Innehållsförteckning
Jag kan inleda med att säga så här: Wow – vilket stiligt tangentbord NZXT har skapat! NZXT Function Elite MiniTKL kombinerar en elegant design med ett robust 13 mm tjockt aluminiumchassi och imponerande RGB-belysning som verkligen fångar ögat.
Introduktion
Visst finns det många snygga tangentbord på marknaden, men det här sticker sannerligen ut med sin unika RGB-belysning, som jag kommer till senare. Tangentbordet finns i två utföranden – vit och svart – båda lika stilfulla, och den rejäla vikten på 1,1 kg bidrar till en premiumkänsla som verkligen gav mig ett väldigt gott första intryck. Nåväl, nu sätter vi igång med recensionen!
Design
Två saker kommer i tanke när jag ser detta tangentbord för första gången, utöver det fräna aluminiumchassit, och det är formen samt belysningen. För ja, varför finns det egentligen en massa ihoppressade knappar ovanför pilknapparna, och vad gör “NZXT”-knappen? De kallar detta för en MiniTKL-form, som med sina 89 knappar ger en kompakt form – samtidigt som alla nödvändiga knappar finns där. Helt perfekt enligt mig som inte använder det numeriska tangentbordet till höger, men som ändå tycker att TKL-formen är lite för stor. NZXT har hittat det perfekta mellantinget, sett till tangentbordets storlek. Och “NZXT”-knappen? Det är egentligen bara F14, vilket du kan fritt justera den till att göra precis vad du vill.
Och ja, ni kommer nog vilja göra “NZXT”-knappen till en mediaknapp. Detta tangentbord har nämligen inga dedikerade mediakontroller eller -knappar, vilket innebär att du måste hålla in ”FN”-knappen och sedan trycka på F9-F12 för att justera ljudnivån. Detta är en brutal kompromiss, i synnerhet för er som använder mediakontroller frekvent. Visst, det fungerar att sitta och hålla in “FN”-knappen för att pausa musik eller höja/sänka ljudnivån, men det är oerhört klumpigt. Min lösning har istället varit att göra så att NZXT-knappen, som i vanligt fall inte gör någonting, istället pausar/spelar min media. Det är en lösning som fungerar, men det är ändå tråkigt att se ett tangentbord utan dedikerade mediaknappar.
Jag vill också ägna ett kort stycke åt att hylla tangenthattarna, gjorda i double-shot PBT. Det perfekta materialet för keycaps enligt mig då de håller länge och inte plockar på sig fett (och därigenom blir glansiga, vilket är ett problem för många ABS–keycaps). Knapparna har en oerhört mild textur på sig som känns bra att trycka på, samtidigt som de inte blir smutsiga efter bara några dagars användning, vilket är ett förvånansvärt vanligt problem för vita tangentbord. Jag kan påpeka att de är aningen tunnare än andra keycaps jag använt, men det är i all ärlighet en petitess som inte påverkar ljudprofilen särskilt mycket eller som känns betydligt sämre på något sätt.
RGB och mjukvara
Jag hintade tidigare om att RGB-belysningen var fin, och det stämmer verkligen; RGB-belysningen i detta tangentbord är bedårande, samtidigt som den är innovativ. Givetvis är tangentbordet RGB-bakbelyst med en lysdiod för varje knapp, vars ljus skiner starkt och reflekterar fint på tangentbordets vita estetik. Färgerna är färgäkta, ljuset jämnt och tangenthattarnas shine-through finns det inget att klaga på. Men där NZXT verkligen har innoverat är med tangentbordets så kallade “Perimeter lightning” – en genomskinlig och bakbelyst plastremsa som sträcker sig runt hela tangentbordets innersida. Längst remsan är 445 stycken RGB-lampor utrustade. Inte bara ser detta ruskigt snyggt ut, men det ger också tangentbordet en extremt unik look. Perimeter-belysningen är jämn och fin, stark – men inte överväldigande – och helt enkelt en av få RGB-tillsatser som faktiskt höjer upplevelsen.
Jag la lite väl mycket tid på att sitta och leka runt med olika färgkombinationer av perimeter- och tangentknapps-belysningen, så pass roligt var det att mixtra med det. Och NZXT-mjukvaran? Den gör det hela väldigt tillgängligt. NZXT CAM är en lättanvänd, intuitiv och på alla sätt användarvänlig upplevelse som ger dig möjligheten att justera färgerna på ett tillfredsställande sätt. Visst, Corsairs ICUE är oslagbar inom belysningsmjukvara, men friheten som NZXT CAM ger dig räcker gott och väl för 99% av användare. Här finns förinställda färgscheman, justering av aktiveringspunkt, macros, remaps och allt annat du kan önska dig. Helt enkelt: ingenting att klaga på alls här. En fin mjukvara till ett fint tangentbord.
