Förhandstitt: Death Trash

Inget är lika hett just nu som Cyberpunk. Böcker, filmer och framför allt dataspel har till en grad nästan varit besatta av neonljus, implantat, tecnho-apokalyps och förtryckande regimer. Death Trash visar direkt att det inte är av samma skrot och korn genom sin, milt sagt, smutsiga titel.

Du har blivit bannlyst från samhället under jord, detta på grund av den sjukdom som växer inom dig, och som gör att du kan spy på kommando. Ute i den vida världen råder laglöshet, där mutanter, ökenpirater och andra vedervärdiga varelser vill att du ska bli deras nästa måltid. Överallt växer det, köttet. I högar på marken, under jorden eller varthelst det kommer åt. Ätbart? Ja. Gott? Tveksamt.

I denna ökenvärld fylld till brädden med kött måste du hitta ett botemedel till din sjukdom. Du börjar med att leta upp en doktor, vilket är allt annat än lätt i denna värld. Ingen hjälp finns att få, men en köttforskare befinner sig i samma by och undersöker en udda samling kött. Han hjälper dig gärna, då din sjukdom och köttet på något vis verkar hänga ihop. För denna undersökning krävs det avancerade verktyg, så det är bara att gå iväg och leta…

Det är dock aldrig så lätt som det ser ut. Ovan nämnda mutanter och ökenpirater står i din väg, och de är många. Turligt nog har du flera äss upp i rockärmen. Till att börja med ett närstrids- och ett distansvapen. Det kan vara svärd, basebollträn eller en pinne samt allt från små ärtpuffror till energigevär. Alla närstridsvapen har olika timing på sina svingar och du måste ibland använda det med suboptimal skada för att ta dig helskinnad ut ur en strid. Distansvapnen är kraftfulla muskedunder och föredras att användas framför närstridsvapen, men de har begränsat med ammunition och används därför endast när det verkligen behövs. Lägg därtill en dodge och du har något som nästan liknar en pixelartad Soulslike.

Du får också hjälp genom RPG systemet där du kan öka allt från styrka med specifika vapen till vilka typer av implantat din kropp klarar av att ha i sig. Ditt sista vapen i striden mot köttmonster och mutanter är magi… typ. Köttet har gett dig magiska krafter, oftast i offensiv form som i mitt fall, gör att du kan skjuta ut blixtar på alla fiender framför dig. Denna förmåga är ytterst kraftfull och går bara att använda ett begränsat antal gånger, men denna gräns går att öka genom att lägga poäng i Ocultism-delen av dina attributpoäng.

Än så länge finns det inte så mycket att göra i Death Trash. Huvudstoryn är klar (så långt du kan komma just nu) på cirka 3-4 timmar och sidomaterialet på en fjärdedel av den tiden. Antalet vapen är få, vissa attribut är det ingen idé att lägga poäng i då de används extremt sällan och det finns väldigt få implantat och magiska köttkrafter. Men det som verkligen står ut här är atmosfären.

Köp kött, tillbe köttgudinnan.

Trots denna ödesdigra situation som alla karaktärer befinner sig i är de väldigt neutrala, nästan lite glada. Man underhåller varandra med gåtor, filosofi, nakendanser eller kräkstävlingar. Mitt i allt det bisarra och mörka vilar en, nästan psykotiskt, munterhet och lättja. I ena stunden slåss du mot monster som inte går att beskriva, i andra stunden hjälper du någon att dopa sig inför denna ständigt närvarande kräkstävling. Det är nytt, det är fräscht och det tar inte sig själv på så stort allvar. En frisk fläkt bland alla dessa mörka, tunga spel med alternativa berättarmetoder. Något som ger mig hopp och jag ser fram emot att spela den fulla releasen av Death Trash.