något måste göras, för stormarna och andra naturkatastrofer blir bara värre och värre…


Vilken tur då att det ligger en helt öppen öken bara några rutor bort. Efter att ha lagt beslag på dessa sandbelagda dyner kan jag sakta men säkert börja byta ut mina oljeplattformar mot solceller för att förse mina kolonier med ström. Men bakom horisonten väntar något. Vi är inte ensamma på planeten! Besökarna är varelser som jag bäst kan beskriva som robotfiskar. De har väna röster och pratar mycket om hur glada de är över att ha träffat just mig, jag hoppas bara det inte är på grund av mitt aptitliga utseende som får dem att säga detta… Samtidigt landar en rymdfarkost som vill köpa dyrbara mineraler som jag samlat på mig, en farsot börjar sprida sig i distrikt två och jag fick precis en ny tech-license som gör att jag kan köpa en ny byggnad för framtida användning. Det händer väldigt mycket i Imagine Earth, men jag ska efter bästa förmåga bryta ner spelet i dess beståndsdelar.

Du har tre olika resurser som du använder för att driva din koloni: mat, energi och varor (och pengar, men mer om det sen). De två sista har olika underkategorier beroende på vad för mat/vara det handlar om. Alla dessa resurser behövs för att driva dina olika byggnader.

De olika planeterna du besöker är uppdelade i jättemånga trianglar där en byggnad tar upp en triangel. Det finns otroligt många olika byggnader du kan bygga, men de är praktiskt uppdelade i samma kategorier som resurserna, samt en huskategori och en för teknik. De viktigaste byggnaderna är de där folk ska bo, dessa finns i många olika varianter och kan ge en hel del bonusar till kringliggande trianglar. Vad sägs som ett park-distrikt som gör andra byggnader i närheten nöjda, eller varför inte ett sjukhusdistrikt som förhindrar att det utbryter pandemier? Dessa kan dock hålla mindre folk än det ”vanliga” boendedistriktet, och mer folk betyder mer pengar. På samma vis som att vissa byggnader ökar livskvalitén, kan andra sänka den. Ingen vill bo nära fabrikerna eller kolverken, och absolut INGEN vill bo nära de antibiotikapumpade slakterierna. Däremot får grönsaksodlingarna bonusar om de är nära dessa slakterier och gasverken vill självklart ligga på en bra gaskälla. Man vill bo nära de gamla ruinerna som de mystiska föregångarna lämnat efter sig, för de innehåller värdefulla artefakter som kan säljas dyrt. Varje bostadsdistrikt går att ”levla upp” vilket ger dem mer plats, men för att kunna levla upp måste alla närliggande byggnaders nivåer sammanlagt bli en viss siffra. Samtidigt vill du balansera alla dina resurser och utnyttja den begränsade plats som varje koloni har. Du har så otroligt många val att göra inte bara sett till byggnaden du bygger, utan vart den placeras i förhållande till en hel planet. Det hela är otroligt roligt, ett riktigt hjärnpussel där det inte finns några rätta svar. Jag sitter i flera minuter och tänker på ett stort antal layouts som varje koloni skulle kunna ha och varje sekund är en njutning.

Men du kan inte sitta och tänka allt för länge, spelet pågår nämligen i realtid och varje sekund räknas. Till exempel din research för uppgraderingar till dina byggnader tickar på oavsett vad du gör. Bara för att du sitter och vilar, betyder det inte att andra planetkolonisatörer tar det lika lugnt. På vissa planeter pågår det nämligen ett indirekt krig om resurser, plats och aktier. Det har blivit dags att prata om pengar… 

Allt kostar pengar. Byggnader, att ta mer land, uppgraderingar, specialsaker från försäljare etc. Du får i huvudsak pengar genom skatter från boende i din koloni. Ju fler som bor där, desto snabbare får du pengar. Du kan också sälja värdefulla metaller eller andra värdefulla material som du lyckats plocka på dig under kolonisationens gång. Eller varför inte passa på och tjäna en grov slant på andras olycka och sälja medicin jättedyrt till en pandemidrabbad konkurrent? Du kan också ge dig in på aktiemarknaden och sälja aktierna du har i dein egen koloni. Detta ger dig mycket pengar snabbt, men du får in mindre skatt. Du kan också köpa aktier från dina konkurrenters kolonier och äta en bit av deras kaka. Men om de säljer alldeles för mycket och du köper upp allt kan du ta över hela kolonin. Smaskigt värre med andra ord.

Till sist har vi världskongressen, Imagine Earths variant på FN. Här samlas alla varje halvtimme och lägger fram en hel rad med olika förslag som man slutligen röstar på. Här gäller det att förutse vad andra tänker göra, eller ha riktigt bra allierade som kommer rösta som du. Oftast handlar dessa sessioner om att miljövänlig energi ska bli billigare och andra typer av energi ska bli dyrare.

Alla dessa olika spelmekaniska moment skapar en välbalanserad cocktail som jag verkligen tycker om. Men det finns brister i denna extremt välpolerade fasad.

Du har tre olika spellägen, en kampanj, ett tävlingsläge och ett endless-läge. Genom dessa tre lägen förväntar man sig att det ska finnas någon form av variation, men redan efter fjärde uppdraget i kampanjen börjar spelet att bli väldigt repetitivt. Jag byter till tävlingläget, men här är saker inte alls annorlunda, snarare mer av samma. Endless-läget är värst av alla och blir tråkigt redan efter första halvtimmen. Spelet har inget tempo. Allt tar tid, och när jag efter några timmar lärt mig de effektivaste vägarna sitter jag och gör ingenting.

Kompisar!

Musiken är riktigt bra och varierad, allt från mer klassiska stycken till saker som får mig att åka ut till rymden samsas och samspelar fint på en och samma yta. Men något med presentationen känns off. Det märks väl att detta är ett spel gjort med kärlek, men den försöker göra lite för många saker samtidigt. Precis som att jag i vissa spelomgångar inte alls använder vissa av spelets funktioner som presenteras, har man lagt till mer än vad som behövs. Spelet har röstskådespel genom hela kampanjen, men replikerna känns konstlade och robotliknande. Vissa byggnader ser ut som något ur en dystopisk framtid, medan andra är färgglada fantasihus. Planeter som jag kan ha lagt timmar på att få till perfekta små kolonier lämnas sedan i sticket och kommer inte besökas igen. Karaktärerna som presenteras är allt från allvarliga realister till fånigt elaka superskurkar. Allt detta blandat funkar inte, och cocktailen som jag fortsätter beställa in får en allt mer bisarr smak.

Detta är ett stort spel med en ännu större vilja, men just här så är allt för mycket. Less is more, eller i alla fall ett system så jag måste använda mig utav allt som finns. Jag sitter efter att ha spelat Imagine Earth och känner mig förvirrad. Det är en helt okej kolonisimulator, men jag tror inte jag har haft kul utöver de första timmarna av spelet. Tid och kärlek är inte allt, lilla spel, du måste också vara underhållande i längden.


Specifikation

Denna recension baseras på PC/Steam versionen.

Imagine Earth. Lägsta pris 150 kronor enligt Steam 2021-05-29.

Recensionsex tillhandahållet av Serious Bros.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar