Ys IX: Monstrum Nox är det första spelet jag spelar i Ys-serien, som funnits på marknaden sedan 1987. Om de tidigare spelen håller samma klass har jag helt klart gått miste om något.
Spelet börjar med att den rödhårige äventyraren Adol och hans kompanjon Dogi anländer till staden Balduq. När de kommer dit blir Adol anklagad för att ha begått ett okänt brott och hamnar i stadens fängelse. Efter några dagar lyckas Adol fly från sin cell. På vägen ut stöter han på en mystisk kvinna som kallas för Aprilis. Hon skjuter Adol med en pistol som lägger en besvärjelse över honom. Adol förvandlas till en Monstrum, en slags varelse med magiska krafter. Aprilis behöver nämligen din hjälp att tillsammans med andra Monstrum åka till en dimension mellan liv och död, kallad för Grimwald Nox. Här ska vi tillsammans för att rädda staden från lemurer, monster som håller på att invadera Grimwald Nox. För att kunna lämna staden måste Adol och de andra Monstrums uppfylla Aprilis önskan. Till en början känns berättelsen relativt simpel, men ju längre in i spelet jag kommer desto mer intressant blir det. Spelet tar vändningar jag inte kunde se på centimeters avstånd och man undrar vad det är som faktiskt försiggår och vem den riktiga skurken är. Jag gillar verkligen storyn och världsbygget i det här spelet. Det finns mycket karaktärsutveckling i spelet, både bland dina Monstrum-vänner, men även bland hieroglyfriddarna, spelets antagonister och de som vaktar fängelset. Mycket fokus ligger på att utforska fängelset och lista ut dess hemligheter. Trots att jag aldrig har spelat serien förut kan jag förstå hela berättelsen, vilket jag uppskattar.
Ys IX: Monstrum är precis som alla andra Ys-spel ett Action-RPG. Du använder fyrkant för att slåss med en vanlig attack, fyrkant för att sikta in dig på fiender, L1 för att rulla eller springa om du håller inne knappen, cirkel för att byta karaktär och R1 med en kombination av kryss, cirkel, fyrkant, eller triangel för att göra en karaktärsspecifik skill, till exempel en attack som gör extra skada. Förutom detta har alla Monstrums en särskild gåva som du låser upp under spelets gång. Till exempel ger den första karaktären du låser upp, Wild Cat, förmågan att klättra upp för väggar genom att hålla inne L1, medan en annan karaktär, Hawk, ger dig vingar som gör att du kan glida från långa avstånd. Dessa gåvor gör att spelmekaniken ständigt utvecklas när du låser upp nya karaktärer samtidigt som de gör det roligt att utforska och hitta hemligheter, både i staden och i spelets olika dungeons. Jag tycker att kontrollerna känns riktigt bra och responsiva. Det enda negativa jag kan komma på är att spelet kan kännas lite väl lätt på normal svårighetsgrad (vilket var den jag spelade på). Som tur är finns det många svårare svårighetsgrader om du letar efter en hårdare utmaning.
Spelets struktur håller sig ungefär likadan under hela spelet. Du börjar varje kapitel på en taverna som kallas Dandelion. Det är här du hamnade efter att ha flytt från fängelset och återförenats med Dogi. Vad som börjar med att vara ett övergivet hus blir snart en livlig taverna tack vare Dogi och Chante, mannen som driver stället. På tavernan kan du ta dig an sidouppdrag från en anslagstavla, köpa nya och uppgradera vapen, laga mat som helar dig i strid och uppgradera ditt försvar i Grimwald Nox (mer om det snart). Efter att ha gjort det du behöver i tavernan är det dags att ge dig ut i staden och utforska. För att ta dig till särskilda platser i staden krävs att du samlar ihop Nox-poäng. Detta gör du genom att strida mot lemurer som finns i portaler i staden och att klara sidouppdrag. Den metoden sistnämnda ger mycket mer poäng än den första. När du samlat ihop hundra poäng låser du upp en portal till Grimwald Nox. Här kan du ta dig an två typer av utmaningar. Den första är att skydda en kristall eller Sphene från att förstöras av lemurer i vågor. Här blir spelet lite av ett tower defense då du kan uppgradera ditt försvar och din Sphene innan du ger dig i kast med utmaningen. Den andra utmaningen går ut på att krossa småkristaller under en viss tid. När du klarat av en utmaning lyfter en barriär och du kan utforska mer av staden. Efter att du tagit dig genom diverse cutscenes är det dags att bege sig till en dungeon där du möter några bossar och får lite story innan du kommer till en del som för mig var ganska luddig tills de sista kapitlet i spelet. Spelet byter nämligen perspektiv till en annan version av Adol; en version som inte har blivit en Monstrum och fortfarande är kvar i fängelset. Du får en förklaring till varför detta händer i slutet, men till en början var jag extremt förvirrad.
