Förhandstitt: Curse of the Dead Gods

Ett monsterangripet tempel står mellan dig och en otalig mängd skatter. I kommande Curse of the Dead Gods väntar rum efter rum med spännande strider för dig som är tillräckligt sugen att gång på gång skaka av dig förbannelser för att uppnå rikedom.

Curse of the Dead Gods är ett spel helt utan story. Du spelar som en namnlös person som har gett sig in i ett farligt tempel fullt av odöda fiender, fällor och skatter. Spelet är en så kallad roguelite, vilket betyder att varje gång du dör förlorar du allt du har och får börja om från början. Det betyder dock inte att din spelomgång var förgäves eftersom du får döskallar när du spelar som kan ge dig förmåner under nästa spelomgång. Till exempel kan du låsa upp så att du får mer mynt att spendera för att låsa upp starkare vapen och få mer liv etc. Det finns alltså en känsla av progression i spelet även om du behöver starta om det hela tiden.

Det som gör Curse of the Dead Gods till ett unikt spel är att man under spelets gång råkar ut för förbannelser, eller “curses” som spelet väljer att kalla det. När du blir attackerad av fiender och tar dig vidare till nästa rum blir du utsatt för “corruption”. En mätare byggs upp och så fort den blir full får du en förbannelse. Under en spelsession kan du max bli utsatt för fem förbannelser. Dessa kan vara allt från att din skärm blir grå när du tar skada till att du ständigt tappar liv. Det finns dock sätt att befria sig från förbannelser. När du besegrat en boss får du välja att ta bort en av dina förbannelser, vilket i många situationer kan vara väsentligt för att hålla din karaktär vid liv under en längre period.

Det finns två olika valutor i spelet. Den ena är pengar och den andra är “corruption”. Om du inte har råd med ett vapen eller dylikt kan du välja att istället fylla upp korruptionsmätaren. Det blir alltså en balansakt om man vill vänta tills man har mer pengar, eller välja att bli mer mottaglig för en förbannelse i gengäld för att t.ex. få ett starkare vapen tidigare i spelet.

När du tar dig från rum till rum har du möjlighet att bestämma lite vad för slags rum du vill ge dig in i härnäst. Det finns sju olika typer av rum: ett rum som är fullt av fiender och farliga vapen, ett rum som är fullt av pengar och hemliga fällor. Eller ett rum som du kan hela upp dig i, men till kostnad av att du får “corruption” och några andra varianter av dessa som du bland annat kan höja dina stats i och få passiva förmågor.

Något som präglar Curse of the Dead Gods i denna aspekt är bristen på variation. När jag tagit mig en bit in i spelet känns det som jag går genom samma rum om och om igen utan att något ändras. Det gäller även för fienderna. Jag möter samma 4-5 typer av fiender i princip i alla rum, vilket gör att jag snabbt blir ganska uttråkad redan efter en kort stund med det. Fienderna känns väldigt lika i den bemärkelse att de visuellt inte skiljer sig mycket från varandra och det gäller även för miljöerna. Därför hoppas jag på att utvecklarna lägger större fokus på visuell variation till den fulla releasen.

Stridssystemet är enligt mig något som spelet gör riktigt bra. Du har tre olika typer av vapen du kan använda dig av – ett huvudvapen, ett sekundärt vapen och ett tvåhandsvapen. Du börjar med ett svärd som ditt huvudvapen och en pistol som ditt sekundära vapen, men ju längre in i spelet du kommer desto mer vapen kan du hitta. Till exempel kan du byta ut ditt svärd mot en spikklubba och din pistol till en sköld som gör det lättare för dig att parera attacker. Som jag nämnde tidigare kan du även få tvåhandsvapen. Dessa kan bland annat vara pilbågar och spjut. Till skillnad från enhandsvapnen gör dessa mer skada mot större fiender och bossar. Det finns alltså en hel del sätt en spelrunda kan ske på när det gäller vilka vapen du får, vilket gör det tidigare nämnda bristen av variation mindre plågsam. Själva stridssystemet är lätt komma in i. Du kan attackera med vapen, parera och vika undan från dina fienders attacker. Kontrollerna känns responsiva och spelet flyter på väl.

Ytterligare en aspekt som är värt att notera är grafiken. Den påminner lite om den ”serietidningsstil” som man kan hitta i spel såsom Borderlands och den passar det här spelet väldigt bra.

Allt som allt ser jag Curse of the Dead Gods som ett spel med en hel del potential att utvecklas i framtiden. Själva spelmekaniken är där och fungerar för det mesta väldigt bra, men det hade kunnat ha en större variationsbredd gällande fiender och olika typer av rum, vilket jag hoppas kommer med den fulla releasen.