Hem RecensionerSpelrecensionerPC Ys IX: Monstrum Nox

Ys IX: Monstrum Nox

av Jesper Gustavsson

Ys IX: Monstrum Nox är det första spelet jag spelar i Ys-serien, som funnits på marknaden sedan 1987. Om de tidigare spelen håller samma klass har jag helt klart gått miste om något.


Spelet börjar med att den rödhårige äventyraren Adol och hans kompanjon Dogi anländer till staden Balduq. När de kommer dit blir Adol anklagad för att ha begått ett okänt brott och hamnar i stadens fängelse. Efter några dagar lyckas Adol fly från sin cell. På vägen ut stöter han på en mystisk kvinna som kallas för Aprilis. Hon skjuter Adol med en pistol som lägger en besvärjelse över honom. Adol förvandlas till en Monstrum, en slags varelse med magiska krafter. Aprilis behöver nämligen din hjälp att tillsammans med andra Monstrum åka till en dimension mellan liv och död, kallad för Grimwald Nox. Här ska vi tillsammans för att rädda staden från lemurer, monster som håller på att invadera Grimwald Nox. För att kunna lämna staden måste Adol och de andra Monstrums uppfylla Aprilis önskan. Till en början känns berättelsen relativt simpel, men ju längre in i spelet jag kommer desto mer intressant blir det. Spelet tar vändningar jag inte kunde se på centimeters avstånd och man undrar vad det är som faktiskt försiggår och vem den riktiga skurken är. Jag gillar verkligen storyn och världsbygget i det här spelet. Det finns mycket karaktärsutveckling i spelet, både bland dina Monstrum-vänner, men även bland hieroglyfriddarna, spelets antagonister och de som vaktar fängelset. Mycket fokus ligger på att utforska fängelset och lista ut dess hemligheter. Trots att jag aldrig har spelat serien förut kan jag förstå hela berättelsen, vilket jag uppskattar.

Ys IX: Monstrum är precis som alla andra Ys-spel ett Action-RPG. Du använder fyrkant för att slåss med en vanlig attack, fyrkant för att sikta in dig på fiender, L1 för att rulla eller springa om du håller inne knappen, cirkel för att byta karaktär och R1 med en kombination av kryss, cirkel, fyrkant, eller triangel för att göra en karaktärsspecifik skill, till exempel en attack som gör extra skada. Förutom detta har alla Monstrums en särskild gåva som du låser upp under spelets gång. Till exempel ger den första karaktären du låser upp, Wild Cat, förmågan att klättra upp för väggar genom att hålla inne L1, medan en annan karaktär, Hawk, ger dig vingar som gör att du kan glida från långa avstånd. Dessa gåvor gör att spelmekaniken ständigt utvecklas när du låser upp nya karaktärer samtidigt som de gör det roligt att utforska och hitta hemligheter, både i staden och i spelets olika dungeons. Jag tycker att kontrollerna känns riktigt bra och responsiva. Det enda negativa jag kan komma på är att spelet kan kännas lite väl lätt på normal svårighetsgrad (vilket var den jag spelade på). Som tur är finns det många svårare svårighetsgrader om du letar efter en hårdare utmaning.

Spelets struktur håller sig ungefär likadan under hela spelet. Du börjar varje kapitel på en taverna som kallas Dandelion. Det är här du hamnade efter att ha flytt från fängelset och återförenats med Dogi. Vad som börjar med att vara ett övergivet hus blir snart en livlig taverna tack vare Dogi och Chante, mannen som driver stället. På tavernan kan du ta dig an sidouppdrag från en anslagstavla, köpa nya och uppgradera vapen, laga mat som helar dig i strid och uppgradera ditt försvar i Grimwald Nox (mer om det snart). Efter att ha gjort det du behöver i tavernan är det dags att ge dig ut i staden och utforska. För att ta dig till särskilda platser i staden krävs att du samlar ihop Nox-poäng. Detta gör du genom att strida mot lemurer som finns i portaler i staden och att klara sidouppdrag. Den metoden sistnämnda ger mycket mer poäng än den första. När du samlat ihop hundra poäng låser du upp en portal till Grimwald Nox. Här kan du ta dig an två typer av utmaningar. Den första är att skydda en kristall eller Sphene från att förstöras av lemurer i vågor. Här blir spelet lite av ett tower defense då du kan uppgradera ditt försvar och din Sphene innan du ger dig i kast med utmaningen. Den andra utmaningen går ut på att krossa småkristaller under en viss tid. När du klarat av en utmaning lyfter en barriär och du kan utforska mer av staden. Efter att du tagit dig genom diverse cutscenes är det dags att bege sig till en dungeon där du möter några bossar och får lite story innan du kommer till en del som för mig var ganska luddig tills de sista kapitlet i spelet. Spelet byter nämligen perspektiv till en annan version av Adol; en version som inte har blivit en Monstrum och fortfarande är kvar i fängelset. Du får en förklaring till varför detta händer i slutet, men till en början var jag extremt förvirrad.

Själv tycker jag att det här upplägget fungerar bra i spelet. Sidouppdragen är oftast intressanta och hjälper till att måla upp karaktärerna. Livet i staden och utforskandet håller sig ständigt kul då du låser upp nya förmågor under spelets gång som ger dig tillgång till nya hemligheter.

Spelet kanske inte är det mest grafiskt imponerande jag sett i genren, men det ser ändå okej ut för det mesta. Något som jag tycker om är effekterna från dina specialattacker. Även UI:n och gränssnittet gillar jag. Det är lätt att navigera i menyer och veta vad man ska hålla koll på, som till exempel din och fiendens hälsa. Det ljudtekniska har jag inga bekymmer med. Karaktärerna låter bra, oavsett om du väljer japanska eller engelska röster, och den ständigt upptrappade musiken gör mig alltid redo för action.

Jag förväntade mig inte att gilla det här spelet så mycket som jag gjorde. Det är inte ofta ett Action-RPG har en så djup story som detta samtidigt som spelmekaniken känns riktigt tajt. Om du är ett fan av genren borde du definitivt ge Ys IX: Monstrum Nox en chans, vare sig serien är ny för dig eller inte.


Specifikation

Denna recension baseras på PS4 versionen.

Ys IX: Monstrum Nox

 

 

i samarbete med PriceRunner

Recensionsex tillhandahållet av NiS America.
Tillhandahållaren av spelet har inget inflytande över artikelns innehåll.

Du kanske också gillar

Lämna en kommentar