Pokémon Legends: Z-A

Tänk dig en glittrande metropol där ”monster” har tagit över varje gränd, varje tak och varje kafé – där gamla bekanta mekaniker plötsligt känns… nya?! Där du inte längre springer fritt över ängar och berg som i Legends: Arceus, utan istället fångar och slåss mitt i en levande stad som aldrig tycks sova. Det låter galet roligt – särskilt för Pokémon-fantaster – nästan som ett experiment. Och vet du vad? Pokémon Legends: Z-A har äntligen fört serien framåt. Sedan hur långt… ja det är frågan!

Pokémon Legends: Z-A är på många sätt Game Freaks mest modiga steg på länge – men också ett av deras mest motsägelsefulla. Här har vi ett spel som utspelar sig fem år efter X och Y, helt och hållet i Lumiose City – en version av Paris där modebutiker, kaféer och trånga gator samsas med stridande Charizards och skränande Trubbish. Det är lika charmigt som det är förvirrande, och det är den där balansgången spelet dansar på hela vägen igenom.

Lumiose City har förresten fått en rejäl uppgradering med förbättrad belysning, detaljer och animationer som gör staden mer levande – åtminstone i kontrast mot tidigare iterationer. Små ljuseffekter, reflektioner i vattensamlingar och förbättrad textur på byggnader ger en något större känsla av realism, vilket gör att spelare lättare kan känna stadens puls – även om vissa områden ändå upplevs som repetitiva och NPC:er kan kännas torftiga.

Borta är de vidsträckta fälten och snötäckta bergstopparna. Istället delas staden in i små “Wild Zones” – park-liknande områden där du kan möta Pokémon som om någon byggt miniatyrversioner av naturen mellan skyskraporna. En isig park här, en sandig innergård där. Idén är smart på papper, men i praktiken känns det ibland mer som att Lumiose förvandlats till ett zoo med dålig stadsplanering. Vem vaktar butiken medan en Mega-utvecklad Gyarados vrålar utanför? Det får man nog aldrig veta riktigt – men så långt skulle aldrig riktigt berättandet gå i ett av dessa spel i alla fall – tänker jag.

Det händer skumma saker i Lumiose City!

Striderna – nu i realtid

Det är dock i striderna som Z-A verkligen glänser. För första gången i ett Pokémon-RPG kan både tränare och Pokémon röra sig fritt under strid. De klassiska turordningsbaserade duellerna är borta – istället styr du själv när och var du attackerar. Attacker har laddningstid och nedkylningsintervall (cooldowns) istället för PP, vilket gör tajming och positionering avgörande. En tung attack tar tid att ladda, medan enklare drag kan användas snabbare men med mindre effekt. Plötsligt handlar allt om rörelse – att undvika fiendens attacker, placera sig rätt och läsa av motståndaren. Det känns oväntat fräscht, och även om det inte revolutionerar genren, så är det ett stort steg framåt för själva Pokémon-serien.

Mega Evolution-systemet är också tillbaka, men i en uppdaterad form. Under strid kan du samla Mega Power Orbs som faller från fiender, och när din mätare fyllts kan din Pokémon gå in i Mega-form under begränsad tid. Det kräver viss tajming och planering – samt att det ser coolt ut när exempelvis Mega Greninja eller Mega Delphox tänder upp arenan. Mega Evolution-systemet är inte bara tillbaka – vissa Pokémon, som Mega Starmie, introduceras med helt nya förmågor och strategiska möjligheter. Värt att nämna här lite kort är att det även finns Alpha Pokémon i spelet. Dessa är aningen större Pokémon, med rödglödgande ögon och med bättre stats. I grund och botten en svårare Pokémon bara – som står ut lite med sina röda ögon.

Detta gör att dina teamval kan bli mer varierade och dynamiska, och ger fler sätt att anpassa stridsstrategin än i tidigare spel. För mig är alla dessa nyheter givetvis välkomna – de gör spelandet mer varierat, även om skillnaderna i praktiken är ganska små när du faktiskt spelar. Jag gillar att samla Pokémon i de olika zonerna, men i slutänden behöver du inte riktigt finliret – d.v.s sätta upp några strategier egentligen. Bara gå lite i sidleds och se till att du har mängder av hälso-potions – och vips klarar du allt! Det ska mycket till för att spelet ska vara genuint svårt.

