Potion Permit

“Life simulation”- eller livssimulatorer är en av de mest populära spelgenrerna idag, med titlar som Animal Crossing: New Horizons och Stardew Valley. Alla succéer av stora mått. Inte konstigt då att fler spel utvecklas i samma genre. Nu ska vi ta en titt på ett sådant, nämligen Potion Permit!

Spelet börjar med att vi får skapa vår karaktär. Du får välja kön och andra finesser, såsom hår- och hudfärg. Efter det får vi en liten introduktion till spelets premiss. Vi tar rollen som en kemist från läkarförbundet i huvudstaden och har blivit förflyttad till den lilla byn Moonbury, där folk har börjat bli sjuka. Moonbury’s borgmästare hävdar att du är den bästa kemisten i trakten och perfekt för jobbet. Som vanligt i livssimulatorer är huvudberättelsen inget att hänga i granen, utan snarare den berättelse du skapar under vägen genom relationer till byborna och så vidare. Jag tycker ändå att premissen är intressant, eftersom det inte är den typiska “du är borgmästare” eller “du är bonde”, utan att du här istället är en läkare.

Lite karaktärsintro…

Något jag slogs av tidigt är hur vackert spelet är. Precis som Stardew Valley tar det sig an en retroinspirerad pixelgrafik, men jag tycker nästan personligen att det här är snyggare, i alla fall när det kommer till karaktärer. De har alla personlighet och charm med detaljrikedom som starkt påminner om fjolårets Eastward. När du går runt i staden kan du prata med karaktärerna och ge dem gåvor. På så vis fylls deras lyckomätare och när de blir tillräckligt fulla kan du välja att ingå en relation med vissa av karaktärerna. Det finns dock en huvudaspekt som skiljer detta spel från Stardew Valley, nämligen att så fort du väljer att ingå i en relation är du fastlåst i den under resten av spelet. Dessutom är de begränsat med vilka karaktärer du ens kan ha en relationer med, vilket är lite synd då alla karaktärer har unika personligheter.

När du inte går och pratar med bybor är du förmodligen ute på ett uppdrag eller samlar ingredienser till brygder. I början av spelet får du mycket uppdrag som handleder dig genom dagarna. De agerar mest som tutorial på hur saker går till. Det kommer mer konkreta uppdrag senare också, som bland annat låser upp nya områden att utforska, men dessa kommer betydligt mer sporadiskt.

En vanlig dag i spelet ser oftast ut så här: Du får larm om att en patient har insjuknat och måste bota den, sedan går du och interagerar med patienten för att se vilken brygd som ska bryggas och sedan går du tillbaka till patienten för att bota den. 

På plats på sjukhuset får du göra ett litet memory-minispel för att lista ut vilken brygd som behöver tillverkas och dessa brygder kan tillverkas i en kittel i ditt hus. När du skapar brygderna är det lite som ett blockpussel, där alla ingredienser har olika blockformationer och du måste pussla ihop dem för att skapa den önskvärda brygden. Varje patient har en tidsgräns och om du inte hinner bota deras sjukdom kommer din tillitsnivå att sjunka, vilket gör det svårare för dig att hamna i relationer med folk i byn. När du spelat ett tag kan du expandera byggnader och områden du kan utforska. Dessutom kan du dekorera din lya för att göra den mer personlig.

Jag gillar verkligen vad de gjort med bryggandet. Eftersom det är en så stor del av spelet som det är uppskattar jag att de inte bara gjorde brygdskapandet till ett knapptryck.  

När det kommer till spelets kontroller är de relativt enkla och intuitiva. Du har olika redskap du kan använda för att samla material (hugga ner träd med en yxa, slå sten med en hammare och så vidare). Du kan även använda valfritt redskap för att ta död på fiender som försöker ta död på dig när du är ute och letar. Till din hjälp har du även en rull-knapp för att ta dig ut ur svåra situationer. Alla dessa handlingar kräver dock energi och när du fått slut på energi måste du vila tills nästa dag. Jag gillar även hur enkelt det är i de lite mer actionbetonade momenten. Potion Permit är ett “lugnt spel” och det är förmodligen inte meningen att du ska dö stup i kvarten.

När det kommer till ljudbilden tycker jag att den passar riktigt bra. Musiken är lugn och upplyftande och ljudeffekterna är härligt “retro”, vilket passar artstylen. Detta är även ett sådant spel man inte behöver anstränga sig så mycket och kan göra något annat under tiden (till exempel lyssna på Nördliv Podcast) och därför uppskattar jag att musiken inte bidrar till en fartfylld stämning.

En sak jag måste anmärka på, trots att det inte förstörde spelupplevelsen, var att spelet fick stora framedrops ibland, oftast när jag var och utforskade. Detta är troligtvis för att jag spelar på Nintendo Switch, så om du spelar på en annan plattform kanske det inte märks lika tydligt, men tyckte det ändå var värt att påpeka.

Sammanfattningsvis är Potion Permit ett bra spel för dig som gillar livssimulatorer och vill ha något nytt att göra efter Animal Crossing: New Horizons och Stardew Valley. Spelet har mycket innehåll och stor återspelning möjlighet, vilket jag tror kommer falla många i smaken.