Final Fantasy, Hironobu Sakaguchis sista spel som spelutvecklare blev till slut en av de största spelfenomenen någonsin. Det var ju då självklart att dessa spel skulle släppas till Gameboy och de kom i form av spinoffserien SaGa eller Final Fantasy Legend som det kom att kallas här i väst. Men har en snart 30 år gammal spelserie fått nytt liv på Switchen? Eller är det en nostalgisuck utan dess like?
Det finns bara så mycket story som kan få plats på en Gameboykassett. Trots detta är det ändå någorlunda djupa historier som berättas. För att hålla det enkelt och inte ta upp en halv c-uppsats av text kan det sammanfattas så här: Legend 1 handlar om ett torn mitt i världen som leder till paradiset. Glad i hågen tar du och dina kompanjoner det som en given utmaning att nå paradiset som vaktas av stora och elaka monster på din väg. Legend 2 handlar om 77 magiska fragment som kan göra dig till en gud om alla samlas. Glad i hågen tar du och dina kompanjoner på er utmaningen att “catch em all” och bli en gud. Givetvis finns det elakingar som vill använda dessa fragment för att bli en världsförgörare och så kul kan vi inte ha det. Legend 3 handlar om en värld som till stor del dränkts av en gud. Glad i hågen tar du och dina kompanjoner sina svärd och motorsågar och hoppar in i en tidsmaskin för att bokstavligen döda en eller till och med ett par gudar. Ganska standard grejer för en Final Fantasy spinoff ärligt talat.
Bara jag som får Pokemonvibbar?
De tre spelen i samlingen spelas på ungefär samma sätt. Legend är turbaserade RPG:er som vi idag är ganska vana vid. Attack, magi/färdigheter, saker i ryggsäcken eller fly är de val du oftast står inför när du möter ett monster. Spelen spelas i ett ovanifrån perspektiv förutom det tredje spelet som är någon form av 2.5D med lite perspektiv. Till detta finns det en värld att utforska i vad som kan jämföras med Pokémon och Zelda i sitt utförande. Du navigerar en karta med olika instanser fyllda av hinder och pussel. Utöver allt detta finns det även en genomgående mekanism genom spelen nämligen ätande av fiender. Är du av en viss ras kan du äta din fiende och ta del av dennes krafter och transformera din karaktär. Vad du blir baseras på en mängd saker och det för mig till nästa punkt. Nämligen den däringa manualen.
Denna samlingen saknar manual. Ett spel där förkortningar är king på grund av Gameboys minimala skärm. Spelen hyllades på sin tid för att inkludera både kartor och tjocka manualer som förklarade allt och lite till. Istället fann jag mig på diverse guidehemsidor från tidigt 2000-tal och fanwikis för att förstå vad som var vad. Detta till ett en rerelease som kom ut 2020. Hade det verkligen varit så svårt att få med en liten knapp där jag kunde läsa manualen eller få se kartan? Ni gjorde ju allt annat rätt. Detta tar mig till nästa punkt (dessa segwayerna skriver sig själva), nämligen själva emuleringen.
Ifrågasätt inte monsterurvalet!
Emuleringen är verkligen ribbsättande hög. Med en turboknapp som bibehåller ljudeffekterna och endast gör spelet snabbare är väldigt välkommet. Möjlighet att spela utan kontroll direkt på skärmen i både horisontellt och vertikalt läge är välkommet. Att kunna justera den virtuella kontrollen på skärmen precis hur du vill är väldigt bekvämt. Sist men inte minst kan du justera varenda knapp på din Switch till hur du vill ha det. Du kan även göra skärmen större eller köra den mindre originalvarianten. För att sedan toppa tårtan kan du välja att spela spelen i originalspråk eller på engelska. Det är verkligen en emulering i toppklass!
Innan vi når slutet vill jag ge lite ris och ros. Först och främst måste jag beröra något som frustrerar mig nåt så fruktansvärt. Jag skulle nog säga att samtliga spel ligger sammanlagt på 40 timmar mellan tummen och pekfingret. Men mer än hälften av denna tid spenderar du på att grinda. Samma variation av fiender timmar in i ända. Oj du sparade för en timme sedan och dog lite helt spontant när du du slog på samma fiende för tusende gången? Ja det var den framgången bortslagen. Bara att börja om från din förra sparning.
Rosen är att Final Fantasy Legend 1-3 verkligen har riktigt bra soundtracks. För att vara komponerat till en grå kloss med monohögtalare är det verkligen imponerande och något som verkligen håller i sig än idag. Med Nobou Uematsu förväntade jag mig inget annat än guld för öronen och det var precis det jag fick!
EAT THE MEAT
Så vem är då denna samling för? Jag som RPG-entusiast kan säga att jag uppskattar hur långt vi har kommit i denna genren. Detta är för mig en påminnelse och en blick tillbaka. Tyvärr har jag blivit så bortskämd med moderna system och att kunna läsa fullständiga meningar utan att stirra på en wiki samtidigt att förstå att jag inte är den menade publiken. Den tilltänka publiken är troligtvis en blandning av Final Fantasy fans och nostalgiker. En nischad produkt till en nischad marknad helt enkelt. Dock en extremt välgjord sådan.
Denna recension baseras på Switch versionen.
COLLECTION of SaGa FINAL FANTASY LEGEND. Lägsta pris 199 kronor enligt Switch E-shop 2021-01-06.
Recensionsex tillhandahållet av Square Enix.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
En stor mängd av spel- och produktrecensioner görs på Nördlivriggen som agerar testdator/testbädd.