Nåja, för den som vill tävla mer strukturerat, finns dessutom Z-A Royale, nattliga stridszoner där du kan delta i rankade matcher online. Här klättrar du i rang – från Z upp till A – i ett slags urban battle-league som påminner om både gamla Battle Tower-system och moderna onlinespel.

Nattliga räder är ett måste! Särskilt mot Mega Evolution Pokémon!

Det nya samarbetsläget online låter dessutom upp till fyra spelare slåss sida vid sida i realtid mot kraftfulla bossar eller Mega-Pokémon som hotar stadens zoner. Det är första gången en sådan funktion finns i ett huvud-Pokémon-spel, och det fungerar faktiskt förvånansvärt smidigt – särskilt i de mer koordinerade co-op-uppdragen. Du kan dessutom hantera Pokémon-byten och utrustning via ett nytt armbandsgränssnitt, vilket gör att du slipper gå in i menyer eller återvända till Pokémon Centers. För barn och Pokémon-fans är allt detta nog rena drömmen – för oss vuxna, kanske mer ett fascinerande steg framåt – om ett återhållsamt sådant.

Berättelsen då? Jo, den finns där. Typ. Det hittas här någon form av intrig kring stadens framtid, om hur Pokémon som löper amok påverkar världen och ett mysterium kring Mega Evolutions i sig. Den gör mest sitt jobb – som bakgrund för att ge dig anledning att fortsätta kasta Pokébollar. Jag skulle säga att den egentligen är papperstunn, men detta är säkert inget nytt för serien, även om Legends: Arceus hade en i mina ögon bättre sådan. Dialogerna är lika många som mängden Pokébollar du kastar – men säger dessvärre extremt lite. Vissa NPC:er verkar bara existera för att hålla dig kvar i staden, snarare än att ge dig något vettigt att göra. När spelet gång på gång överförklarar mekaniker du redan förstått, börjar man sakna tystnaden i Hisuis vildmarker.

Och just där – i kontrasten mellan Legends: Arceus och Z-A – syns spelets själ. Där Arceus handlade om utforskande, upptäckarlust och ett nästan arkeologiskt lugn, är Z-A ett kaotiskt virrvarr av urbana zoner och återbesökta stadsdelar. Stämningen är visserligen härlig i början, med franska accenter, bekanta melodier och blinkningar till X och Y (även om de flesta går över mitt huvud), men den blir snabbt enformig. Byggnaderna flyter ihop, kartan känns klaustrofobisk och trots alla hustak du kan klättra upp på, finns det sällan något genuint nytt att upptäcka.

Grafiskt har dock Game Freak tagit ett tydligt kliv framåt. Lumiose City ser äntligen ut som en riktig stad, med glansiga ytor och bättre ljussättning än någonsin tidigare i serien. Det är inte revolutionerande – men för Pokémon känns det nästan lyxigt. Jag märker att hårdvaran äntligen börjar användas på ett vettigt sätt – särskilt om du har Nintendo Switch 2-utgåvan vilket flyter på i sköna 60 fps. Äntligen skulle jag säga! För de med enbart Nintendo Switch däremot skulle jag säga att ni bör tänka en extra gång innan ni köper. Visserligen har Pokémon-serien aldrig varit känd för att kräva exakt tajming, men då det ändå är lite mer av ett krav här – kan det vara värt att ha i åtanke.

Hur som helst, det som verkligen sticker ut är ändå spelloopen. Fånga, slåss, uppgradera – och gör det om och om igen. Det fungerar riktigt väl. För yngre spelare, och för trogna fans som bara vill jaga och samla, är Z-A ett litet paradis i stadsmiljö. För andra – de som vill ha en mer levande berättelse eller meningsfulla sidouppdrag – kommer det kännas tunt. Men för de som söker den där smått beroendeframkallande känslan – samtidigt som du vill ha lite förnyelse inom spelserien, då vinner spelets fördelar över dess nackdelar. Tro det eller ej!

Så vad är Pokémon Legends: Z-A i slutändan? Ett modigt försök? Ett nödvändigt experiment? Ett spel som vågar göra något nytt men fastnar halvvägs. För barnen är det ett drömspel att ta med på bussen, för vuxna fans ett fascinerande, men ofullbordat, steg framåt. Och kanske är det precis så det ska vara – ett bevis på att även världens största spelserie fortfarande kan chansa, snubbla lite, och ändå landa på fötterna. När allt kommer till kritan – om du bara, bara, vill fånga ännu en Pokémon och njuter av att planera hur du vinner striden i realtid – då är det här spelet för dig.