Själv tycker jag att det här upplägget fungerar bra i spelet. Sidouppdragen är oftast intressanta och hjälper till att måla upp karaktärerna. Livet i staden och utforskandet håller sig ständigt kul då du låser upp nya förmågor under spelets gång som ger dig tillgång till nya hemligheter.
Spelet kanske inte är det mest grafiskt imponerande jag sett i genren, men det ser ändå okej ut för det mesta. Något som jag tycker om är effekterna från dina specialattacker. Även UI:n och gränssnittet gillar jag. Det är lätt att navigera i menyer och veta vad man ska hålla koll på, som till exempel din och fiendens hälsa. Det ljudtekniska har jag inga bekymmer med. Karaktärerna låter bra, oavsett om du väljer japanska eller engelska röster, och den ständigt upptrappade musiken gör mig alltid redo för action.
Jag förväntade mig inte att gilla det här spelet så mycket som jag gjorde. Det är inte ofta ett Action-RPG har en så djup story som detta samtidigt som spelmekaniken känns riktigt tajt. Om du är ett fan av genren borde du definitivt ge Ys IX: Monstrum Nox en chans, vare sig serien är ny för dig eller inte.
Denna recension baseras på PS4 versionen.
Ys IX: Monstrum Nox
i samarbete med PriceRunner
Recensionsex tillhandahållet av NiS America.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.
5 kommentarer
Välkommen till den mest underskattade AJRPG någonsin! Om du gräver vidare har du hundratals timmar av underhållning framför dig. Du kan ju göra egna efterforskningar men eftersom du är nybörjare i världen Ys (uttalas ees som i geese) en mytoligisk försvunnen fransk civilisation som gett upphov till namnen Paris (likt Ys) och möjligtvis legenden av Atlantis, Ys ska av mystiska omständigheter sjunkit i havet.
Nog med backstory; Om du verkligen gillade nian kommer du definitivt älska åttan. Combaten är marginellt sämre, grafiken håller samma låga klass och spelet är i sig ljusare och mer mysigt. Nästan allt gör åttan bättre och anses allmänt vara det vara ett mästerverk bland fans av niche AJRPGs. Adol följer silent protagonist -tropen ovh vissa karaktärer skulle kunna få mer tid i rampljuset men settingen är en blandning mellan Lost och Your Name där du träffar andra skeppsbrutna (Adol har som vana att råka sänka skepp) vilka bygger en mysig by med och de andra ”råkar” vara doktorer, smeder etc. Den andra huvudpersonen Dana får en spela med i tidsskriptade småportioner vilka börjar som lite irriterande men blir de mest intressanta mot slutet. Dana är en fantastisk karaktär.
Ännu mer fantastisk är musiken. IX anses möjligtvis ha den svagaste setlisten i hela serien och du kommer bli mind-blown av vissa spår från VIII, Felgnana or Orinigs.
Om du även lyckats missa Falcoms andra flaggskepp’, Trails. in the sky trilogin, Crossbell duologin samt den senaste Trails of Cold Steel quadrilogin och har sådär en tusen timmar över vet du vad du ger dig in på om det faller dig i smaken.. Om du gillar världsbyggnad, internationell politik, karaktärsutveckling inklusive åldrande och turnbased (-ish) JRPGs. med lite Personainslag rekommenderar jag dessa varmt men spela i kronologisk ordning, i Ys kan du hoppa in var som helst och inte missa något viktigt.
Kul att du hittat en ”ny” serie och vi i communityt välkomnar förhoppningsvis ännu än frälst medlem. ’.)
Härligt att se ditt engagemang i spelserien ❤
Har faktiskt påbörjat Trails in The Sky och gillar det såhär långt. Har hört från många att både Ys och Trails/Kiseki-serien är lite som ”undangömda mästerverk” och är definitivt intresserad av att testa mer av spelen när jag får tid i framtiden 🙂
Kul att du gillar det! Som du säger: ”undangömda mästerverk”. Finns ingen bättre förklaring än så. Möjjlgtvis med tillägg att musiken generellt sett kan vara det bästa du hört i spelväg ,såvida du inte hatar up-tempo -melodisk metal, neoklassisk sådan (typ Castevaniaserien) och klassisk musik. Njut av serierna och sprid dess gospel, som du märker är vi Ys/Kiseki -fans lite väl påträngande. Det enda jag kan tycka är lite negativt är alla anime-tropes samt:
*Spoilers*
Att true ending i åttan är världshistoriens värsta deus ex machina.
Förlåt om jag spammar men om du är intresserad av åttan är det här https://www.youtube.com/watch?v=gwNUDAKKo4I en fanrecension av den. Ett citat: ”This is the kind of game that makes you remember why you fell in love with videogames to begin with and it saddens me just how under-appreciated it is. So hey! Let’s change that: play YS VII – I PROMISE you won’t regret it”.