Diablo III Eternal Collection för Nintendo Switch

Helvetet bryter loss på Nintendo Switch, och jag finns där i katakomberna, letandes efter vad som gör att just Switch versionen står ut! Ja, det och massmördar skelett utav bara helskotta (kan man döda skelett ens?).

VAD ÄR DETTA EGENTLIGEN?

Även om du bara ägt Nintendo konsoler, så känner du säkerligen till Diablo-serien och specifikt Diablo III. Ett spel som kom till PC för sex år sedan, och har slipats på sedan dess av gamla utvecklarstudion Blizzard. Sedan dess har spelets uppdaterats och portats till det mesta. Men nu ska nya staden Tristram och dess skara av hjältar äntligen ta sig an Nintendo Switch.

Sett till story, så håller jag det kort – du är en ensam hjälte som ska utrota oknytt från underjorden såväl som på markytan, då helvetet bokstavligen kommit och knackat på dörren. På resans gång träffar du på gamla bekanta (för Diablo-veteraner) och nya vänner – däribland en och annan som faktiskt kan assistera dig i monstermördandet.

Men hur är då upplevelsen av spelet på Nintendo Switch?

På många sätt är det såklart detsamma – vilket är bra. Du har nu i denna Eternal Collection, både Reaper of Souls expansionen såväl som Rise of the Necromancer paketet inkluderat, så hela sju klasser finns att välja mellan från start, och ett spel som sträcker sig över fem monsterfyllda kapitel. Sedan att du även kan transmogrifiera (ändra utseende) dina rustningar till Ganondorfs klassiska armor, samt få ett Cucco husdjur och ett litet Triforce porträttram, är en extra liten (med betoning på liten) bonus.

Sett till kontroller, så styr man sin karaktär med vänsterspak, samt rollar på den högra karaktären. Allt du vill attackera auto-väljs mer eller mindre när du springer och på det stora hela så är det en väldigt strömlinjeformad upplevelse som visas upp. Även inne på menyerna är det strömlinjeformat, då du istället har ett hjul, där du väljer utrustning, skills m.m.

Det känns verkligen som att Blizzard tänkt till, och skapat det bästa de kunde med tanke på Switchens utförande. När det kommer till själva spelupplevelsen rent grafiskt, så är det uppenbart att de dragit ner en del, men det är självfallet inget en nybörjare för spelserien kommer märka. Samma gamla fina estetisk och grafikmotor ligger och puttrar i bakgrunden, och med de nerdragningar i upplösning och fidelity som gjorts, så hjälper det verkligen konsolen. I handhållet läge, vilket är mitt primära utgångsläge, så fungerar det ypperligt och laddningstiderna är riktigt riktigt bra.

I dockat läge, så gör sig spelets utseende mer påmint, då det upplevs mer grumligt än på andra plattformar – och även att ljuskällor känns som de dragits ner. Men detta gör egentligen inte så mycket, då spelmekaniken är helt intakt – då mosandet av vidunder fortfarande är lika beroendeframkallande och slafsigt. Det kan även sägas att det finns välimplementerad local co-op och onlineläge för de som gärna spelar med vänner (Online kräver Nintendo Online tjänst).

Spelets egentliga enda stora nackdel är att spelet (till skillnad från många andra portningar), faktiskt inte känns lika legitimt att köpa om man redan äger det på en annan plattform. Vad jag menar, är att i vissa spels fall, så kan det vara roligt att ta ett äldre spel till Switchen, bara för att känna av hur det är att spela det bärbart – men i detta fall så faller det lite på att spelet är en av de där enormt stora spelen, som säkerligen många kan känna att de kan avvakta med. All grind som behöver ske, och den stora tidsmängd som behövs kan ligga spelet i fatet, i alla fall om du redan spelat spelet på som sagt andra plattformar. I mitt fall känner jag att det har med spelets natur och action-rpg uppbyggnad att göra. Det är egentligen samma nivåer som förut – helt enkelt för lite nyheter, särskilt då det ändå kostar en bit över 500 kronor. Men å andra sidan, är man helt nybörjare på Diablo så bör man definitivt ta sig an detta spel.