Outriders

People Can Fly gillade uppenbarligen att göra Gears of War: Judgement då de har brutit ner det i atomer för att sedan skapa en egen sammansättning där ’looter shooter’ är ledordet. Är det ett snarlikt spel som tillför något eller känns det som en mindre bra kopia av den utomjordingsslaktande titeln från Microsoft? Oavsett vilket är det inte någon perfektion…

Det första du får göra är att skapa din egen karaktär. Karaktärsskaparen är ganska standard för att inte säga strax under. Du erbjuds välja mellan man eller kvinna samt en handfull ansikten, frisyrer, hudfärg och färg på hår och ögon. De tre sistnämnda finns det bara fem variationer var på vilket är alldeles för lite. Man får också välja mellan olika klasser. Valen påverkar vilka förmågor man får och därför hur man kommer spela. Vill du vara mer av en ’tank’, ’support’, närstrid eller mellandistans? Valet är ditt! Efter den ganska fattiga karaktärsskaparen är det dags att börja spela.

Jorden har gått under och mänskligheten har delat upp sig i två farkoster, varav en fortfarande existerar. Som av en ren händelse är det på den farkosten du befinner dig. Ditt och dina överlevande kompisars uppdrag är att hitta ett nytt hem; en ny planet att bo på. Planeten ni hittar heter Enoch och är snarlik jorden med några få skillnader, som exempelvis stora, aggressiva monster. Du blir skadad av den enorma kraften Anomaly. Eftersom ingen riktigt vet vad den är kallar de den för just det, anomali. Den är kraftfull, men den verkar inte lyda under några av fysikens alla lagar, den är en anomali. Dina kamrater väljer att frysa ner dig. 31 år senare väcks du och planeten har förvandlats från grönskande natur till skyttegravar och förödelse. Vid uppvaknandet upptäcker du att du blivit Altered, en person som kan kontrollera Anomaly. Du får döpa din karaktär till vad du vill, men du kommer kallas för Altered.

Spelet påminner mycket om Gears of War där man gömmer sig bakom ett skydd, tittar fram, skjuter och repetera. Det som får Outriders att sticka ut är två saker: en oanad Bloodborne-aspekt och kraften som kallas Anomaly. Beroende på vilken typ av klass du valt får du tillgång till olika anomaly-krafter. Jag valde ’pyromancer’ vilket betyder att jag använde mig av eldattacker från mellandistans. Det var en bra klass att börja med då den är ganska allround. I stället för att såga sönder utomjordingar med motorsåg, kan man tända eld på dem. Det känns inte särskilt nytt, men modernt då man inte behöver se en kortare filmsekvens så fort man använder attacken som i Gears of War delar fiender på mitten. 

Den oväntade Bloodborne-aspekten är att man uppmanas att spela extremt aggressivt. Det kan tyckas motsägelsefullt i ett spel som går ut på att gömma sig och skjuta på fiender. När man tar skada i Bloodborne har man ett fåtal sekunder på sig att slå på fienden för att återfå en del av sin förlorade hälsa. Outriders bygger stora delar av sitt spel på den mekaniken. Beroende på vilket attribut ditt vapen har och vilken mod du sätter på det kan du öka på din förmåga att återfå liv. Till skillnad från Bloodborne har man inga andra objekt som kan ge dig liv. Du måste därför förlita dig på din egen förmåga att spela offensivt i ett annars primärt defensivt spel. Fienderna är också väldigt aggressiva vilket leder till att man snabbt måste flytta sig mellan olika objekt som kan användas som skydd.

Bloodborne har också bossar. Det har Outriders också. Dock är de inte lika prominenta i spelupplevelsen. Bossarna varierar i både storlek, typ av skada (el, gift, eld osv) och snabbhet. En man som kommer ur ett elkraftverk är ensam medan en spindel som bor inuti en vulkan åkallar sina explosiva, nykläckta avkommor. Det finns således en stor variation bossarna emellan. 

Det finns två olika nivåer att öka på: den som påverkar din klass och den som påverkar världen. När man går upp i sin klassnivå får man en poäng att använda till sitt ’skill tree’. Den delen är väldigt standard. När du går upp i världsnivå får man en ny svårighetsgrad och det känns kul, spännande och nytt. Väljer man att spela på högre svårighetsgrad får man både mer och bättre ’loot’. Det finns 15 världsnivåer och redan på nivå sex börjar det bli märkbart svårare. Spelet är därför anpassningsbart till varje individs förmåga och preferens.