Prestanda
Hall-effect tangentbord använder magnetiska sensorer istället för mekaniska kontakter för att registrera tangenttryck. Det leder till en oerhört responsiv känsla, men det går också att justera aktiveringspunkten – hur mycket du behöver trycka ner en tangent innan den registreras. Vidare bär hall-effect tangentbord med sig ett flertal fiffiga funktioner:
- Rapid Trigger: Gör att en tangent återställs så fort du börjar släppa upp den, istället för att du måste släppa helt.
- SOCD/Snap tap: Istället för att registrera två motsatta kommandon samtidigt, kan tangentbordet prioritera eller neutralisera input, vilket förbättrar spelkontroll.
- Dual input: Baserat på hur långt ner du trycker knappen kan två olika kommandon köras. Exempelvis kan en lätt knapptryckning höja volym, medan en tyngre knapptryckning sänker volymen.
Estetiken åsido, låt oss analysera hur tangentbordet faktiskt fungerar i praktiken. Detta är ett hall-effect tangentbord, och då förväntar vi oss prestanda i toppklass. Mycket riktigt finner vi det här. Aktiveringspunkten kan justeras från 0,6 mm till 4 mm, vilket är ett något mindre spann än vad nästan alla konkurrenter erbjuder (0,1 mm till 4 mm). Personligen saknar jag faktiskt de ytterligare 0,5 mm som detta tangentbord saknar, då jag ofta kör med 0,3-0,4 mm aktiveringspunkt i spel. Ändå känner jag att detta tangentbord har oerhört god prestanda. Vi har Rapid Trigger, Snap Tap, en pollingfrekvens på 8 000 Hz och (precis som andra hall-effect tangentbord) en allmänt responsiv upplevelse.
I NZXT CAM är det oerhört enkelt att justera brytarnas aktiveringspunkt, och med tangentbordets fyra inbyggda profiler kan du lätt och enkelt byta mellan dina preferenser. Jag föredrar, som sagt, att spela med 0,3-0,4 mm aktiveringspunkt – men att skriva med så pass känsliga tangenter är en pina. Lösningen? Skapa en till profil där aktiveringspunkten är 1,0 mm, och byt till den när det är dags att skriva. NZXT CAM gör det hela intuitivt och tillgängligt för nybörjare – fint!
Jag stötte dock på ett problem som jag aldrig tidigare upplevt: tangentbordet registrerade inte alltid knapptryck vid högre aktiveringspunkter (3,7 mm till 4,0 mm). För vissa tangenter krävdes det till och med att jag tryckte med två fingrar för att de skulle registreras! Det är ett ovanligt och uppenbart oavsiktligt fel, som jag hoppas är begränsat till just mitt recensionsexemplar. Även om detta skulle visa sig vara ett problem för konsumenterna är det sannolikt inte avgörande, eftersom ytterst få personer faktiskt använder så höga aktiveringspunkter. Med det sagt är det förstås oacceptabelt att tangentbordet inte presterar som det ska vid högre aktiveringspunkter.
Skrivupplevelse
NZXT har, i linje med sina konkurrenter, utsmyckat Function Elite MiniTKL med ett flertal modifieringar för att förgylla skrivupplevelsen och ljudbilden. Jag kan börja med detta: tangentbordet låter bra. Magnetiska brytare är relativt nya på marknaden och erbjuder inte riktigt ännu samma härliga toner som de mekaniska brytarna gör, men de börjar komma riktigt nära. NZXT:s linjära brytare är extremt lätta att trycka ner, med endast 30 g initieringskraft. De är därtill försmorda (vilket märks av i ljudet) och har starkare magneter än konkurrenterna – något som NZXT påstår höjer prestandan. Själv är det dock inte något jag märker av. Jag vill dessutom hylla screw-in stabilisatorerna, som känns riktigt bra på alla stora knappar. Tangentbordet är dock lite skramligt, men inte så pass illa att jag skulle räkna det som ett minus.
De försmorda brytarna, tillsammans med dämpningen inuti tangentbordet, ger i överlag en något lågbasig men klickig ljudprofil. För er som gillar sådana uttryck kan tangentbordets ljudprofil närmast jämföras med entusiastbegreppet “creamy“. NZXT har dessutom proppat tangentbordet fullt av ljudisolerande material, vilket bidrar till denna lågbasiga ton. Vidare är PCB:n (där tangentbordets elektronik sitter) tejpad, vilket leder till att högfrekvensiga ljud förminskas. Ännu ett tecken på att tangentbordet skapats för att göra oss entusiaster nöjda är att tangentbordet använder en gasket-mount konstruktion, som syftar på att ge skrivandet en studsigare och härligare känsla. Gasket-mount prestandan är dock… Bara okej. Den är något styv, men är åtminstone uniform och fungerar precis som den ska, även om jag inte märker av effekten från den särskilt mycket. I det stora hela en mycket trevlig skrivupplevelse som kommer passa de allra, allra flesta.
