Fallen Legion Revenants

Fallen Legion Revenants är det senaste spelet i rollspelsserien utvecklad av den indonesiska studion Minsphere och YummyYummyTummy. Låt oss se vad detta sidoskrollande actionäventyr har att erbjuda!

Spelet handlar om två personer: Lucien och Rowena. Lucien är en politiker som bor i det luftburna slottet Welkin. En dag hittar Lucien en bok där han lär sig om Examplars, vapen som kan förvandlas till levande soldater. Samma dag lär Lucien känna Rowena, en Revenant eller rättare sagt ett spöke vars son, Edwin, har blivit inlåst i Welkins celler av fängelsedirektör Ivor. Rowena och Lucien får ett gemensamt mål: de ska sätta stopp för Ivors regi och rädda Welkin från förödelse. Rowena, tillsammans med tre Exemplars, sköter allt fältarbete medan Lucien håller ställningarna i Welkin. För att kommunicera med varandra använder de en så kallad Whisperuby, en liten blå manick som låter dem prata med varandra på långa avstånd. Det är även värt att nämna att anledningen till att Welkin är luftburet är för att skydda folket från miasma som förvandlar människor till sluaghs (spelets fiender). 

Det finns två typer av spel i Fallen Legion Revenants: ett där du spelar som Lucien och utforskar Welkin och ett där du spelar som Rowena och tar del i sidoskrollande actionstrider. Mellan varje uppdrag kan du utforska Welkin som Lucien. Du kan gå mellan några olika rum i slottet, till exempel biblioteket där du kan få nya Exemplars och vapen, laboratoriet där du kan brygga potions som hjälper dig i strid och arenan där du kan få Archeus, accessoarer som ger dina Exemplars buffar. Till en början kan du bara ha en Archeus på en Exemplar, men genom att låsa upp masteries (små uppdrag du får i strid) kan du ha upp till tre Archeus på samma Exemplar. Varje Exemplar har även ett vapen och en sköld, som alla ger dina karaktärer unika Deathblows (mer om det senare).

När du startar ett uppdrag får du välja tre Exemplars du vill ta med ut i strid. Till en början har du bara tillgång till två stycken, men under spelets gång låser du upp fler. Efter att ha förberett dina Exemplars är det dags att ge sig ut i strid. En strid utspelar sig på ett rutnät som består av sju rutor, tre på din sida och fyra på fiendens. För att undvika fiendernas attacker krävs det att du flyttar dina Exemplars till säkra rutor. Varje Exemplar kan använda tre förmågor: vanliga attacker och två Deathblows, en för vapen och en för sköld. Du kan använda tre vanliga attacker i rad innan din Exemplar behöver “ladda om”. Om du tajmar en Exemplars attack direkt efter en annan har använt tre attacker i rad aktiverar du en Mana Chain, vilket ger dig mana till att använda Deathblows. Dessa kan vara allt från att putta fienden bakåt eller dra den till sig till att använda elementmagi för att göra kraftig skada på fiendens breakmätare. När breakmätaren når noll är fienden oförmögen att strida i några sekunder och du får tillfälle att gå ’all in’. Det är viktigt att ta detta tillfälle till akt, särskilt mot bossar då det är det enda tillfället att göra märkbar skada mot fiendens hälsomätare. Den sista mekaniken är Elemental Edge, som du kan aktivera genom att parera en fiendeattack perfekt, effekten kan till exempel vara att frysa fienden till is. Till en början har du inte tillgång till alla dessa mekaniker, utan de låser du upp allt eftersom. Trots detta känns striderna oerhört repetetiva. Jag använde samma strategi mot de flesta fiender, nämligen att ’masha’ starka Deathblows som gör stor skada på breakmätaren och sedan bara mosa. Det finns några bossar som fungerar annorlunda, men jag kände aldrig att spelet ökade i svårighetsgrad. Den enda skillnaden var att bossar senare i spelet hade dumma ’gimmicks’ som gjorde att de tog längre tid att döda, men när jag hade listat ut dem var det bara att använda samma taktik igen. Dessutom är fiendevariationen minimal. Jag möter samma fiender om och om igen i vad som känns som en evighet. Något mer repetetivt stridssystem får man leta efter helt enkelt.

Mellan vissa fighter får du återigen ta kontroll över Lucien, ofta under tidspress där du ska övertala Welkins invånare att stå på din sida. Ibland ska du smyga förbi vakter för att hitta föremål eller information, lösa pussel och ta del i dialoger utifrån den information du hittat. Om du gör fel val riskerar du att någon dör, ja till och med du kan dö och få ett alternativt slut om du är oförsiktig (vilket jag fick under ett flertal tillfällen). Du behöver dock inte börja om från början om du skulle få ett sådant slut, bara ifrån början av uppdraget. Eftersom vem som helst kan dö finns det ett visst omspelningsvärde i spelet, synd bara att striderna är så långtråkiga och repetetiva. Spelets tema och värld är intressant, även om manuset ibland kan vara rätt uselt skrivet och förutsägbart. 

Det mest positiva i denna recension har jag att säga om grafiken. Det är vackert handmålat och påminner mig om gamla Castlevania-spel. Särskilt snygga är karaktärs modellerna, inte minst i handmålade cutscenes. Även ljudbilden är bra och den rockiga musiken passar tematiken. Något jag har blandade känslor över dock är röstskådespeleriet (som för övrigt enbart är på engelska). Vissa röster låter riktigt bra, till exempel Ivor, medan några låter extremt påtvingade, till exempel Lucien. Det är en ’mixed bag’ och något som tar mig ur upplevelsen.

Sammanfattningsvis har jag svårt att rekommendera spelet, om du inte mot förmodan kan se bortom det monotona gameplayet och uppskatta omspelningsvärdet i det.