Gesundheit!

Kontrollerna gör att spelet står ut ännu mer från sin inspirationskälla. De känns oftast logiskt placerade, även om det aldrig riktigt satte sig att gömma sig bakom hinder med X och hoppa över dem med cirkel. Min spelarintuition rubbades och jag tryckte konstant fel. De andra känns dock rimliga. Sikta, skjuta, springa, närstridsattack och omladdning etc sitter där de förväntas sitta. Det som gör kontrollerna bra är hur väl de svarar på knapptryck. Jag upplevde aldrig att jag misslyckades med något för att kontrollerna inte svarade på det jag gjorde. Visades det ett X vid ett skydd och jag tryckte, då sprang också karaktären dit för att ta skydd.

Ett spels viktigaste detalj är verkligen inte det visuella. Om ett spel är dåligt och snyggt är det dåligt, om ett spel är bra och snyggt är det bättre. Outriders hör klart hemma i den senare kategorin. 4k 60 fps utlovas och det är precis vad som fås – konsekvent! Oavsett hur mycket effekter och hur många fiender som var på skärmen samtidigt fanns det ingen antydan till att fps:en skönk under 60. Både NPC:er och världen har klara och många detaljer som får dem att smälta samman till en helhet. Miljöerna har en stor variation dem emellan. Du kommer få pulsa i snö, springa genom en skog och klättra ner i en vulkan. Mycket krut har lagts på det visuella och det lönar sig; det redan bra spelet blir bättre. Alla delar är riktigt snygga, förutom skuggorna som stundvis kan se grumliga ut.

Musiken är även den en aspekt jag gillar. Eller, rättare sagt, jag tror jag gillar musiken. Den är bombastisk när den förväntas vara det, men den fastnar inte. Efter 20-talet timmar i strid kan jag fortfarande inte säga någonting om den. Ljudeffekterna är desto bättre. När man får slut på ammunition och måste ladda om ljuder ett tillfredsställande klick när magasinet är färdigladdat. Stöveltrampen ger från sig ett ljud som är mer taggande än musiken. Tyvärr spelar man ensam och inte i en stor armé (eller med max två andra spelare), så det kollektiva stöveltrampet framgår aldrig. Det är synd eftersom ljudet av ett par stövlars stampande låter oförtjänt trevligt!

Det är fullkomligt oförsvarbart!

Att spela ensam går bra och att spela med andra fungerar också riktigt bra. Jag tappade aldrig kontakten med någon annan spelare. Dessvärre tappade jag kontakten otaliga gånger när jag spelade själv. Man måste nämligen vara online även i singleplayer. Varför? Varför?! VARFÖR?! Hur tänker man att det är en bra idé? Om servrarna strular (jag kommer till det) kan man inte spela produkten man betalat för och har installerad på sin konsol. Jag som konsument ser det som ett enormt tapp för en produkt. Man ska inte vara tvungen att befinna sig i sitt hem och vara uppkopplad för att kunna spela. Ponera att du har strul med din internetleverantör (en i vår Discord hade det i nästan två månader). Du förstår att du inte kan spela World of Warcraft eller League of Legends, men Outriders, det där nya spelet publicerat av Square Enix verkar tämligen intressant. När finner jag ett bättre tillfälle att prova det? Vore det då inte bedrövligt om svaret på frågan var ”när du har internet”? Jag blir bara så less när det i övrigt är ett så pass bra spel…

Mina tankar kring Outriders är många och motstridiga. Spelet gör det mesta rätt, även om det inte på något sätt är banbrytande för genren. Dessutom finns ett fatalt snedsteg som drar ner en annars bra produkt markant. Att man måste vara inloggad för att kunna spela singleplayer är fullkomligt obegripligt, för att inte säga oförsvarbart. Om deras servrar hållit en tipptoppstandard redan från start hade inte problemet varit kännbart. Nu är fallet inte, men spelet var stundvis riktigt bra och potentiellt vansinnigt beroendeframkallande. Jag väljer att lita på att deras servrar kommer förbättras. Även om de behåller onlinekravet på singleplayer kan jag ge det utmärkelsen Bra köp – om än med ett höjt ögonbryn.