Trackmania² Lagoon

Trackmania fortsätter sin vana trogen att komma ut med fler instanser av deras andra iteration av serien. Denna gång är det tropiska öar med galna berg-och-dalbana banor som verkligen tar dig fram och tillbaka. Men hur står sig spelet? Är även det upp och ned, eller faller det bara rent av pladask?

Vad är detta?

TrackMania²:s serie spelas på ett flertal olika format (Uplay, Steam) men för vår del så spelades det i Trackmanias egna klient; ManiaPlanet. Därigenom kan du ta del av TrackMania² Lagoon, som läggs till däri. Där fjolårets spel; Trackmania Turbo är en blandning av diverse Trackmania spel, så är detta mer fristående.

ManiaPlanets ålderstigna gränssnitt drar ner lite på intrycket, men spelets arkadmässiga styrkor överkommer dessa lätt. Du får ett snabbt spel i tropisk miljö med 65 banor. Lägg därtill att du har sex spellägen: Time Attack, Round, Team, Cup, Laps och Chase (Samarbetsläge), och du får ett väldigt kompetent spel till det snälla priset 200 kronor.

Du tävlar om att få medaljer (brons, silver, guld) men huvudsakligen vill du nå en bra tid, då spelet har både nationella och internationella rankningslistorna. Dessa listor är dessutom de du initialt vill slå, då du faktiskt har stor chans att hamna i toppen för Sverige, eller för den delen världen. Detta är en rejäl utmaning såväl som att få guldmedalj i de sista av banorna som blir riktigt kluriga.

Onlinemässigt så fungerar det väldigt smidigt då du dels har tillgång till mängder av banor (officiella såväl som användarskapade) så det finns alltid en guldmedalj att ta. Sedan har du även tillgång till att spela lokalt i både turordningsbaserade race som lokala nätverkslägen. Allt online/LAN baserat fungerar smidigt och du finner i regel alltid en bana att köra mot andra utan några som helst problem.

Men hur är upplevelsen?

I ett spel som inte tar sig på allt för stort allvar, så finns det ändå en grund av tävlingsinriktning. Du vill hela tiden klå nästa tid, och kommer därför köra om banor hela tiden. Till och med om du slinter till och tappar ett par hundradelar så startar du om. På detta sätt så nöter du verkligen banorna tills varje kurva, loop och höga hopp sitter i ryggmärgen.

Spelet står verkligen och faller med detta grundläggande nötande, och är du av den mer otåliga typen så bör du ta dig en extra funderare innan du tar dig an spelet. På det sättet påminner det om Trials serien, där man hela tiden startar om för att sätta tiden eller ens komma igenom banan. Här är det aningen mer förlåtande och har mer ”skill” då du verkligen behöver få in banan i huvudet och sedan har minst lika stor chans att klara den som vem som helst. Det finns inte mycket som är slumpmässigt på det sättet, utan om du verkligen lär dig banorna så har du alla möjligheter att klå guld såväl som de internationella tiderna.

Utöver detta så kan man även skapa sina egna banor, och ges stora möjligheter att skapa egna lackeringar till bilarna såväl som dina egna galna banor. Det är verkligen bara fantasin som sätter stopp här och förser spelarna med i princip oändligt med nya banor.

Om vi tittar snabbt på styrning och känsla så kan man lugnt säga att Trackmania serien slipats länge och väl. Styrningen är direkt och du kan förutse olika underlags förhållanden snabbt efter du lärt dig hur de ter sig.

Fartkänslan är bra i sin enkla snygga grafik, och även om man färdas då och då över 500 km/h så får man grepp om hur man tacklar de snabba hastigheterna.

Fördelar och nackdelar

Där Trackmania Turbo var en mer komplett upplevelse; med olika typer av bilar, och avsevärt fler banor, så faller TrackMania² Lagoon aningen kort. Men då det mer är som en köpbar instans som i sig ger många speltimmar, så är det inget att riktigt bry sig om. Däremot kan jag tycka att det är konstigt att de inte uppdaterat gränssnittet mer i ManiaPlanet då de har ett snyggare sådant i Trackmania Turbo. Spelet är lite speciellt också då det går lika bra att spela med handkontroll som tangentbord; det är ändå ett arkadspel. Sedan kan jag tycka att det är aningen skönare med handkontroll i detta fall, men det är en smaksak, och i slutänden är det bra att vilken typ av användare som helst kan ta sig an spelet.

Spelet kan tappa momentum när man kommit igenom de flesta banor, och du bara har tider att slå. Det är förvisso här banbyggandet kommer in, men det räcker bara en bit innan man tröttnar, då spelet innehåller en typ av bana och bildesign. Men det är en nackdel som man får leva med, då det ändå tar en tid att komma dit, och vid det laget så har du utan problem fått valuta för dina tvåhundra kronor.