Tony Hawk’s Pro Skater 3 + 4

Denna sommar har jag skejtat fler kilometer än jag har gått med mina två fötter. Jag hoppades att det skulle innebära att jag automatiskt var bra i den nysläppta remastern Tony Hawk’s Pro Skater 3 + 4 – men sanningen visade sig vara betydligt dystrare än jag hade anat.

Spelet i sig däremot? Fantastiskt.

Detta är på alla sätt ett klassiskt Tony Hawk’s Pro Skater-spel. Här handlar det inte om realistiska trick eller total precision – nej, nej. Fokuset ligger istället på att vara ett arkadigt, snabbt och “enkelt att lära sig men svårt att bemästra”-upplägg som helt enkelt ska vara kul. Och det har utvecklaren Iron Galaxy Studios lyckats med galant. Låt oss börja!

Kartor och flow

Målet med en remaster är enkelt: återskapa originalet, men med quality-of-life-uppdateringar, förbättrade texturer och en allmänt modernare känsla – samtidigt som det som gjorde originalet unikt finns kvar. Jag erkänner: jag har inte spelat originalspelen från 2001 och 2002, men en snabb googling bekräftade att kartorna verkligen är oerhört väl återskapade. Nu är de bara snyggare och mer detaljerade!

Banorna består i vanlig ordning av rails, trappor, ramper och objekt som går att grinda på – även när det känns som att det egentligen inte borde gå. Från hinder till hinder flyter skejtandet på något oerhört väl och känslan när du sätter snygga combos, landar tricks och får höga poäng är precis lika tillfredsställande idag som för 20 år sedan.

17 – så många banor får du med i Tony Hawk’s Pro Skater™ 3 + 4. Visst, de är små till ytan, men eftersom varje bana lätt kan ge flera timmars nöje – samtidigt som de alla är väldigt varierade – finns det gott om yta att sparka runt i. Tokyo, Kanada, Alcatraz-fängelset, you name it. Det vore oerhört coolt om välkända skateparker från verkligheten hade fått plats, men det är väl därför spel som Skate XL och Session finns.

Banorna kan dels spelas som del av karriärsläget, där du får två minuter på dig att klara diverse uppdrag och låsa upp nya kartor samt pengar till ny bräda, hjul eller griptape. Jag valde istället att köra Freemode-läget, där du kan välja vilken bana du vill och skejta hur länge som helst – ingen tvåminutersgräns här inte. För mig som ganska snabbt blev less (och stressad) av den där timern är det ett oerhört välkommet tillägg.

Och ja – jag måste faktiskt fortsätta ösa beröm. Om du tröttnar på de sjutton kartor som följer med kan du istället skapa egna, eller köra kartor som andra användare byggt. Man blir nästan tårögd.

Njutning för alla – skater eller icke

Du kastas först in i en kort tutorial där du lär dig grunderna av ingen mindre än självaste Tony Hawk. Vill du istället spela som en Alien? Det går också bra. Men ännu bättre är att spelet nu har 35 olika skaters att välja bland – från legendarer som Rodney Mullen till OS-mästaren Yuto Horigome. Att se så många familjära namn är svinkul, och den känslan återkom när jag kollade på urvalet av brädor. Visst, sortimentet är något begränsat, men flera klassiska skatemärken finns med. Jag kan bokstavligen bygga en exakt likadan bräda i verkligheten.

Och för dig som inte bryr dig om ovanstående nörderi? Strunta i det. Välj en bräda och en skater som du tycker är fräck (eller skapa en egen karaktär) och kör på! Oavsett val får du en karaktär med hög detaljnivå och silkeslena animationer. Verkligen – rörelserna är något oerhört mjuka och fina. Att kontrollerna dessutom är enkla att komma in i är också ett plus för tillgängligheten. Släpp musen – här behöver du bara tangentbordet eller en handkontroll. Skejtandet känns tajt och responsiv och borde sitta i ryggmärgen för er veteraner. 

Det tar lite tid att lära sig (mycket tid, i mitt fall) men till slut faller bitarna på plats och du lägger trick som faktiskt ser genuint coola ut. ”Ta bild med photomode”-coola. För ja, photomode finns också – och den är precis lika intuitiv som resten av spelet. Men bakom dessa till synes enkla kontroller finns ett rejält djup. Att titta på någon som faktiskt bemästrat Tony Hawk’s Pro Skater är nästan som att se magi. ”Hur gör man så?” För den som är villig att lägga tid på att lära sig tricks och kartor finns här ett komplext, roligt och framför allt tillfredsställande djup.

Jag har tyvärr inte hunnit testa onlineläget, men om det fungerar som tänkt (med crossplay dessutom!) är det ännu mer grädde på moset. Det börjar bli mycket grädde nu. För ja – den här remastern gör så mycket rätt.

… men några smärre pain points

Det enda jag faktiskt blev besviken på var spelets soundtrack. Jämfört med originalen är det här, enligt mig, betydligt svagare. En smaksak, givetvis. Men även för er som hoppas på sann nostalgi lär det bli en liten besvikelse att runt 80 % av låtarna har ersatts. Musiken är inte dålig, och den passar absolut stämningen – men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tystade musiken och körde på min egen spellista istället.

Jag upplevde också några få områden som laggade. Inte med låg FPS, men genom frekventa och irriterande hack. Det skummaste av allt var att detta var avgränsat till oerhört specifika områden på banorna, så det gällde bara att undvika dem (vilket är svårt). I övrigt lirade det på något oerhört väl. Ett roligt bugg som jag stötte på var att karaktärerna stönade i högsta volym, trots att jag hade dragit ner volymnivån i inställningarna. Det gjorde att karaktärerna stönade i överdrivet hög volym varje gång jag kraschade – vilket hände ofta. Komiskt.

Värt ett köp? Absolut.

Det är lätt att tro att en remaster bara handlar om att putsa upp grafiken och kasta in lite nya menyer. Men Tony Hawk’s Pro Skater 3 + 4 visar att det kan vara mer än så. Här har utvecklarna verkligen lyckats bevara känslan av att sitta och nöta trick tills fingrarna krampar – samtidigt som det känns fräscht och modernt nog för att funka år 2025.

Visst, soundtracket kunde ha varit bättre och jag är fortfarande rätt kass på att sätta långa combos. Men det gör inte så mycket. För när jag susar fram över ramper, grinda:r på saker som ingen borde kunna grinda på och sätter den där sista kickflippen precis innan timern går ut – då fyller det mig med samma tillfredsställande känsla som en verklig skateboard gör. Fans av originalspelen kommer absolut sakna soundtracket och jag har hört klagomål över att open-world systemet från Tony Hawk’s Pro Skater 4 är borta – men för en nybörjare till serien spelar det ingen roll. Och för er som inte är det – ni lär ändå njuta av att spelet lyckats på så många andra sätt!

Det här är helt enkelt Tony Hawk’s Pro Skater precis som det ska vara. Och det är rätt svårt att inte älska det. Ett givet “Bra köp” oavsett vem du är – veteran eller nybörjare.