PCB:n är hotswap, vilket innebär att du lätt och enkelt kan byta ut brytarna i tangentbordet ifall någon går sönder. Men de enda brytarna som du kan sätta i tangentbordet är NZXT:s egna – och du kan alltså inte byta ut brytarna efter eget behov. Det är minst sagt, väldigt tråkigt. Förvisso är det också ett vanligt fenomen i den magnetiska tangentbordsmarknaden, men jag känner ändå att det är fult att marknadsföra tangentbordet som hotswap när poängen med hotswap går förlorad. Nu har du bara tre extra brytare som följer med i förpackningen, och behöver du fler måste du nå ut till NZXT:s kundservice. Buuuu! För övrigt följer det också med ett verktyg för att ta bort tangenthattar och brytare, vilket är ett riktigt fint inslag av NZXT.
Slutsats
Marknaden för tangentbord med magnetiska brytare har blivit alltmer konkurrensutsatt, där varje tillverkare kämpar för att skapa det bästa tangentbordet och sticka ut i mängden. De har, enligt min mening, den bästa ljudprofilen av något magnetiskt tangentbord på marknaden. ROG Falchion Ace HFX har en lite djupare, mer ”thocky” ljudprofil, men känns inte ens nära lika premium som denna. Wooting har gjort ett fantastiskt innovativt tangentbord med 80HE, men den kostar uppemot 3 500 kronor (och har en två månaders väntetid) om du vill ha den i metall. NZXT:s enormt lyxiga aluminiumchassi höjer tangentbordet rejält, och den ända kompromissen är egentligen avsaknandet av mediaknappar.
Sammanfattningsvis har vi här ett tangentbord som har nästan allt. Magnetiska, högpresterande brytare, ett schysst aluminiumchassi och fin RGB. Medan avsaknandet av mediaknappar är uppenbart, måste jag ändå hylla NZXT:s entré i hall-effect marknaden. Priset på 2590 kronor är blodigt, men i linje med konkurrenternas prissättning. Här får du mycket för pengarna, och tangentbordet förtjänar utmärkelsen “Bra köp” enligt mig.
DIMENSIONER
-
Längd: 132,8 mm
-
Bredd: 348,42 mm
-
Höjd: 37,8 mm
-
Vikt: 1091 g
BRYTARE
-
Namn: Linjära NZXT Magnetic Switches
-
Typ: Hall-effect sensor
-
Magnetstyrka: 905 G
-
Dual-Rail Structure: Ja
-
Aktiveringspunkter: 40
-
Aktiveringsområde: 0,6 – 4,0 mm
-
Initial kraft: 30 g +/- 10 gf @ 0,3 mm
-
Responstid: 0,8 – 1,0 ms
-
Livslängd: 150 miljoner
-
Försmorda brytare: Ja
-
Hot-Swappable: Ja (Endast NZXT Magnetic Switches)
DESIGN
-
Formfaktor: Compact tenkeyless (TKL)
-
Keycaps: Double-shot PBT (shine-through)
-
Chassimaterial: CNC aluminium, 13 mm tjock
-
Dedikerade mediaknappar: Nej
-
RGB-belysning: Per tangent, 45-LED perimeter
-
Stabilisatorer: Anpassade PCB-monterade screw-in
-
Monteringsstil: Gasket-mount
-
Tape-Enhanced (Tempest mod) PCB: Ja
-
Ljuddämpande skum: Ja
-
Standard bottenrad: Ja
-
Handledsstöd: Nej
-
Höjdjustering: 3 nivåer
ÖVRIGT
-
Polling rate: Upp till 8 000 Hz
-
Anti-ghosting: Ja
-
N-Key Rollover: Ja
-
Anslutning: Trådbunden (avtagbar)
-
Kabeltyp: Flätad USB-C till USB-A
-
Kabellängd: 2 m
-
Inbyggt minne: Ja (4 profiler)
MJUKVARUFUNKTIONER
-
Rapid Trigger: Ja
-
Snap Overrides (SOCD/Snap tap): Ja
-
Dual Actions: Ja
- Mod tap: Nej
KOMPATIBILITET
-
Operativsystem: Windows / Mac / Xbox / PlayStation
-
Mjukvara: NZXT CAM
Recensionsex tillhandahållet av NZXT.
Tillhandahållaren av produkten har inget inflytande över artikelns innehåll.
NZXT Function Elite MiniTKL. Lägsta pris 2590 kronor enligt Prisjakt.nu 2025-01-29.