Gibbous – A Cthulhu Adventure

Någonting är inte riktigt som det ska i Darkhem. Deckaren Don R. Ketypes uppdrag att finna den legendariska Necronomicon som leder till ett försvinnande — hans egna. Bibliotekarien Buzz Kerwans liv kommer inte bli sig likt efter att han uttalat frasen Ia ia ia. Och katten Kitteh… ja hon kommer nog aldrig förlåta Buzz. Någonsin.

Deckaren Dons uppdrag att hitta den gamla legendariska boken Necronomicon leder honom naturligtvis till alla böckers hem, det lokala bibliotek i Darkhem. Det är här som Don och Buzz träffades första gången i sitt liv. Oturligt nog för Don så är alla exemplar av Necronomicon utlånade. För utom den äkta varan, den finns trots allt inte på riktigt. Fast det är ju bara var Buzz tror sig veta. För i en oväntad explosion blir Don kidnappad.

Buzz bestämmer sig för att han måste rädda sin nyvunna vän och lämnar biblioteket i lågor med en mystiskt bok under armen. Den mystiska boken ska komma att ge honom lite akutare problem som han måste fixa först. Hans katt Kitteh är bland annat inte så överlycklig över att hon blivit förmänskligad, vilken förolämpande nedgradering.

Gibbous — a Cthulhu Adventure är ett peka-klicka-äventyr med samma underbara ologiska logik som i Monkey Island och Day of the Tentacle. Det är ju alltid fullkomligt logiskt att sleva upp tjära med en kopp, för vem vet när det kan komma till nytta. Eller hur? Ofta har jag bannat mig själv efter att jag kommit på lösningen på ett problem. Lite förtvivlat för att jag inte kommit på lösningen tidigare än så. Det var ju så sjukt uppenbart när man faktiskt tänker på det.

När du klickar dig fram i världen så kan du undersöka vissa objekt och personer. Objekten som du undersöker kan du även integrera med och personerna kan du prata med. Ibland handlar det om att du måste hitta rätt objekt för att kunna sätta fast en brandsläckare i stolpen. Ibland måste du pratat med rätt personer först för att få Kitteh att inse att det visst lönar sig att hämta flickans fisk-gosedjur på taket. Världen är en färgstarkt plats med många skuggor och härliga detaljer. Framförallt är världen fullsmockad med popkulturella referenser. Trots att man kan hört att det inte går så bra för folk i röda tröjor så får vi hoppas att Buzz klarar sig.

Spelet är väldigt beroende av sin story och sina karaktärer. Buzz och Don är de två hjältarna i Gibbous och man byter vilken som man kontrollerar för stunden när man byter kapitel. Don är som hämtad ur en deckar-noir väldigt tuff på ytan och undertill lite av en känslostorm. Det ju ytterst svårt när två skor separerats från varandra, det finns ju inget som är rätt i en ensam sko. Buzz däremot är en student som extraknäcker på biblioteket. Han bor ihop med sin hippie rumskamrat och sin katt. Att han inte lyckats skaffa en flickvän verkar hans största problem i livet. Eller ja, det var innan han fick Necronomicon i handen.

Men det inte bara hjältarna i berättelsen som är unika och lätta att fastna för. Några av de första du stöter på är den (enligt Kitteh) läskiga flickan som gillar att stirra ut genom skärmen medan spelaren klickar, klickar, klickar, klickar… Fast helst av allt vill hon bara få sitt gosedjur tillbaka. Spelet kryllar helt enkelt av färgstarka karaktärer (fast flickan kanske mest är svart och svår). Alla karaktärer har dessutom sina dialoger upplästa, även om de inte är läppsynkat så gör det mycket för deras personlighet. I övrigt är det inte vidare mycket av musik eller bakgrundsljud i spelet, men det soundtrack de valt att ha är supermysigt och väldigt passande.

Indiestudion Stuck In Attic från Transylvania har verkligen förstått vad det är som är så fångande med 90-talets peka-klicka-spel och inte nog med det så har de i Gibbous – a Cthulhu Adventure visat att de förstått. De enda jag fortfarande väntar på är vampyrerna. För oss som växte upp med genrer så är det en nostalgiresa. För alla nykomlingar som gillar en kul (och rätt flummig) historia så är detta det perfekta spelet att introduceras in i. Det är bara att peka och klicka dig fram.

Cthulhu fhtagn!